Söndag 03 juni 2001
Nätverket Ingen människa är illegal spelar gatuteater på Visbys huvudgata. Bakom taggtråden, som symboliserar Fort Europa, sitter de välmående och skrattar åt de flyktingar som försöker ta sig in, men stoppas av vakterna.
Flyktingen, till vänster, förstår inte varför IT-teknikern från USA, till höger med tangentbord i famnen, släpps in medan hon nekas asyl.
Runt 200 personer samlades för att lägga blommor på kistan vid begravningen av solidariteten, som dog den 25 mars då Sverige gick med i Schengensamarbetet.
Kistbärare gör sig redo att bära kistan med solidariteten i till hamnen i Visby där minnesceremonin skulle hållas.
De sörjande, bland annat Anita Dorazio från Stockholms Asylkommitté, samlas runt kistan.
Juan, från Ingen människa är illegal, knäböjer framför kistan.
Tåget med cirka 200 sörjande vandrar genom Visby ner till hamnen.
Begravningståget har nått hamnen och fortsätter ceremonin med tal av Anita Dorazio, diktläsning och sången "Vakt".
Begravningsföljet samlas runt kistan.
När minnesceremonin avslutades återupplivades solidariteten och begravningsstämningen ersattes av fest, musik och glädje.
Text: Emma Jönsson och Pelle Sten
Foto: Emma Jönsson
Läs flygbladet som Ingen människa är illegal delade ut inför ceremonin här.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion