En åtgärd för att
dölja

Margareta Olofsson. Om du kastar ut en människa och låter den svälta för att du tror att det är ett sätt att lära den människan att lyda. Så är detta okunnighet.

Det kanske är lite svårt att få med sig andra människor med på detta. Själv kanske du också tycker att det är lite knepigt.

Men om du intalar dig att det är en hund som du kastar ut och om du läser någon gammal skrift om hur hundar skall hållas kort så går det kanske lättare.

Om du talar om den här människan som om det vore en hund, så kanske du också kan få med dig ett antal hundrädda medborgare. Detta under förutsättning att de inte riktigt har hela bilden klar för sig och att de inte heller vet något om hundar.

Bakom ett tryggt staket där du och dina medlöpare gömmer er, arbetas det nu intensivt för att hitta åtgärder på "hundproblematiken". Ni har nämligen sedan länge i skydd av mörkret kastat ut "hundar".

"Hundar" som människor nu börjat lägga märke till. Man har inte riktigt lyckats, trots ihärdiga försök, att städa bort det här. Trots hjälp utav en firma som du hyrt. Den heter: "Frivillighetsbaserad husse AB."

Det är val om ett år och det gäller att visa de rädda människorna att ni inte saknar handlingskraft. När vissa hundar så småningom visar grava tecken på svält och infektioner är de inte lika skrämmande längre.

Då börja folk tycka synd om dom. Någon som passerar därute kanske till och med tycker att det är djurplågeri.

De skäller och ylar. Förut kunde detta tas som en intäkt för att vägra dem tillträde. Nu är det inte lika lätt.

Innanför staketet blir en del av dem som stått bakom dina tidigare "åtgärder" oroliga för att de ska bli betraktade som känslokalla. Kan hända finns där en känsla av skuld också.

Andra som promenerar omkring i det som egentligen kunde vara en sån trevlig stadsbild, där utanför ditt staket. Dom såg aldrig hur du slängde ut dessa stackars loppätna krakar.

De kanske frågar sig varför de står där smutsiga och ylar på gatan. "Socialborgarråd" står det på en skylt. De tänker kanske att du som skulle kunna, borde hjälpa.

De tittar lite upp mot skylten och fnyser. Då går du ut påhejad av dina medlöpare och lockar den stackars smutsiga hunden med ett litet ben för att visa dig barmhärtig.

Samtidigt säger du till de "vanliga människorna", de som står där runt omkring och som aldrig riktigt förstod hur alla dessa hundar hamnat där. Du har byggt nya bostäder till sådana som är som de, "vanliga".

Sen lockar du hundarna till en plats där du lägger benet. Det står "Medborgarkontor" på en skylt över den platsen.

Då plötsligt slår nåt slint. Något händer i den föreställningsvärld som florerar i den Olofssonska staben. Nu ska hundarna få kaffe. De ska riktigt få kura in sig i den Margareterianska hemtrevnaden.

- Ska vi surfa du och jag? Vi kan väl passa på att tjatta lite också. Här finns en hel liga av mycket professionella Hemlik-hetsmakare. Känn dig inte hetsad. Dörren står öppen för dig.

Läs även:
Medborgarkontor för hemlösa ingen motsättning till nya boenden (Margareta Olofssons artikel)
Bostäder behövs, inte medborgarkontor! (Rolf Nilssons första artikel)