Söndag 23 januari 2005
Det lettiska bolaget menade att stridsåtgärderna var olagliga och lämnade in en stämningsansökan till Arbetsdomstolen för avgörande. Den 22 december avslog arbetsdomstolen det lettiska företagets hemställan om att förklara stridsåtgärderna för olagliga.
LO:s råd för avtalsfrågor rekommenderade omedelbart ett antal förbund att varsla om sympatiåtgärder, däribland mitt fackförbund, Skogs- och Träfacket.
Den 5 januari 2005 begärde Laval resning i Högsta Domstolen, och menade att Arbetsdomstolen begick allvarliga rättegångsfel när domstolen inte stoppade Byggnads blockad och ej heller begärde in ett utlåtande från EG-domstolen som de är ålagda att göra.
Man menar att stridsåtgärderna strider mot EG-rätten. Än har vi inte sett slutet på denna historia. Antagligen räddar det nuvarande tjänstedirektivet den svenska arbetsmarknaden från att bli utsatt för en offensiv av lönedumpning som främsta konkurrensfaktor.
Värre blir det om den nya konstitutionen med nytt tjänstedirektiv börjar att gälla, då det nya tjänstedirektivet har för avsikt att slå sönder all återstående nationell lagstiftning till förmån för en obegränsad inre tjänstemarknad.
När kommissionen presenterade direktivet den 13 januari 2004 så skrev den: "De europeiska företagen har ännu sina händer uppbundna av nationell byråkrati och regelverk, vissa av de nationella restriktionerna är föråldrade, besvärande och är inte förenliga med EU:s lagstiftning. De bör helt enkelt försvinna".
Det nya tjänstedirektivet har som huvudpoäng att principen om ursprungsland ska gälla. Detta hade gett Laval rätt mot Byggnads i Vaxholmskonflikten eftersom "Det utförande företaget lyder endast under de lagar som gäller i ursprungslandet, och medlemstaterna får inte införa begränsningar i den service som det utförande företaget levererar i ett annat medlemsland".
Därför är det otroligt att inte LO driver på för en folkomröstning kring den nya konstitutionen samt att LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som sitter i Europafackets styrelse, endast kräver "djupgående förändringar" i förslaget till nytt tjänstedirektiv.
Visserligen har ju Göran Persson, maktfullkomligt och tryggt förvissad om att Wanja äter ur hans hand, redan skrivit under och godkänt konstitutionen. Lite jävlar anamma tycker jag dock man kan begära för fackavgiften.
Nu har dessutom Göran och hans borgerliga kompisar bestämt att någon folkomröstning blir det inte som i de flesta andra medlemsländerna.
Den skulle ju antagligen hamna mitt i valrörelsen 2006 och vem vet hur det kan gå då?
Kanske likadant som under EMU-valrörelsen, där man inte lyckades skrämma svenskarna tillräckligt med "utanförskapet" för att de skulle rösta JA?
Att nu LO så fromt litar på att ett nej till tjänstedirektivet ska gälla och att ett ja till konstitutionen inte påverkar är både naivt och dumt. Ett nej till tjänstedirektivet är nämligen även ett självklart nej till en ny konstitution.
Vad är det för mening med facklig politisk samverkan när Göran håller Wanja så hårt i handen att hon inte vågar kräva medlemmarnas rätt att påverka?
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion