"Lindeberg har fel om
fängelsemiljön"

Frågan om huruvida man kan vara frihetlig socialist och plit har besvarats bra av Linda Kreutzinger att jag inte tänker mig lägga mig i den diskussionen. Men Christofer Lindebergs artikel innehåller så mycket annat som får mig att gå i taket.

Jag avtjänar "för tillfället" ett 14-årigt fängelsestraff och är nu inne på det åttonde året. Och jag är homosexuell. Christoffer Lindeberg beskriver sin arbetsplats, Kriminalvården, som "den mest toleranta vad avser hbtq-individer". Jag skulle gissa att anställda på RFSL skulle ha vissa invändningar mot det påståendet, men strunt samma.

Själv har jag varit runt på två häkten och åtta fängelser. Jag skulle vilja påstå att det här är den mest homofientliga miljö som går att finna i Sverige idag: Plitar står och berättar bögskämt för fångarna. Fängelsechefer kallar homosexuella för avvikande. Plitar outar homosexuella fångar. Homosexuella fångar uppmanas av plitarna att hålla käften om sin sexualitet. Homosexuella fångar åker på stryk av andra fångar och tvingas sedan sitta i isoleringen för det. Samkönade par får inte gifta sig. Man får inte träffa sin pojkvän i fängelsernas besökslägenheter eftersom dessa inte är till för att "träffa vänner" i.

Detta är bara några exempel hämtade från egna erfarenheter, anmälningar till HomO och berättelser från andra bi- och homosexuella fångar som kommit in till mig i egenskap av ordförande i föreningen RBHF (Riksförbundet för Bi- och Homosexuella Fångar) och chefredaktör för tidningen Kåkbladet. Är detta vad Lindeberg syftar på när han kallar Kriminalvården för "den mest toleranta [arbetsplatsen] vad avser hbtq-individer"? Jag tänker inte gå in på rasismen eller sexismen inom Kriminalvården eftersom Christoffer Lindeberg (tack och lov kanske) inte yttrade sig om detta.

Vardagligt förtryck

Christoffer Lindeberg påstår också att han inte beter sig förtryckande. Christoffer: När du låser min dörr, när du tar på min kropp med dina äckliga plasthandskar, när du visiterar min cell, när du läser min post, när du tar urinprov på mig och tittar på medan jag pissar, när du skriver rapporter på mig och skjuter upp min villkorliga frigivning för att jag vägrar anpassa mig till detta sjuka system, då beter du dig förtryckande. Du beter dig förtryckande mot mig och mina medfångar. Våga inte påstå något annat!

Våldtäktsmännen är hatade

Lite senare påstår Lindeberg att de flesta människor (han är i alla fall medveten om att de är människor, man får vara glad för det lilla) han låser in är våldtäktsmän och mördare. Det är ett väldigt intressant påstående eftersom båda grupperna tillsammans bara utgör några få procent av den totala fångpopulationen, och att man aldrig blandar de två grupperna inom Kriminalvården, eftersom de sexualbrottsdömda är mer hatade inne på fängelserna än ute i samhället. Men Lindeberg kanske jobbar på något specialfängelse som ingen annan än han själv känner till?

Vad ska vi då göra med den här "gruppen individer", undrar du? Ja, vad tycker du själv? kommer vi att lösa problemet med våldtäkter genom att låsa in våldtäktsmännen ett par år och sedan släppa ut dem igen? Blir de mindre farliga då, menar du? Svaret på frågan är nej. All tillgänglig forskning, erfarenhet och statistik visar att det enda fängelser producerar är fler brottsoffer, och detta gäller för övrigt alla brottskategorier och inte bara sexualbrott. Borde vi till exempel inte kämpa för att förändra vår kulturs syn på kvinnor och deras sexualitet istället?

Genom att bekämpa individerna så bekämpar vi även de förtryckande strukturerna. Inga plitar = inga fängelser. Det är ju rätt självklart tycker jag.

Alla plitar är inte idioter, hävdar Lindeberg. Själv är han ett levande bevis på motsatsen.