Fredag 03 januari 2003
Dr Jekyll vs the werewolf (Dr Jekyll y el hombre lobo)
Regi: Leon Klimovsky
I rollerna: Paul Naschy (Jacinto Molina), Shirley Corrigan, Mirta Miller, Jack Taylor
Spanien, 1971
Vid ett hembesök i makens hemland Ungern råkar paret Imre och Justine (Shirley Corrigan) ut för biltjuvar när de besöker den gamla kyrkogården. Imre blir brutalt mördad inför sin fru och när skurkarna sedan försöker våldta Justine gör Waldemar Daninsky (Paul Naschy) entré och räddar henne. Han dödar två av tjuvarna och tar sedan den avsimmade Justine till sitt slott (''Det svarta slottet'' som de rädda byborna kallar det) där också den gamla kvinnan Uzrika Bathory som sägs vara en häxa bor (hon badar dock inte i oskulders blod som sin legendariska namne).
En av biltjuvarna överlever och svär att hämnas sina två bröder. I byn byggs en lynchstämning upp (inte helt olik den i Frankenstein) och högljuddt marscherar man mot slottet med högafflar och facklor i högsta hugg. Men både Waldemar och Justine undkommer den uppretade skaran. Justine återvänder till Storbritannien och berättar för psykologen Henry Jekyll (Jack Taylor), sonson till Robert Louis Stevensons världsberömda doktor med samma namn, om allt märkligt hon upplevt i Ungern. Doktor Jekyll ska försöka bota Waldemar från förbannelsen - men inte på vilket sätt som helst! Åh nej, den gode doktorn tänker använda den drog som förvandlade hans farfar till den vansinnige mister Hyde. Genom att injicera den i Waldemar och förvandla honom till Hyde hoppas han kunna bota honom. Tanken är att de två onda viljorna i Waldemar, varulven och Hyde, kommer att ta ut varandra. Allt vore väl om inte doktor Jekylls assistent Sandra (Mirta Miller) hade andra, mer ondskefulla planer...
I Spanien var inte skräckfilm någon egen genre förrän i slutet av 1960-talet. Den inhemska filmindustrin hade längde varit hårt tyglad av en sträng filmcensur som förbjöd många ämnen, exempelvis religion, sex och politik och det var inte förrän i slutet av 1950-talet som det kom en lättnad. Slutet av 1960-talet såg Spaniens första egenproducerade skräckfilm, Frankenstein's bloody terror, den första berättelsen om Waldemar Daninsky. Sedan blev det under en tioårsperiod en formidabel skräckvåg i landet. Det har blivit tio stycken filmer om Paul Naschys varulv. Många av filmerna tog de förbjudna ämnena, framför allt sex (lesbianism var från officiellt håll ansedd som en perversion) och religion, och införlivade dessa i skräckfilmen.
I den här utgåvan av Dr jekyll vs the werewolf finns få spår av detta. Mondo Macabro har (av censurskäl, antar jag) valt att ge ut den ''påklädda'' versionen av filmen. När det producerades som mest skräckfilm i Spanien hade man för vana att spela in två versioner, en avsedd för den inhemska marknaden där skådespelarna var ordentligt klädda och en mer sexig, dekadent och avklädd version för övriga världen.
Det här är en film där handlingen är minst sagt fånig och visst kan man säga det samma om skådespelarnas prestationer. Dr Jekyll vs the werewolf vinner inte några Oscarsstatyetter för specialeffekterna (fast Naschy attackerar i varje fall Londonborna tio år före Rick Bakers oscarsbelönade varulv i An american werewolf in London), men annars är det en härlig dvd, förutsatt att man är intresserad av europeiska monsterfilmer från en klassisk era. Vi får Paul Naschy i rollerna som den blodtörstige varulven, som den sadistiske sexgalningen mister Hyde och som Waldemar Daninsky. Vi får mysig gotisk miljö i Waldemars ungerska slott och en kul varulvsattack på ett disco - och det är inte utan att man sympatiserar med Waldemar.
Bildmässigt är dvd:n skarp och fin. Det man kan klaga på är att bilden i en del riktigt mörka scener blir kantig, ett resultat av hård komprimering. Annars är det en fröjd att se Paul Naschy så snygg och levandegjord. Det vore en dröm att se hela serien om Waldemar Daninsky utgiven med samma respektfulla behandling i en samlarbox! Extra trevligt är att filmen är på originalspråket spanska med engelsk textning som tillval. Det medföljer även en exklusiv intervjun med Naschy.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion