Är plitar alltid
arbetarklassens fiender?

Att jag som plit inte står på samma sida som de intagna är väl alldeles självklart. Att jag i någon mån förtrycker dem är också självklart. Men är det inte bara att slå in öppna dörrar att än en gång slå fast detta? Finns det inte en mängd andra förtryck som är mer subtila till sin karaktär, men som är minst lika allvarliga? När vi köper ett par skor tillverkade i en sweatshop i tredje världen accepterar vi då inte produkter som är tillverkade i något som mer eller mindre liknar ett fängelse? Och hur är det att jobba som skoförsäljare den dagen tredje världen inleder sin revolution mot oss i i-länderna - är den skoförsäljaren då inte skyldig och en arbetarklassens fiende?

Att en kapitalägare kan vara en fin pappa och partner tycker jag är självklart. Vill man verkligen ta begreppet struktur på allvar måste man erkänna detta. För vad är en struktur? En struktur är något som är större än summan av individerna som ingår i den. Det heteronormativa förtrycket är något mer än gruppen heterosexuella män och kvinnor. Det är något som uppstår och går utöver denna grupp.

Strukturen börjar leva sitt eget liv - strukturen blir förtryckande. Därför tycker inte jag att man på ett enkelt sätt kan knyta ett förtryck till en individ. Därför tycker jag att det är de förtryckande strukturerna vi bör bekämpa, och inte individerna. Det är detta jag menar med att se individen bakom strukturerna. Börjar vi anse att individen är strukturen är vi farligt nära samma resonemang som när de självägande bönderna avrättades efter den ryska revolutionen.

Att försöka visa vem som är förtryckt respektive vem som är förtryckare låter som ett lovvärt projekt. Dock tror jag att just ett sådant svart-vitt tänkande leder oss fel. I jakten på vem som är allra mest förtryckt respektive vem som förtrycker allra mest kommer vi att missa det väsentliga. Vi kommer att missa att dialektiken mellan förtryckare och förtryckt har skapat en syntes - den förtryckande strukturen. Den kommer inte att försvinna bara för att vi “tar bort” de som definieras som förtryckare.

Några avslutande kommentarer: De människor jag låser in är mestadels mördare och våldtäktsmän. Vad gör vi med den gruppen individer i ett framtida socialistiskt samhälle? De flesta frihetliga socialister jag känner kommer inte från arbetarklassen. Detta faktum går inte att generalisera till hela gruppen frihetliga socialister. Nej, jag tror inte att alla tjänar (ekonomiskt) på en frihetlig socialism. Det är snarare en fråga om rättvisa. Och till sist: Vad tänker du göra med de icke-önskvärda yrkesgrupperna den dagen revolutionen är här, Linda?