En intersektionell
vänsterrörelse!

Foto: Ricardo Guillén

Intersektionalitet är det nya svarta! Nej... Det nya rosa! Det handlar om solidaritet, respekt, ödmjukhet och alliansbyggen mellan förtryckta grupper! På årets första maj deltogvi som en rosa färgklick med intersektionella slagord i den autonoma vänsterns 1:a maj tåg i Malmö, något som Den Nya Alliansen gjorde redan förra året i Stockholm. Vi gör det för att vi vill visa på behovet av en förnyelse inom vänstern. Vi vill bygga vidare på kunskapen och kampen som funnits och finns hos den traditionella vänstern. För oss är det självklart att vänstern måste utgå ifrån ett intersektionellt perspektiv, där vi diskuterar samtliga förtrycksordningar och ser hur de samverkar. Klassfrågan är viktig, men det är inte det enda viktiga för vänstern att arbeta med. Vi måste ha respekt, solidaritet och ödmjukhet inför politiska kamper mot alla förtrycksformer. Det viktigaste är inte att vi får in begreppet intersektionalitet i sig, utan det viktigaste är vi får in tankesättet och analysmetoden.

Vi vill se en bredd av olika aktionsformer. Det finns ingen one size fits-all lösning och olika motståndsformer fungerar bra för olika kamper. Återigen måste respekt och solidaritet vara ledordet. Individuella aktioner och vardagsaktioner som utförs av individer utgör en förändrande kraft, framförallt om vi har en gruppsolidaritet i baktanken med våra aktioner. Om vi delar med oss av våra erfarenheter. Solidariteten handlar om insikten om att vi inte klara av vardagsaktionerna utan att vara många som arbetade tillsammans i solidaritet med varandra. HBTQ-rörelsen har en stolt aktivisthistoria som präglas av en kombination av massorganisering och vardagsaktioner, alltid med solidaritet som ledordet. Det säger sig självt att om vi vågar komma ut i så många sammanhang som möjligt, blir det lättare för andra att göra detsamma.

Det är alltid farligt när en maktanalys blir förenklad, för då finns risken att många aspekter och grupper gloms bort. När vi tittar på förtryck måste vi titta på en rad saker, som det ekonomiska, det sociala och det sexuella ? samt se hur dessa aspekter samverkar.

Den traditionella vänstern sätter allt för ofta klassfrågan och antikapitalismen främst. Detta innebär en risk för att andra förtrycksordningar glöms bort. En kvinnlig läkare med överklassbakgrund kan fortfarande bli våldtagen, utsättas för våld från sin partner och tjäna mindre än sina manliga kollegor. En överklassbög, kan likförbannat bli mobbad under hela sin skolgång för att han är bögig, och utsättas för hån och trakasserier dagligen när han går hand i hand med sin älskare, samt kan frysas ut på sin arbetsplats och bli bögknackad på stan. Det här är knappast lyxproblem och antikapitalism, klass, feminism, homo, bi, trans(HBT), och antirasism med flera måste vara viktiga och självklara delar av vår kamp.

Allting går inte att lägga under det antikapitalistiska paraplyet. Det sociala och det sexuella förtrycket kommer inte försvinna bara för att kapitalismen avskaffas. Vi måste se intersektionen och sambanden mellan olika maktordningar, skapa allianser, men inte heller blunda för att olika förtryck kräver olika motståndsformer.

I sann intersektionell anda är det samtidigt viktigt att se queerkampens koppling till antikapitalismen. Tvåköns- och tvågenusuppdelningen gör det enkelt för marknadsföringskrafterna. Dessa uppdelningar vill queerörelsen avskaffa. Samma sak gäller queerkampens kritik mot heterokärnfamiljen och tvåsamhetsnormen, som hotar den nuvarande patriarkala arbetsdelningen, där kvinnor står för merparten av hemarbetet. Queerkampen lägger betoning på normkritik och om det är något som reklamen anspelar på och återproducerar så är det just normer. Därmed utgör queerrörelsen ett starkt hot mot det kapitalistiska systemet.

Det är viktigt att komma ihåg att HBTQ-personer utsätts för ett enormt förtyck, en möts av det så fort en går ut på gatan. Hatbrott, osynliggörande och mobbing tillhör vardagen för en HBTQ-person, oavsett klassbakgrund och klasskampen får varken över- eller underordnas queerkampen.

Det går inte att värdera förtryck men det går att ha respekt för att olika människor prioriterar olika kamper. Målet för vänstern måste vara att avskaffa ALLA former av förtryck, inte bara kapitalismen. Intersektionalitet handlar om att finna allianser och låta olika förtrycksperspektiv genomsyra alla kamper. Detta bär med sig en otrolig förändringspotential. Förtryckta grupper måste samarbeta, inte spela ut varandra.

Målet för oss är en spretig, men inte splittrad vänster, där vi erkänner att ALLA kamper mot förtryck är oerhört viktiga. Där vi visar ödmjukhet. Vi måste se vilka möjligheter en intersektionell analys och motståndspraktik skapar. Det skapar styrka och gemenskap, inte splittring!

Rosa pengar är inget val Upp till kamp mot stat och kapital Ingen människa är illegal