Onsdag 13 september 2000
Så säger medieforskaren Bengt Nerman som är en av flera mediekritiker som får komma till tals i Dan Josefssons bok Välkommen till dramafabriken. En avslöjande granskning av medieindustrin, som ges ut på Odfront förlag. Mycket av materialet känns igen från tidningen ETC och då främst Dan Josefsson men här finns även texter av bland andra Maria-Pia Boëthius, Arne Ruth och Björn Elmbrant. Det är granskande reportage som avslöjar korruption och lögner bland prisade journalister, Sveriges Television och kvällstidningarna.
Givetvis återges även Noam Chomsky och hans idéer om marknadsstyrd media. Han menar att annonsörer och ägare påverkar innehållet utan att journalisterna i många fall är medvetna om det. Han hävdar att viss kritik släpps fram men när det gäller systemkritik är det väldigt svårt att få det utrymme som krävs. Och då är det väldigt lätt att låta som ett ufo för den som aldrig tidigare mött liknande tankar.
I Välkommen till dramafabriken granskas okritiska nyheter om ekonomi, flyktingar och sensationer. Boken ger svenska exempel på hur journalister omdevetet sprider lögner och högeråsikter och samtidigt kallar det oberoende och objektiv journalistik.
Boken är en utmärkt analys med ett journalistiskt vänsterperspektiv och det behövs i ett land där mediekonglomeraten Bonniers, Stenbeck och Schibsted kontrollerar de kommersiella medierna som till 80 procent är borgerliga. Genomgående anger författarna tydliga källor och övertygande exempel på hur ofria de kommersiella medierna är.
Här beskrivs hur Folke Rydén lurade svenska folket i Björn Borg-dokumentären, hur Aftonbladet ljög om nazistbidlerna mot Alexandra Pascalidou, hur företagen genom annonsering påverkar mediernas ekonomi och vinkling.
Bilden av oberoende annonsfinansierade tidningar avfärdas av Tomas Lappalainen som gör en intressant liknelse mellan kommunalråd och redaktörer. Tidningar finansieras av ägare och får in 65 procent av inkomsterna från annonser. Redaktörerna säger sig inte påverkas av finansiärerna. Vem skulle tro att ett kommunalråd, som anställdes av näringslivet för miljontals kronor, skulle förbli oberoende?
Detta är en bok som borde vara obligatorisk i samhällskunskap för alla studenter. Då kanske vi lättare skulle genomskåda PR-styrda mediekampanjer från SAF eller andra högergrupper.
Det är alltid lätt att låta konspiratorisk när man diskuterar propaganda och sanning i en demokrati, men Chomskys ord i boken Manufacturing Consent om hur journalister i medieindustrin fungerar, är slående:
"Att anpassa sig ger förutom belöningar och privilegier även andra reella fördelar. Den som väljer att kritisera Khadaffi eller sandinisterna, eller PLO, eller Sovjetunionen, behöver inte några trovärdiga argumnet. Detsamma gäller den som upprepar konventionella doktriner om vårt eget samhälle och dess sett att fungera som till exempel att USA:s [eller Sveriges] regering är hängiven vårt traditionella, nobla engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter. Men en kritisk analys av de amerikanska [eller svenska] myndigheterna, det sätt på de fungerar inom landet och dess internationella aktiviteter, måste hålla en mycket högre standard. Faktum är att den standard som krävs knappt ens hade kunnat uppfyllas inom naturvetenskapen. Man måste arbeta hårt, för att leta fram bevis som är trovärdiga, för att formulera seriösa argument, för att presentera utförliga dokumentationer ett arbete som inte behövs så länge man håller sig inom det dogmatiska samförståndets fastställda ramar."
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion