Tjena! I din hand håller du just nu en ihopslagning av Kokosbollen och Motstånd för Ekologi. Så nu fattas det bara att du lutar dig bekvämt tillbaka i vattenfåtöljen, tar ett glas rött vin av finaste årgången i ena handen, och Ekologisten i andra. När du läst, studerat och begrundat allt kommer du plötsligt upptäcka att de senaste timmarna i ditt liv har varit uppbokade med borgerliga bekvämligheter (vattenfåtölj), rusningsdrycker och passivitet. Och det är ju inte alls bra! För det är ju enbart handling som kan skapa förändring.

Slutsatsen blir alltså att du inte alls ska sätta dig i vattenfåtöljen. Ska du läsa den här blaskan ska du göra det i väntan på ordningsmakten under en blockad, eller varför inte använda det här pappret till att antända en vägmaskin med!?

Vi kan ju inte ha en massa passiva läsare, fåtöljsjäsare eller folk som sover om nätterna! Situationen skulle bli minst sagt absurd, och något bättre samhälle lär vi ju inte alls få. Alltså: Ut med er och sopa gatan med ondskans lakejer! Där kan du ju inte bara sitta!!

Frivillig redaktionskamrat Alfred

Lägesrapport från vägbygget i Häggvik

I somras hade vi en liten mini-tradition med blockader vid byggarbetsplatsen i Häggvik varje måndagsmorgon. Det hela började måndagen den 17:e juni med en massblockad: 150 personer var där, och bygget uppehölls i mellan 4 till 5 timmar. Därefter sjönk antalet aktivister mer eller mindre konstant. I slutet av sommaren var vi inte fler än mellan 2-5 aktivister. Kampanjen får dock ses som rätt lyckad.

Övrigt som hänt i Häggvik i somras är: Skyltar som det stod olaga intrång på "försvann", huset som HIFAB (byggbolaget) använder som kontor dekorerades med diverse målningar, ett lokalt Sollentunagäng försökte elda upp huset men misslyckades, etc.

Dessutom var det någon som anklagade oss för att ha tagit ner en HIFAB-flagga vid byggarbetsplatsen.

Nu har Häggviksleden vuxit en bit i storlek sedan vi började, och blockaderna i somras har lett till totalt en bit mer än 50 000 kronor i böter. Men det positiva har varit att vi fått mediauppmärksamhet (bl.a. en helsida i Dagens Nyheter), och motståndet har vuxit i storlek.

Alfred

Vad händer i Ur tid är leden?

Efter sommaruppehållet har Dennismotståndarnas nätverk Ur Tid är Leden dragit igång igen med sina stormöten på Medborgarhuset. Första mötet var lite segt eftersom de olika gruppernas verksamhet inte riktigt kommit igång ännu. Men en del saker är redan pågång.

-UTÄLs kampanjegrupp mot biltullar har flygbladsutdelningar varje helg. Vill du hänga på och dela ut flygblad i förorterna, slå en signal till UTÄL för att få samlingstid och plats.

-Kampanjegruppen har även fixat en ny broschyr och en skolinformatör är på gång.

-Naturskyddsföreningen planerar att ha ett seminarium kring Dennispaketet på Brygghuset, lördagen den 5 oktober.

-Stiftelsen Stolta Stad planerar att organisera en tribunal för att påvisa bristen i demokrati kring Dennis-beslutet. Tribunalen mot "dennisdemokratin" kommer hållas någon gång i slutet av november/början av december och, eventuellt, kommer också en stor fackeldemo hållas samtidigt.

-För alla vetgiriga och kunskapstörstande aktivister så bildades en seminarie-grupp: i slutet av november kommer det organiseras två seminarier med föredrag kring paketets miljöeffekter, makthavarnas visioner bakom paketet, vägmotstånd -här och utomlands, dennisdemokratin m.m. Perfekta tillfället för alla aktivister som behöver kött på benen och väsa sina argument. Mer info kommer!

-Alternativ Stad håller på att färdigställer antidennis affischer och vykort.

-Några folkpartister och andra parlamentarister har bildat ett nytt parti: Stoppa Dennis Biltullar. Syftet med partiet är att skrämma skiten ur Moderaterna, eftersom deras medlemmar är mot biltullar, och på så sätt tvinga de borgerliga partierna att spräcka Dennisöverenskommelsen. Det nya partiet bedömmer att biltullarna är Dennispaketets svaga länk, fälls tullarna så försvinner de pengar som ska finansiera alla vägbyggen.

Nästa stormöte, som kommer bli rejält ösigare, äger rum den 2 oktober 19.00 på Medborgarhuset. Slut upp, ekokamrater!

Mathias

Snart dax i Huddinge.

Nu i höst är det tänkt att bygget av Södertörnsleden ska påbörjas. Men vi tänker väl snarare att det inte ska bli så? Vägverkets planer går ut på att dra en motorväg från Flemingsbergstrakten genom skogarna i hela Huddingeområdet ända bort till Haninge. De senaste uppgifterna vi har är att bygget börjar i skogarna i Lissmatrakten, utanför Huddinge. Arbetsplanerna är klara och Vägverket har påbörjat upphandlingen för den vägsträckan, men det hela försenas lite av att regeringen hardröjt med att fastställa Vägverkets arbetsplan för bygget.

Nå, vi tänkte samlas och spåna lite om direkta aktioner där ute den 29/9 kl 16.00 på Solidaritetshuset, Barnängsgatan 23. Det blir visning av diabilder från skogen i Huddinge med mera också. Kom!

Aktioner mot Norra Länken-bygget!

För ett par veckor sedan börjades bygget av Norra Länken på allvar med sprängningar av vägtunnlar. Redan i våras påbörjades ju tunnelarbetet och då ockuperade vi ju tunnelbanetunnlarna ett par gånger. Riktigt trevliga aktioner var det då. Men nu verkar det alltså vara dags att sätta in en rejäl stöt mot sprängningarna av vägtunnlarna. Förmöten inför sådana aktioner har vi på Fältbiologernas lokal, Västmannag. 31, 24/9 18.00 samt på Solidaritetshuset, Barnängsg. 23, 26/9 18.00 och 3/9 18.00.

Sabotera mera...!

Ett utdrag ur Leveranstidningen Entrepenad:

"Attentaten mot maskinerna vid bygget av Dennispaketets del mellan Fors och Jordbro har varit omfattande ända sedan byggstarten. För många av maskinägarna är det en katastrof då maskinerna blir stående under reparationerna. Vägverket, som är beställare av arbetet, tar inget ansvar då det gäller entrapenadmaskiner ute på Dennislederna.

- Det är bara en som kan ha huvudansvaret, och det mest logiska är att det hamnar på maskinägarna själva, säger Sven Ivarsson, säkerhetschef på Vägverket Region Stockholm."

En tid efter att Greenpeace bildades bröt sig en grupp ur organisationen och bildade Sea Shepherd. Sea Shepheard hade som huvudsaklig strategi att sabotera och sänka valfångstfartyg.

Denna kampanj fortsätter än idag. En mer bred miljörörelse som arbetar med ekosabotage har spridit sig från USA. De kallar sig Earth First! och en av grundarna gav 1987 ut den klassiska boken Ecodefence - A Field Guide to Monkeywrenching. Termerna som användes för aktionsformen var ekodefence och ecotage.

Sommaren 1993 blossade frågan om sabotageaktioner för miljön upp i svensk massmedia. Det började med en artikel i tidningen Fältbiologen där redaktionen tog upp fördelarna med sabotageaktioner och inbjöd medlemmarna till debatt i frågan. Utifrån denna artikel snokade en DN-journalist reda på några aktivister i Stockholm som konstaterade: jovisst kunde sådana aktioner komma ifråga mot Dennispaketet och Öresundsbron. Massmedia exploderade med artiklar om "ekosabotörerna". Säpos Jörgen Almblad gick ut och sade att de minsann höll koll på miljöaktivisterna. Etablerade organisationer som Miljöförbundet gick ut och tog avstånd från sabotageaktioner. Miljöpartiet skrev in i sitt partiprogram att man var mot sabotageaktioner medan ungdomsförbundet (Grön Ungdom) i Stockholm tog ställning för samma aktioner. Fältbiologernas riksårsmöte (januari 1994) beslutade att man inte skulle ta ställning i frågan.

Många började nu använda termen "ekoförsvar" i stället för "sabotage" för att inte använda ord som skulle provocera allt för mycket. Åsikten att sabotageaktioner kunde vara bra att ta till spred sig i alla fall. Och de flesta som stödde tanken på sabotage jobbade utanför de etablerade organisationerna, i de utomparlamentariska nätverken. Ändå är det mest djurskyddsaktivister som använt sig av sabotage de senaste åren i Sverige. Till exempel har Scans lastbilar i Södertälje bränts ned. Samma öde har drabbat tre lastbilar på slakteriet i Umeå och åtta lastbilar på Arla i Enskede.

I Danmark har omfattande sabotage genomförts mot Öresundsbrobygget. Och en mängd sabotageaktioner har genomförts mot den Dennismotorväg som byggs i Haninge.

Hur gör man?

När man ska göra en sabotageaktion är det första man måste bestämma sig för hur öppen den ska vara. Det finns exempel på helt öppna massaktioner, till exempel på Island där man stoppade ett vattenkraftsbygge, och i Portugal där massabotage har stoppat känkraftsbyggen (tack vare detta är Portugal fortfarande kärnkraftsfritt). I Sverige har de sabotageaktioner som genomförts varit ganska små. Och just miljöaktionerna har skett i hemlighet, till skillnad från exempelvis Plogbillsrörelsens vapensabotage. Vilken linje man väljer får man väl diskutera i aktionsgruppen.

De aktioner som gjorts mot vägbygget i Haninge har innefattat komponenter som eld och sönderskurna hydraulikslangar. Sådana slangar innehåller miljöfarlig olja, så man bör nog helst välja en annan metod när man ska oskadliggöra vägmaskiner. Om ni väljer att ändå gå på själva hydraulikslangarna bör ni se till att oljan samlas upp i en hink eller dylikt.

Motorn är nästan alltid en enkel måltavla för ekoförsvararen. "Socker i tanken fort som fanken" är ett populärt slagord som det dessutom ligger en del sanning i. Socker eller sand i tanken stoppar nämligen motorn sedan när den körs igång. Tanken måste tömmas innan den kan användas på nytt.

Socker eller sand i tanken skadar dock inte själva motorn. Så om man vill ha ett ännu mer långvarigt stopp bör man angripa exempelvis oljepåfyllningen. Oljepåfyllningslocket brukar vara ca 7 cm i diameter och det brukar sitta direkt på motorblocket. Om du fyller på med vatten där så hamnar detta vatten längst ned i oljetanken (vatten är ju tyngre än olja) och då skär sig motorn sedan när den sätts igång (cylindern och kolven spricker). Förutsatt att föraren inte anat oråd om att någon varit och pillat på motorn förstås, för då kanske han gör en koll innan han kör igång. Om det är så fullt med olja att inte vattnet "får plats" kan man enklast tömma ut olja genom att lossa lite på oljefiltret. Om man häller ner sand i oljetanken skär sig inte motorn, men det blir oljestopp och lampan för påfyllning av olja tänds i förarhytten.

Ett annat sätt att stoppa motorn är att klippa av alla sladdar. Det är då viktigt att du klipper sladdarna i rätt ordning!

Börja med den till batteriet, men inte med den som går mellan batteriet och bilens kaross för då blir bilen strömförande. Inte så kul. Om du är osäker bör du låta bli den här metoden så att ingen skadar sig.

En annan sak som du absolut bör låta bli är att försöka punktera däcken. Lufttrycket i däcken är mycket högt och explosionen lär bli så kraftig att du skadar dig mycket allvarligt eller dör på kuppen.

Ris sväller som bekant i vatten, så lite ris i kylarvattnet kan alltid göra nytta om man vill oskadliggöra en motor.

Till aktionsplatsen bör ni alltså ta med er avbitartång (isolerad!), skiftnyckel (om ni behöver få upp någon motorhuv), skruvmejslar och stjärnmejslar, vatten, ris och ficklampa.

Sprängämnen?

I början av 80-talet pågick en stor strid om bygget av ett vattenkraftverk i norra Norge. Det var Altaälven som de norska makthavarna hade bestämt sig för att exploatera. Ett stort markområde skulle komma att läggas under vatten när den nybyggda dammen sedan 1987 stod färdig.

Men bygget kantades av ett massivt motstånd. Blockader med tusentals aktivister och en mängd kreativa försök att överlista polisens tekniker med bland annat specialtillverkade kättingar.

Men den massiva polisstyrka som bevakade bygget lät sig inte överlistas av varken det ena eller andra. Kampanjen såg ut att gå mot ett misslyckande.

En akilleshäl för hela bygget var Fossanbron i Tverrelvdalen. Därför började aktivister mot slutet av kampanjen diskutera möjligheten att helt enkelt spränga bron i luften. Ett första försök till sprängning genomfördes hösten 1981, men det misslyckades. Natten till den 20 mars 1982 gjordes det andra försöket, av två personer från den lokala samebyn. Inte heller denna gång lyckades den något amatörmässiga attacken mot bron. I stället sprändes den ena aktivistens arm bort och han blev dessutom synskadad av splittret.

Detta är väl själva faran med sprängämnen. De är svåra att få full kontroll över och om någonting går snett kan man råka riktigt illa ut. Detsamma gäller väl i viss mån eld, som har använts i vissa av aktionerna nyligen mot vägbygget i Haninge.

Med den här artikeln har vi velat belysa hur sabotageaktioner kan genomföras och vi har tagit upp lite hitorik kring "ekosabotage". Om och i så fall hur och när sådana aktioner bör genomföras är en annan fråga som vi hoppas att ni som läsare funderar över och kanske också skriver en artikel om till denna tidning.

Linus

Spiken i kistan?

Kan en sextumsspik vara räddningen för Europas sista urskogar? Ja, om inte riksdag och regering snarast tar sitt förnuft till fånga måste kanske miljörörelsen skärpa attityden och liksom i USA ta till mer hårdhänta metoder för att rädda det som finns kvar att rädda.

Hoten mot fjällskogarna och de små rester av urskog som finns kvar nedanför den gamla skogsodlingsgränsen har ökat de senaste åren. Hittills har miljörörelsen agerat i förhoppning att det går att övertala politikerna med goda argument, men i takt med att löften sviks, värdefulla områden försvinner och industrin i kraft av sina skonomiska resurser vinner terräng, kommer kampen att hårdna.

Spikning - en folkrörelse i USA

Det är inte bara i Sverige miljörörelsen slåss för att förhindra skövling av värdefulla skogsområden. Vi har t.ex. regnskogskonflikterna runt ekvatorn. Men även i barrskogsbältet på andra sidan Atlanten har det under många år pågått hårda sammandrabbningar mellan skogsbolagen och aktivister.

En av de vanligare och mest omskrivna metoderna för att stoppa avverkningar i USA har varit att driva in långa spikar i träden. Spikarna skadar inte träden men stoppar fällningen eller gör träden värdelösa för sågverken. En stock med en femtumsspik i förstör effektivt den sågklinga som sätter sina tänder i den.

Tanken är att sågverken inte skall vilja köpa timmer från vissa "spikade" områden. I USA har spikning blivit något av en folkrörelse för att stoppa skövlingarna som följer i det moderna skogsbrukets spår.

Naturintresserade över hela kontinenten har smugit runt i avverkningshotade områden med hammare och spik eller batteridrivna handborrar och stålstavar för att delta i försvaret av skogarna.

Organisationen Earth First! har under många år haft spikning som ett huvudämne på insändarsidan i sin tidning. Där diskuteras om det är effektivt att skjuta in spikarna med kraftiga pilbågar för att slippa ljudet från hammaren, om plaststavar förstör pappersmassan för massaindustrin, om hur man skall göra för att omintetgöra polisens och skogsbolagens motaktioner osv.

I handboken "Ecodefense - a field guide to monkeywrenching" av Dave Foreman beskrivs in i minsta detalj hur man skall göra och vilka säkerhetsåtgärder som krävs. Spikning görs inte öppet.

Myndigheternas och skogsbolagens reaktioner har varit kraftiga. I vissa stater kan man idag få tio års fängelse för att ha spikat i träd. Skogsbolagen har satt ut vakter för att kunna ta aktivisterna på bar gärning och metalldetektorer används både vi fällning och vid sågverken. Skogsbolagen har i vissa fall också anställt folk för att dra ut spikarna. Motåtgärderna från aktivisterna har varit allt större försiktighet och mer sofistikerade aktionsformer som att nypa av huvudet på spiken, slå in den djupt och klistra på en barkflaga utanför. För att undgå metalldetektorer har man delvis övergått till att använda keramikstavar som förs in i borrade hål i träden.

Har då spikningen i USA varit effektiv?

Har man lyckats rädda någon av avverkningshotad skog? Ja, det är helt klart att man i vissa fall har lyckats stoppa avverkningarna. I några dokumenterade fall har inte något sågverk lagt in anbud på skogen sedan det blivit känt att träden varit spikade och i en del andra fall har skogsbolagen ändrat sina avverkningsplaner. I vilken utsträckning aktionerna lyckats är dock svårt att uttala sig om eftersom skogsverken inte gärna vill erkänna att spikningen är ett problem och att det överhuvudtagen har påverkat avverkningarna.

Kan spikningen vara farlig för skogsarbetarna?

För skogsarbetare som arbetar med motorsåg kan det vara farligt! Risken finns för att sågen kan slå bakåt eller att kedjan går av och skadar arbetaren. Om spikning skall användas för att rädda fjällskogarna är det antagligen nödvändigt att placera spikarna lågt, för att hindra fällningen, eftersom virket ofta går till massaved. I massaindustrin gör spikarna ingen skada. Å andra sidan är det idag inte vanligt att Domänverket eller de stora skogsbolagen genomför slutavverkningar med motorsåg. De använder stora processorer och processorerna har klingor som skadas av spikarna.

Erfarenheterna från USA visar, att det är myckt viktigt att på ett eller annat sätt meddela offentligt, att träden är spikade. För den som är intresserad av att överföra metoden till Europa är detta en viktig lärdom. Det går inte att försvara aktioner som leder till att människor skadas.

Denna artikel är hämtad från det enda utkomna numret av tidningen Paria. (Nummer 1 1990.) Vi har tagit oss friheten att redigera den lite.

Imponera på granarna!

För många innebär begreppet skog ingenting mer än en anhopning av träd. Den som har varit i en riktig skog, vet dock att skogen även består av mossor, lavar, fåglar, blåbär, rovdjur och snusmumrikar, för att nämna några exempel. Som vi vet trivs varken snusmumrikar eller vargar på kalhyggen. Kalhyggen trivs däremot skogsbolagen med. För att träden skall trivas behövs precis som hos människor (?) en viss åldersspridning. Dagens s k skog är ingenting annat än en stor lekstuga och fritidsgård, där träden dessutom stympas och fälls i de övre tonåren. Sverige har 2-3 procent urskog kvar och räknas som ett föredöme inom miljövården. Brasilien däremot, som utmålas till den största urskogsskövlaren, har ungefär 50% av sin urskogsareal kvar. På båda ställena avverkas de kvarvarande procenten i vild takt. En skillnad är emellertid att man i Brasilien blir k-pistad om man protesterar, någonting som vi förhoppningsvis kan undvika här i Sverige.

Det svenska skogsbruket har på 150 år utrotat lika många arter. 209 ytterligare klassas som akut hotade. På längre sikt väntar samma öde tusentals ytterligare. Urskogen har dessutom otroliga estetiska värden, som dagens storstadsmänniskor bara får "uppleva" genom sagor, John Bauer-målningar och Arne Weise. Den samiska kulturen är genom renens hänglavsbetning även den beroende av urskogen. En kultur som den svenska kolonialmakten redan alltför effektivt motarbetat genom vattenkraftsutbyggnad, malmbrytning och fri småviltsjakt på fjället.

Vi är några fältbiologer som är beredda att göra allt för att stoppa massakreringen av de sista urskogarna. "Allt" definieras i detta fall som alla metoder inom det ädla icke-våldets princip. Vi vet att det finns ett stort intresse för dessa frågor inom den stockholmska aktivistmiljön, varför vi nu kallar alla intresserade till ett strategi-möte för direkta civil olydnadsaktioner mot urskogsavverkningar. På mötet kommer vi även att få avnjuta ett föredrag och / eller bildvisning om urskog, som i samband med inmundigande av te och andra läckerheter förhoppningsvis kan framkalla en s k urskogsfeeling i lokalen.

Detta kommer att gå av stapeln den 2/10 kl 18.00 på Fältbiologernas kansli, Västmannagatan 31. Naturligtvis är även laglydiga personer hett välkomna till mötet, eftersom det är många praktiska detaljer som måste ordnas. De aktioner som planeras är för tillfället trädkramning med tillhörande fastkedjning när skogsbilvägar (som är nödvändiga för avverkning) byggs in i områdena. Vi är övertygade om att dessa aktioner skulle kunna få en direkt positiv effekt om de genomförs på rätt sätt. Ett enskilt företag är mer lättpåverkat än en offentlig byråkrati, om dess rykte är hotat. Särskilt i dessa tider, då det svenska skogsbruket miljöprofilerar sig. Fallet Tjåberget, som vi snart återkommer till, är därtill hårdbevakat av både lokal- och riksmedia.

Tjåberget är ett hotat urskogsområde i Orsa kommun i Dalarna. Tjåberget är en stor oas i ett annars mycket hyggesdrabbat område och denna oas hyser 45 utrotningshotade arter. Det ligger också med sina 35 mil på jämförelsevis behändigt avstånd från Stockholm (de flesta andra skogarna ligger i Lappland). Orsa naturskyddsförening har dessutom sagt sig vara intresserade av att betala en del av våra resekostnader, samt eventuella böter.

Nyss nämnda förening agerar för tillfället också som våra frontspanare, och rapporterar vid akuta lägen till vår spaningscentral, som tillfälligtvis är stationerad i en villa i centrala Haninge.

Marcus & Pauli

Nyheter från TT/REDnet

Bromotståndare anmäler polisen

tisdag 10 september.

MALMÖ. Polisen i Malmö har anmälts för att ha misshandlat en av de motståndare till Öresundsbron som i måndags genomförde en protestaktion mot brobygget. Bakom polisanmälan står en av demonstranterna, en man i 40-årsåldern, somuppger att han misshandlats av polisen när han greps under protestaktionen.Mannen hade klättrat upp i styrhytten på en kran på Sund Link Contractors avspärrade område i Malmö hamn.Han uppger i anmälan att polisen slagit honom på kroppen och i ansiktet och atthan fått fläskläpp och svullnader, berättar Bertil Pettersson vid polisensinternutredningsgrupp. Mannen ska undersökas av rättsläkare i Lund. Totalt deltog sju personer i protestaktionen. Samtliga misstänks för olaga intrång och egenmäktigt förfarande.

(TT/REDnet)

Stökig demonstration mot privatbilism i Brighton

söndag 25 augusti.

BRIGHTON. En demonstration mot privatbilismen i den engelska staden Brigthon på lördagen slutade i bråk och polisen grep ett 80-tal personer.Under parollen ''Kräv gatorna åter'' tågade flera hundra människor genom stadenför att protestera mot bilismen. Demonstranterna spärrade flera vägar och när kravallutrustad polis försökte göra vägarna framkomliga för trafik uppstod bråk. Demonstranterna kastade sten mot polisen och sporadiska sammandrabbningar följde. De gripna anklagas för att ha stört ordningen och för att hindrat trafiken. Det fanns inga uppgifter om att någon skulle ha skadats vid bråken.

(TT-AFP/REDnet)

Öresundsbroprotest i Kockumskranen

måndag 9 september.

MALMÖ. En handfull motståndare till den kommande Öresundsbron tog sig på måndagsmorgonen in på Kockumsområdet i Malmö där delar till bron tillverkas. Några av dem klättrade upp i krankrokarna och vecklade ut banderoller.

- Vi tillhör ingen särskild organisation utan är bara vanliga människor som fått nog, säger de protesterandes taleskvinna som befann sig utanför stängslet till området, försedd med mobiltelefon för att kunna hålla kontakt med massmedierna.

Sex av de protesterande kedjade fast sig vid arbetsmaskiner ochde båda kranarna vid torrdockan på det tidigare varvsområdet. En av deras banderoller hade texten: ''Stoppa Bron. Ya basta.'' En sjunde person höll vid sjutiden på att förklara syftet med aktionen för några av de anställda. Aktionen skulle pågå till dess polisen plockar bort de fastkedjade demonstranterna, uppgav taleskvinnan för TT.

Polisen var på plats tjugo minuter efter det demonstrationen blivit känd. Polisen och brobolaget Sund Link Contractors tillämpar utmattningstaktik mot de tre bromotståndare som på måndagsförmiddagen fortfarande satt kvar i de två kranarna i hamnområdet.

- De sitter 30 meter över marken. Det är nog inte speciellt varmt där uppe. De kommer nog ner vad det lider, sade Jan-Gunnar Glave, VD för Sund Link Contractors, när han var nere i hamnen på måndagsförmiddagen.

Tidigt på morgonen tog sig sju bromotståndare in på det avspärrade hamnområdet där fundamenten till bropelarna gjuts. Fyra greps av polisen och är misstänkta för olaga intrång och egenmäktigt förfarande. Enligt Jan-Gunnar Glave påverkades arbetet på företaget bara någon timme på morgonen.

(TT/REDnet)

Den klassiska knappen med grönsvart stjärna

och texten "Stoppa Dennislederna"
Köp den och stöd aktionerna!
Betala 10 kronor per knapp till pg. 22 60 62 - 8 (Dennismotståndets ickevåldsfond).

Linus Brohult, Alfred Karlsson, Mathias Wåg

Fler texter av Linus Brohult, Alfred Karlsson, Mathias Wåg

Sök på Yelah

För kännedom

Riksdagen kör på gammal logik: man kan inte förändra sina vanor, men man bör kamma in politiska poäng. Istället för att sluta flyga och ta tåget ska de "klimatkompensera" flygresor genom att se till att "utvecklingsländer" börjar använda förnyelsebar energi. För att Sveriges riksdag själva skulle använda sådan energi var väl inte att tänka på?
Elin Schwartz