"Arbetaren har inte sålt
sin själ"

Tidigare artiklar:
Arbetaren avväpnar sig

Vi brukar inte svara på recensioner - syftet med sådana är ju att utomstående ger sin åsikt - men när vi bjöds in av Yelah att kommentera Annie Hellquists recension av Arbetaren tar jag tillfället i akt att kortfattat beskriva hur vi tänkte när vi förnyade tidningens form och innehåll.

Först. Arbetarens uppdrag - givet av SAC:s kongresser - kan kortfattat beskrivas som att vara en fri och oberoende pressröst som skildrar samhället ur en klasståndpunkt och bidrar till kampen för ett frihetligt socialistiskt samhälle.

Detta uppdrag tolkar vi som att tidningen ska ha en tydlig syndikalistisk linje, men kännas öppen för arbetare och andra slags läsare även från andra ismer. Vi tror nämligen att vårt bidrag till den frihetliga socialismens förverkligande ökar med antalet läsare, snarare än om vi bara når redan övertygade.

När vi säger att vår målsättning är att bli den viktigaste nyhetstidningen för hela vänstern och radikala arbetarrörelsen, menar vi inte att tidningens linje ska urholkas - utan att tidningen ska kännas välkomnande och vara intressant för fler än redan övertygade frihetliga socialister.

Förhoppningsvis kan skickliga och radikala krönikörer från delvis olika politiska läger bidra till det. Liksom de andra förändringar vi nu genomförde: En piffigare form, större utrymme för egna nyheter (främst arbetsmarknadsrelaterade), mer plats för recensioner av faktaböcker, en satirsida och så vidare.

Dessutom renodlade vi och flyttade fram ledarsidan till sidan 2. Det är främst där tidningens linje uttrycks, och den förändringen bevisar att vi inte har för avsikt att hymla med våra åsikter.

Med andra ord hoppas jag att även Annie Hellquist så småningom finner att Arbetarens något breddade innehåll inte innebär att vi har sålt vår frihetliga själ.