Tobinskatten saknar
saklig kritik

Eftersom kritikerna varit oförmögna att komma med sakliga argument, så levererar jag här några funderingar som kan tas upp till diskussion. Det kan också vara lämpligt att känna till några av de problemställningar som motståndarna kan tänkas leverera om de en vacker dag besinnar sig.

Vad är Tobinskatten?

Även om många redan känner till Tobinskatten, så kan det vara på sin plats att redogöra vad det är för de som inte hunnit sätta in sig. Organisationen Attac bildades i Frankrike 1998, delvis som en reaktion på Asienkrisen. Krisens tillkomst berodde till stor del på att fastighetspriser drevs upp till orealistiska nivåer, vilket fick en krasch som följd. Det hade inte behövt gå så mycket längre, men reaktionen från finansvärlden fick en omfattning som aldrig tidigare skådats. Ofantliga mängder kapital strömmade ut ur regionen, vilket förvärrade situationen betydligt.

Ofattbara summor växlas mellan olika valutor världen över, närmare bestämt 1 700 miljarder kronor (180 miljarder dollar) - om dagen! Det motsvarar ungefär Sveriges BNP under ett år. Och lejonparten, 95 procent, är handel med värdepapper, endast 5 procent av summan är handel med varor och tjänster. Dessutom placeras en stor del av kapitalet kortsiktigt för att snabbt kunna flytta det om bättre alternativ uppenbarar sig.

Och det är just det lättflyktiga, kortsiktiga kapitalet som är det stora problemet. Uppstår en kris, reagerar alla placerare på samma signal och kapitalflykten blir överdriven. Det är här Tobinskatten kommer in, en av Attacs huvudfrågor. Om man lägger en skatt på 0,05 procent på transaktioner blir förtjänsten av kortsiktiga placeringar mindre. På så vis skall man uppmuntra långsiktigare investeringar, så att kriserna inte förvärras.

Det kan låta lite med 0,05 procent, men faktum är att kortsiktig spekulation sker med extremt små marginaler och när man handlar med papper värda exempelvis 10 miljoner dollar och det utförs under några minuter, räcker det. Plus att en så låg procentsats knappast påverkar varuhandeln alls. Detta är inga fantasier baserade på lösa grunder. Förslaget kommer från nobelpristagaren James Tobin och den tekniska möjligheten finns.

Införande i begränsade områden

För att skatten skall få önskad effekt måste många länder delta. Sverige försökte med en liknande skatt på 80-talet, de så kallade valpskatten. Det höll inte då investerarna reagerade starkt negativt och flyttade sitt kapital dit skatten inte kunde nå dem. Det har diskuterats om ett första steg skulle vara att EU inför skatten, då området består av några av de starkaste ekonomierna i världen.

Det går inte att diskutera effekterna i rent matematiska termer och mena att den låga skattesatsen endast ger en marginell effekt. Idag har investeringar mycket att göra med psykologi. En investerare är inte intresserad av vilket företag eller bransch som kan tänkas gå bra, utan hur andra investerare kan tänkas agera. Det är också vanligt att investerare leker följa John med de stora bankerna och kreditinstituten.

Detta flockbeteende kan leda till problem om det bara är en begränsat område som inför skatten. En omedelbar effekt kan bli en kapitalflykt som inte står i proportion till skattens inverkan. Även om det betyder att kapital så småningom kommer att strömma tillbaka har en skada redan skett. Den initiala kapitalflykten riskerar att ge allvarliga följder som försvagad valuta och höjda räntor, något som i sin tur ger konkurser och ökad arbetslöshet.

Men det kan också finnas en annan bestående effekt av Tobinskatten. Från fysiken har ekonomin lånat termen hysteresis, som betyder att om en variabel, i det här fallet den höjda räntan och försvagad valuta, utsatts för en chock kommer det att ta mycket lång tid innan den når sin ursprungliga nivå.

Även om skatten skulle införas inom OECD och kanske även i starkare regioner i tredje världen, kvarstår problemet med skatteparadis. Här kan nya finansmarknader växa upp och fungera som sandlåda för investerarna. Sannolikt kommer inte någon större del att flyttas dit, i alla fall inte inom överskådlig tid, men marknaden har en fantastisk förmåga att finna utvägar när man försöker införa betungande regler.

Slutsatser

Det är svårt att skapa en bild om vad som kommer att ske om skatten införs och det är inte säkert att resultatet blir som beskrivits ovan, men det är utan tvivel så att det är viktigt att det är ett flertal länder som deltar.

Kritikernas ovilja inför Attac färgar i allra högsta grad deras resonemang. Att komma till rätta med skatteparadisen påstås kräva kanonbåtsdiplomati, men i FN:s regi har andra sanktionsåtgärder än militära använts, om än med skiftande resultat.

För att övertyga länderna om skattens förträfflighet, får man påvisa vad de själva har att tjäna på den. Skatteintäkterna kommer att bli stora, men de skall enligt Attacs förslag användas till gagn för tredje världen. Det betyder inte att länderna går lottlösa. Som nämnts tidigare är en av orsakerna till förslaget att hindra det lättflyktiga kapitalet att förvärra uppkomna kriser. Att införa skatten kan ses som en försäkring.

En återkommande kritik har varit att det är omöjligt att införa för att den politiska viljan saknas. Det är en tafatt kommentar att fälla i ett demokratiskt samhälle, där opinionsbildning är en av grunderna. Om viljan funnits hade Attac inte behövt att driva frågan. Att ändra den politiska inställningen är deras uppgift.