De elöverkänsliga
riskerar drabbas hårdare
av de nya mobilmasterna

Tommy Nordbrandt arbetar på ett kontor i en k-märkt byggnad i centrala Umeå. Den bruna tegelfasaden avslöjar inget om den moderna miljön därinne. Arbetsrummet är ett av dessa närmast standardiserade kvadratiska boxar som man förväntas arbeta och må bra i. På arbetsbordet står en platt skärm. Under skrivbordet huserar datorn, instängd i en låda med glasdörr. På det hela ser det ut som ett vanligt kontor i informationssamhället.

Men det är tyst. Det råder ett lugn i rummet. Bara våra röster hörs. Lådan som datorn är instängd i tystar effektivt surret från datorns fläktar. Glaset i fönstret är specialglas som beställts från Tyskland. Det förhindrar att mikrovågorna från mobiltelefontrafiken tar sig in i rummet. Under de målade väggarna sitter en tunn aluminiumtapet och kabelrännorna som gömmer sladdarna är av aluminium för att skärma av kablarnas el-fält.

Tekniken dominerar dagens kontor

Tommy Nordbrandt ser pigg och fräsch ut, inte ett spår av de hudskador som många elöverkänsliga rapporterat om. Håret har börjat gå åt det grå hållet. Han är klädd i en skjorta. Tommy Nordbrandt är elöverkänslig och ordförande i Västerbottensavdelningen av Elöverkänsligas förbund.

Miljön på Validation AB i Umeå där han arbetar är utmärkande för det nya it-samhället. I varje kontor surrar datorernas fläktar, arbetarnas ansikten är upplysta av stora datorskärmar och mobiltelefoner ringer. Papper väller fram ur faxarna. Lysrören i taket sprider sitt kliniska och kalla sken.

Företaget är, enligt deras hemsida, ett av Europas ledande inom kvalitetssäkring och testning av it-tjänster och telekommunikation. Det innebär att de testar säkerheten och funktionaliteten på olika webbplatser. 49 procent ägs av Telia, resten av Industri kapital.

Osäkert hur många som drabbats

Det är svårt att säga hur många som är elöverkänsliga i landet. Statistiken är bristfällig, bland annat eftersom Socialstyrelsen inte accepterar begreppet elöverkänslig. Hos Försäkringskassan är det svårt att få elöverkänslighet klassad som arbetsskada. Enligt Elöverkänsligas förbund finns cirka 200 000 elöverkänsliga i landet. Deras siffror är baserade på en studie som Stockholms läns landsting gjorde för några år sedan och som fann att 19 000 i Stockholms län var elöverkänsliga.

En enkät som Svenska industritjänstemannaförbundet (SIF) skickade ut till alla förbundsavdelningar, tjänstemannaklubbar och arbetsplatsombud 1993 visade att 463 av 525 som svarat har minst ett av de typiska tecken som sammankopplas med elöverkänslighet. Det är närmare 90 procent av svaren. SIF räknar ändå bara med att med att 6 700 av förbundets över 300 000 medlemmar har drabbats av elöverkänslighet.

Drabbade får problem med minnet

Symtomen kan röra sig om allt ifrån sveda i ansiktet vid bildskärmsarbete, minnessvårigheter, trötthet till svåra hjärtproblem. Per Segerbäck, från Norrtälje, som blev rikskändis när han sparkades från Ericsson drabbas av störningar i hjärtrytmen. Anhöriga fruktar nu för hans liv när Telia fått bygglov att sätta upp en mobilmast utanför hans hem.

För Tommy Nordbrandts del började besvären 1995. Då arbetade han med att testa programvaror för AXE-telefonväxlarna. Han började märka att han vid dagligt arbete vid sin dator blev trött i ögonen. Han fick "grus" i dem och blicken hade svårt att fokusera. Det spände i huvudet och han drabbades av huvudvärk. Redan tidigt misstänkte han att det var datorn som var problemet, för han mådde bättre när den var avstängd. På den tiden gick det bra att arbeta utan hjälp av datorn. Han behöll den avstängd så mycket som möjligt.

Efter besök hos företagsläkaren fick han känslan av att de inte visste vad de skulle göra av honom.

- De tog bara några prover som inte visade något.

Sedan dess har han haft sparsam kontakt med sjukvården. Det var frustrerande att inte bli trodd och det är många med honom som vittnar om skepticism hos läkarkåren.

Tommy tror nervgifter slår effektivare mot kroppen

Själv tror han att hans elöverkänslighet beror på någon form av skada på det autonoma nervsystemet i kombination med elektromagnetiska fält och nervgifter, exempelvis kvicksilver. Kanske öppnar den elektromagnetiska strålningen upp möjligheter för nervgifter att verka mer effektivt på människan. Det finns ett visst stöd för det i forskningen, även om forskarna är långt ifrån överens.

Ett forskarlag från Lund har i en studie visat att blod-hjärnbarriären, som i vanliga fall ska förhindra att skadliga ämnen som cirkulerar i blodet tar sig in i hjärnan, skadas av mikrovågorna från mobiltelefoner. Studien visar även att tungmetaller kunde läcka igenom barriären och skada hjärncellerna. Experimentet gällde dock råttor så det är inte alls säkert att resultaten är direkt överförbara på människan.

Bytte ut lysrören mot glödlampor

Via skyddsingenjören på jobbet fick Tommy Nordbrandt kontakt med Martin Andersson på Skellefteåföretaget Ama-konsult AB. Det är ett företag som under flera år utvecklat och förbättrat produkter inom elektronikområdet. De har bland annat bildskärmar som är utvecklade för att minimera elektriska fält. Företaget utför också elmiljömätningar och ger förslag på åtgärder som måste till för att minska el-fälten i arbetsmiljön.

Martin Andersson kom till Umeå och gjorde sina mätningar. Hans åtgärdspaket innefattade bland annat att skärma av den klumpiga beige bildskärmen och att byta ut lysrören mot glödlampor.

Allting fungerade bra. Symtomen tynade inte bort men blev i varje fall hanterbara. Det blev möjligt för Tommy Nordbrandt att arbeta som vanligt igen.

Fyra år senare var han tillbaka där han började.

För Tommy Nordbrandt är det uppenbart att han påverkas av mobiltelefontrafiken. I slutet av 1990-talet byggdes det nya GSM-nätet ut. Då dök symtomen upp igen. Det blev svårare för honom att vistas utomhus. Han blev trött i kroppen och hade svårt att handla på stormarknader på grund av alla lysrör.

1999 fick kontoret byggas om. Det var då de beställde specialglaset från Tyskland, tapetserade med tunn aluminium för att skärma av elfälten och lade in en ledande golvmatta. Även taket kläddes med ett tunt aluminiumskikt.

I dag mår han bra jämfört med för några år sedan men är orolig för vad det nya 3G-nätet kan innebära.

Ungdomar ska använda mobiltelefonen mer

3G bygger på en teknik som heter UMTS. Den gör att mobiltelefonen kan fungera som en dator med långt fler användningsområden än att skicka text och tal, till exempel video, musik, fotografier och television. Mobiltelefonin ska bli en ny häftig multimediaupplevelse - även om du är på resande fot. Den har potential att skapa mer användande av mobila tjänster. Den nya tekniken kan tänkas utöva lockelse på hippa ungdomar, förutsatt att kostnaden blir låg.

Frågan är vad den ökade mobiltelefonanvändningen innebär för de elöverkänsliga?

Post- och telestyrelsen har beviljat fyra operatörer tillåtelse att bygga upp nätet. Senaste den 31 december 2003 ska systemet vara utbyggt och man ska då kunna nå 99,98 procent av Sveriges invånare.

Många är oroliga

Utbyggnaden är inte helt okontroversiell. Fler fastighetsägare vägrar att sätta upp basstationer på sina fastigheter för att inte oroa hyresgästerna. Hyresgästföreningen har sagt nej till basstationsantenner på bostadshus, åtminstone tills riskerna är utredda.

Under ett informationsmöte som Umeå kommun hade den 16 april blev diskussionerna upprörda när många oroliga i publiken, flera själva elöverkänsliga, kände sig förbisedda. Den viktigaste frågan är kanske var de ska ta vägen, de som upplever ökade besvär när mobilmaster byggs i deras närmiljö. Från kommunens sida säger man att Miljöbalkens försiktighetsprincip ska tillämpas. Enligt den ska företag som vill släppa ut ett ämne som kan vara farligt kunna visa att utsläppen inte orsakar några problem eller sjukdomar. I dagsläget säger Statens strålskyddsinstitut (SSI), som bevisbördan ligger på, att mobilmasterna är ofarliga. Det verkar alltså som om de elöverkänsliga får leva med allt fler master i sin miljö.

Det största problemet för de elöverkänsliga är att UMTS-systemet kräver fler basstationer än dagens mobiltelefonsystem och att de, till skillnad från dagens mobiltelefoner, ständigt strålar.

Lågstrålande zoner måste införas

I Umeå kommun är 38 nya master planerade. En finns ett par hundra meter från Tommy Nordbrandts stuga.

Han är kritisk till kommunen. Beredskapen för att ta hand om elöverkänsliga och ta deras hälsa på allvar är dålig. Tidigare har man i värsta fall kunnat flytta ut i skogen. Med UMTS-systemet finns ingenstans att ta vägen.

- Det som skulle behövas är en evakueringslägenhet för elöverkänsliga, säger Tommy Nordbrandt.

Kanske ännu viktigare än att akut kunna placera elöverkänsliga i en lägenhet där de skyddas mot mikrovågor är lågstrålande zoner. Det är en fråga som Elöverkänsligas förbund driver. Det handlar inte om "strålningsfria" zoner, eftersom det är en omöjlighet i dagens samhälle med alla radio- och tvvågor som omger oss. Vad man vill ha är ett område där inga sändare tillåts. Utanför detta område ligger en "buffertzon" där enstaka sändare kan tillåtas och vidare utanför den zonen får utbyggnaden av mobilnätet ha sin gilla gång.

Professor kräver mer forskning

Det är ingen lösning på gåtan om vad det beror på men i varje fall ett sätt att skydda de medborgare som reagerar på den nya tekniken. Professor Kjell Hansson Mild på Arbetslivsinstitutet tror att lösningen ligger i att forskningen tilldelas mer medel av regeringen. Det duger inte som det är nu. Det krävs tvärvetenskaplig forskning där vetenskapsmän inom områden som fysik, biologi och medicin samarbetar.

- Man måste se multifaktoriellt på det här. Det är inte bara elen, säger Kjell Hansson Mild.

Om det inte blir några lågstrålande zoner kanske blir det som en källa till Yelah säger:

- Då får jag klä ut mig till en riktig gammkärring, ha sprängämnen i handväskan och spränga masterna.