Vill vi att framtiden ska
vara vår?

Den parlamentariska arenan är alltid problematisk. I en utveckling där högerextrema partier växer och vinner gehör genom en enkel retorik som direkt svarar mot svenskarnas missnöje, blir den här problematiken ännu mer tydlig. Den svenska politiken genomsyras idag av ohederliga allianser åt både höger och vänster och resulterar i ett politiskt spel utan vare sig trovärdighet eller ideologisk förankring. Detta är något vi inte kan acceptera. Men vad är alternativet? Är den autonoma vänstern ett alternativ? Vill den autonoma vänstern överhuvudtaget vara ett alternativ och hur ska i så fall det alternativet se ut?

Frågorna är stora och svåra att besvara. Därför anser vi att det behövs en genomgående kollektiv diskussion inom den utomparlamentariska vänsterrörelsen med fokus på vad det innebär att vara politisk. Med andra ord en diskussion kring hur, var och med vilka kampen skall föras.

Det råder ingen tvekan om att det finns potential inom den autonoma rörelsen; fria utrymmen har skapats i tre av Sveriges större städer, men används dessa utrymmen som politiska forum i den utsträckning de bör och kan? På samma sätt kan man diskutera om rörelsen är tillgänglig för de människor som söker sig dit.

Enligt oss handlar det nu om att ta ställning till huruvida rörelsen ska breddas. Vissa menar att en strategi för att nå och tilltala alla de som delar samma grundläggande värderingar är att kompromissa med önskan om att stå utanför systemet. Vi anser att det inte behöver finnas någon motsättning mellan en breddning av rörelsen och en bibehållning av de individuella politiska idealen. Det vi vill se är en heterogen rörelse som kan förenas kring ett antal frågor, vistas under samma tak och föra en konstruktiv dialog – det vill säga utgöra en alternativ politisk arena.

Vi vill inte tro att rörelsen bara kan tilltala det knappa tusental människor i varje storstad i Sverige, som deltar i det frihetliga tåget på första maj. Vi vill hellre tro att det bottnar i den otillgänglighet som diskuterats ovan eller i en rörelse som är alltför otydlig i sitt sätt att presentera idéer och kritisera samhällets destruktiva system och mönster.

Det vi vill säga är med andra ord att den utomparlamentariska vänstern är i behov av en tydlig och genomarbetad analys. Politiken i våra rum måste handla om mer än att klappa varandra på ryggen innanför stängda dörrar, där alla utgår från att samtliga har samma övertygelse utan att egentligen ha diskuterat varken politiska ideal, dagens situation eller framtida visioner.

Det finns många sätt att svara på de frågor vi har ställt och vi sitter såklart inte med några statiska svar. Vi utgår från subjektiva uppfattningar och den politiska kontext som vi befinner oss i just nu. Med andra ord gör vi inga anspråk på att presentera någon absolut sanning och vill inte heller vifta med några pekpinnar. Vi anser bara att frågan är alltför viktig för att inte lyftas upp. För om den autonoma vänstern vill vara någon form av alternativ till den olycksbådande högerinriktade utveckling vi ser idag, måste rörelsen våga utgöra ett seriöst alternativ.

Det vi ser som den stora utmaningen är att skapa en plattform för en inkluderande autonom vänster, där det finns en öppenhet för diskussion kring en gemensam politisk agenda. En politisk agenda som i sin tur genererar en kreativ och konstruktiv aktivism utan att ge motståndet ett egenvärde. Samtidigt ska det finnas utrymme för olika grupperingar att föra sina specifika frågor och de politiska forum vi tidigare nämnt kan därmed få den funktion de förtjänar.