Christoffer: Säg upp
dig!

(Tidigare debattinlägg: Erik Lindgren, Christoffer Lindeberg, Linda Kreuzinger, Christoffer Lindeberg)

Frågan om plitars ställning till arbetarklassen och socialismen är intressant inte bara ur en stackars "frihetlig socialists" med dåligt samvetes perspektiv, utan rör ytterst frågan om staten och synen på hur socialismen kan byggas.

Den diskussion som inletts av CL., replikerat av LK tar en delvis ny vändning i och med EL:s inlägg i debatten. EL inleder med att köpa den sexistiskt färgade synen på arbetarklassen: "Arbetarklassen har rent historiskt i Sverige identifierats som svenska kroppsarbetande män."

Frågan jag då ställer mig är: vilka är det som identifierar arbetarklassen så? Är det borgarnas syn? Absolut (om de överhuvudtaget erkänner klassbegreppet, det vill säga). Är det LO och socialdemokratins syn? Ja, åtminstone delvis. Är det revolutionära socialisters syn? Nej, inte på något sätt.

Och här kommer vi in på klassbegreppet som sådant. Vad är egentligen arbetarklass? Arbetarklassen definieras utifrån dess ställning till produktionen. Det kan vara män eller kvinnor, kroppsarbetande eller tjänstearbetande, inom privat eller offentlig sektor. Det är den definition jag anser att vi måste använda oss av. Inte en sexistiskt eller borgerligt färgad definition.

Polisen, militären och plitarnas ställning till produktionen är att försvara dagens förhållanden. Den form av produktion som går ut på att tjäna pengar på andras arbete.

EL frågar retoriskt om det trots allt inte är ganska bra att Hagamannen sitter bakom galler. Givetvis måste vissa brottslingar på något sätt hållas inlåsta, antingen i fängelse eller i någon form av vård. Just vad gäller Hagamannen kan jag inte svara på hur jag anser att borde ha straffats. Exakt hur straffet eller domen bör se ut beror på det enskilda fallet, men rent generellt anser jag att mer resurser bör läggas på vård, och mindre på fängelse.

Enskilda poliser gör ett bra jobb i enskilda situationer. Faktum är att jag senast idag ringde polisen då jag såg en förvirrad farbror som vandrade runt på spårvagnsspåret. Hade jag haft numret till en arbetarmilis hade jag ringt den istället. Likaså skulle jag inte vilja att plitarna släppte ut en person som är farlig för allmänheten.

Samtidigt kan man också fråga sig hur vår stackars "frihetligt socialistiska" plit skulle agerat i ett fängelse där de intagna var politiska fångar, så som de som dömdes efter EU-toppmötet i Göteborg 2001? Hur skulle han agerat om de försökte rymma?

Varken Hagamannen eller EU-toppmötesdemonstranter är dock representativa för fängelsefångar. År 2006 dömdes 14 600 till fängelse, varav 78 för mord, 46 för dråp och 417 för olika former av sexualbrott. I sig fruktansvärda brott, men står tillsammans alltså för endast omkring fem procent av de fängelse dömda. Bland annat "Brott mot förmögenhet", det vill säga exempelvis stöld och snatteri, stod för 3 670 fängelsedomar. Våld mot tjänsteman ledde till 607 fängelsedomar.

Plitarnas huvudfunktion är alltså inte att hålla Hagamannen och dennes gelikar inspärrade, utan det rör sig mestadels om helt andra brott. Och i de allra flesta fall tror jag inte fängelse leder till så mycket gott överhuvudtaget. Tvärtom ställs man utanför arbetsmarknaden, man får möjlighet bygga upp ett nätverk på kåken och man avskärmas mer och mer från samhället.

Och det som sker på fängelset är inte "kriminalvård". Plitarna ägnar sig systematiskt åt att trakassera fångar, som begått allt från rattfylleri till stöld. Som ett exempel kan nämnas Salbergafängelset, som det senaste halvåret fått 70(!) JO-anmälningar på sig. Anmälningar för bland annat kränkande behandling och försvunnen post. Också de större anstalterna Kumla, Hall och Tidaholm får enligt tidningen Kåkbladet ett 30-tal anmälningar vardera per år.

EL tar också, som ett litet sidospår, helt riktigt upp de sexistiska, rasistiska och karriäristiska tendenser som finns inom arbetarklassen, och frågar sig om den klassen är något att överhuvudtaget försvara. Enligt min mening kan vi inte kräva av arbetaren att den ska vara genuint antisexistisk, internationalistisk, ja – kort och gott att den ska ha köpt hela idén om socialismen – för att vi ska stöda den. Det är socialisters uppgift att stöda den, eftersom arbetarklassen är den enda grupp som kan så fröet till socialismen och därmed för gott utplåna kapitalismen, sexismen och rasismen. För den skull ska vi dock inte vara blinda för de sexistiska och rasistiska krafter som idag håller stora delar av arbetarklassen i ett fast grepp. Det är något vi måste kritisera, och vi måste peka på att lösningen är inte att män ställs mot kvinnor, eller att etniska svenskar ställs mot invandrare – kampen ska stå mellan arbetarklass och kapital.

Borgarna kommer inte titta på medan arbetarklassen tar makten i samhället. Polisen och militären kommer skjuta på oss, plitarna kommer se till att vi hålls inlåsta. Dessa krafter är något som socialster med nödvändighet tvingas konfrontera. Inte bara i en avlägsen framtid, utan också här och nu, då våra kamrater på fängelserna organiserar sig för drägliga villkor, och då vi konfronterar polisen i exempelvis antifascistiska sammanhang. Uppenbarligen finns det plitar, och kanske även en och annan polis, som ser sig som socialister. Men, idealism avgör inte klasstillhörighet. Plitar är ingalunda "arbetare i uniformer", de utgör objektivt sett försvarare av klassamhället. Jag skulle därför vilja uppmana CL att säga upp sig, och istället kämpa för ett annat samhälle tillsammans med andra socialister.