Senaste nytt
2008-11-18 18:31
Irak: ett avtal var två
2008-11-18 12:22
Malmö: Tåget stormat
2008-11-17 21:45
Irak: trupper ute 2011
2008-11-15 15:57
Malmö: Ännu ett hus
taget
2008-11-04 17:58
Lund: Smultronstället
rivet
2008-10-18 19:14
Malmö: 500 personer mot
SD
2008-09-20 12:57
Malmö: 700 dansade på
gatan
Tipsa en kompis om denna artikel Skriv ut denna artikel Söndag 22 december 2002

Kontroversiell tolkning
av Skönheten och odjuret

The Beast är polacken Walerian Borowczyks kontroversiella och högst barnförbjudna tolkning av Skönheten och odjuret. Efter en tid som konstkritikernas gunstling, med filmer som Blanche (1971) under bältet, förfärade Borowczyk i stort sett alla sina tidigare anhängare med den här filmen som ibland hamnar i ett disigt landskap mellan pornografi och skräckinfluerad konstfilm.

The Beast

The Beast (La Bête)
Regi: Walerian Borowczyk
I rollerna: Sirpa Lane, Lisbeth Hummel, Elisabeth Kaza, Pierre Benedetti, Guy Tréjan, Roland Armontel
Frankrike, 1975

Öppningsscenen sätter tonen för resten av filmen. Närgånget skildras parningsakten mellan två hästar. Kameran smyger nära inpå stoets pulserande könsorgan, hingstens enorma fallos dinglar och det droppar från den av utlösningen. Parningen är djurisk och hingstens ögon avslöjar att njutningen tangerar det plågsamma. Redan här föreställer man sig Disneyfolket rodnande i salongen och förmodligen skärmar också många andra tittare av sig från filmen i det här tidiga stadiet. Det är inte helt pornografiskt, men det är olikt allt vi är vana att se i de tillrättalagda naturprogrammen.

The beast utspelar sig i ett överklasshem i Frankrike i början av förra århundradet. Den åldrande godsherren är en rullstolsburen giftmördare som dödat sin fru, sondottern låter sin sexualitet spela på högsta växel med den svarte tjänaren och en gammal präst matar sina korpojkar med karameller, och man anar att en sexuell dragning mot småpojkar - ett välriktat skott mot prästerskapet och mot det borgerliga hemmet.

Den här herrgården är scenen för ett giftemål mellan sonsonen Malthurin (spelad av Pierre Benedetti) och amerikanskan Lucy Broadhurst (Lisbeth Hummel). En legend talar om en best som terroriserar grannskapet vart 200 år. Den tidigare markisinnan har tecknat en monstruös varelse i en bok med texten ''jag slogs mot den och vann mot honom'', en korsett med klösmärken förvaras i ett glasskåp och bakom en tavla hittar Lucy en pornografisk bild av en kvinna med vidöppet kön och en kattlik varelse ovanpå. Det tar inte länge innan Lucy börjar skapa sig egna fantasier baserade på de olika fynd och berättelser som kommer henne tillhanda under hennes vistelse på herrgården.

Borowczyks helt unikt vridna historia är en berättelse om det djuriska i den mänskliga sexualiteten och det är en film som många blir stötta av. Varför kan man fråga sig. Kanske är det för att han intresserar sig för den kvinnliga sexualiteten som en kraft att räkna med som många moraliserar över filmen, för den kvinnliga sexualiteten i The beast är inte förtryckt utan öppet inriktad på njutning.

Lucys faster (Elisabeth Kaza) är på sätt och vis en representant för filmens kritiker. Hon är stelt fördömande och ålderdomligt moraliserande. När Lucy glatt utropar att hon tycker att den franska landsbydgen är vacker så kontrar fastern med ett surt ''det vackra Frankrike har alltid levt ett liv i lusta'', precis som om det var något fult och dåligt.

Filmens bildspråk är genomgående erotiskt, från inledningens erigerade hästpenisar, som någon beskrev som ''passande utropstecken'' via de små pornografiska böcker Lucy hittar i herrgården till den smaklösa kladdiga grande finale - och det tycks ha blivit för mycket för vissa. Efter filmens premiär 1976 på Londons filmfestival skrev en arg kritiker att man inte behövde texta filmen för ''filmen är hur som helst inte för folk som kan läsa.''

Borowczyk har inte censurerat sina bilder - inte oroat sig för den kritiska reaktionen, att göra det skulle ha förlamat det konstnärliga skapandet. Som ett resultat av det innehåller The beast också en del bilder som är exceptionella.

I dag kan vissa saker i filmen kännas föråldrade. Tempot är långsamt, någon best får vi inte se förrän långt efter att halva filmen gått och det är en stor besvikelse att se en skådespelare i gorilladräkt med råttmask grymta och stånka. ''Skräckscenerna'' är komiska, nästan buskisaktiga, och svåra att ta på allvar och det gäller även den beryktade våldtäktsscen som filmen fått kritik för, där den manliga fantasin att kvinnor njuter av att våldtas ges onödigt utrymme.

Filmen har aldrig sett så bra ut som på den dvd Cult epics utgivit. Tyvärr tycks bilden vara något avklippt i kanterna, vilket man kan se under förtexterna, dessutom kommer dvd:n med det engelska ljudspåret i stället för det franska originalspåret. Dubbningen är i och för sig inte outhärdlig men det hade varit glädjande att få se filmen på originalspråket, vilket man får i den brittiska utgåvan från Nouveaux pictures.

Inom den genre filmen rör sig, syntesen skräck-erotik (med kraftig tyng på det senare), är The beast tveklöst en av sjuttiotalets mest intressanta verk, men har man problem med nakna kroppar och sexualitet på film ska man nog akta sig.

Krister Löfgren


Fler texter av Krister Löfgren

Relaterade mailadresser:
Krister Löfgren
Yelahs kulturredaktör

Relaterade länkar:
Cult Epics
ANNONSER
http://www.yelah.net/butiken/product=73
http://www.yelah.net/articles/tema20081024
http://www.yelah.net/articles/information20071218
http://anarkisterna.com/from-thoughts-to-action/
http://www.trickleupfilms.org
http://www.arbetaren.se/prenumerera
http://www.uppmana.nu
http://www.stefanbergmark.se/
http://www.jordfrihet.org