Tisdag 02 september 2008
Högre Standard volym 1+2
Various Artists
Partillo Productions 2008
Partillos Högre Standard
Tent Stage, Uppsala Reggaefestival 2008
Högre Standard är en svensk dancehallreggaeblandning innehållande 31 tidigare osläppta låtar, vars rytmer samtliga är producerade av Patrik "Partillo" Alexandersson. Till Uppsala Reggaefestival lyckades Partillo samla många av skivans artister. Artister som Ols från forna USCB Allstars, Papa Dee och Luddee bytte av varandra i snabb takt, lotsade av attitydstinna Jr Eric. Den sistnämnda höll sig på scen under större delen av konserten, skötte mellansnacket, framförde ett par låtar och såg ut att mysa ordentligt på scenen.
Jr Eric. Foto: Jörgen Pettersson
Just tempot är det som lyfter konserten. Varje artist har ungefär två egna minuter att göra vad de vill med. På så kort tid gäller det att ge allt, och det märks verkligen. Tröttna hinner man aldrig göra.
Att låna av andra är snarare regel an undantag inom reggae. Och lånar en rytm gör aven Partillo till Jr Erics Jobb & Pengar. Rytmen som kallas Diseases/ Golden Hen Rytm har tidigare använts av bland andra Yellowman och Burru Banton.
På skiva märks låtarnas stora kvalitetsvariation desto mer. Det finns en handfull riktigt bra låtar, ett par bottennapp och ett gäng som svävar någonstans däremellan. Diegojah med sin Memories, Syster Sol med När vi kommer och Serengeti ft Etzia med Ladies Night är exempel på när det blir riktigt bra. Låtarna tillhör skivans bästa och de gjorde sig även utomordentligt bra under reggaefestivalens tältduk.
Med När vi kommer gör Syster Sol från Livelihood upp med General Babylon: feta storföretagsstödjande män som har bestämt allt för länge nu. Hennes mjuka sångrast mixas med vassa texter på ett satt som inte kan annat än hyllas. Jag hade dock gärna sett att hon hade stannat något längre på scenen.
Serengeti & Etzia presenterade varandra som Sveriges nya dancehallqueens och tog sedan scenen från Jr Eric och de andra killarna med storm. Kaxigt, snyggt och hårt.
Serengeti & Etzia. Foto: Jörgen Pettersson
Lika krystat på skiva som live var Blotta Förskräckelsen med skjut först som gör ett försök att försvenska dancehallens slacknesstexter. Jag må sakna humor, men det är motigt nog med slackness överlag och på svenska känns det än mer krystat, sexistiskt och rent av stötande.
Roffe ruff och Hofmästarns hiphoplåt Internetgangsta är aven den krystad på skiva. Men jag kan inte annat än erkänna att de förvaltade sina minuter väl och gjorde en riktigt bra show. Detta mycket tack vare en fin outfit som fick paret att se ut som en blandning mellan maskerade demonstranter och dracula. Att Partillo har lyckats producera så pass manga låtar som ändå håller är kul, att sedan samla ganget på reggaefestivalen är suveränt. Att manga låtars likriktning sedan får det att faktiskt märkas att samma man ligger bakom rytmerna är mindre roligt. Dock lyckas skivan tacka in många av de bästa artisterna i svensk reggae just nu. Och den iden gillar jag skarpt.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion