Staten satsar inget på
att lösa frågan om
elöverkänslighet

På Arbetslivsinstitutet bedrivs forskning om arbetslivets hälsoproblem. Målet är att bidra till ett arbetsliv med mindre ohälsa och större möjligheter till personlig utveckling och välbefinnande.

Två trappor upp ligger den arbetsmedicinska avdelningen. Professor Kjell Hansson Mild har arbetat med elöverkänslighet sedan 1985 och är väl insatt i problematiken. Dagligen får han e-post och samtal från elöverkänsliga runt om i världen som kommit i kontakt med hans forskningsresultat. Själv kallar han det för "upplevd elöverkänslighet", eftersom han anser att det inte är vetenskapligt bevisat att elektriska fält ger de symtom som de elöverkänsliga hävdar att de har. Men det finns skillnader mellan elöverkänsliga och symtomfria personer.

Känsligare för blinkande ljus

I en relativt ny studie kunde Kjell Hansson Mild och hans kolleger se flera neurofysiologiska skillnader mellan de 20 elöverkänsliga som deltog och den friska referensgruppen. Studien genomfördes i ett avskärmat rum där väggarna är av metall. En mängd elektroder placerades på försökspersonerna och man mätte blodtryck, hjärtverksamhet, EEG och mycket annat.

Studien visar att elöverkänsliga är känsligare för snabbt blinkande ljus. Det är sådant ljus som kommer från bland annat lysrör och bildskärmar. Gränsen för vad vi kan se är individuell. Till skillnad från andra följer elöverkänsliga med och ser blinkandet till högre värden och blir därmed mer besvärade av blinkande ljus. Det fanns också skillnader i hjärtverksamhet.

Staten satsar noll kronor på forskning

Problemet är att man inte vet vad det beror på. Forskningen på området är marginell. För några år sedan satsade staten årligen åtta miljoner kronor på forskning om elektromagnetiska fält. I år är summan noll. Kjell Hansson Mild tycker att det är besvärande och trots att man uppvaktat regeringen om vikten av fortsätt forskning har responsen varit dålig. Myndigheterna verkar inte vilja ta saken på allvar. Tills vidare sker forskningen inom ramen för Arbetsinstitutets övriga verksamhet, vilket inte medger mycket forskning.

Och medan forskningen i det närmaste står stilla får vi fler och fler tekniska prylar på våra arbetsplatser.

Datorer på dagis

Det är inte bara inom företag som Validation AB, som är specialiserade på högteknologiska lösningar som mängden elektronisk utrustning ökar. Det är överallt i samhället. På dagis laborerar barnen framför datorer med lekfulla och - kanske - lärorika program, mobiltelefoner specialtillverkas för trendkänsliga ungdomar och de trådlösa telefonerna har invaderat de flesta arbetsplatser. Att inte ha en dator hemma att surfa på nätet med upplevs som märkligt bakåtsträvande. En modern bil har mängder av elektrisk apparatur för bättre komfort. Stormarknaderna frossar i lysrörsorgier. Bredband är ett populärt slagord. Utvecklingen ställer till det för de elöverkänsliga.

Elöverkänsligas förbund säger att deras medlemmar reagerar på el- och elektromagnetiska fält, vilket har varit svårt att bevisa, enligt Kjell Hansson Mild. I en studie som han gjort kunde man inte påvisa att elöverkänsliga påverkades av elektromagnetiska fält. De presterade inte bättre än slumpen när det gällde att känna av om det elektromagnetiska fältet var av- eller påslaget.

Konflikt med de elöverkänsliga

Just svårigheten att bevisa att elektromagnetiska fält är boven i dramat har satt forskarna i en obekväm situation.

- Vi hamnar i konflikt med elöverkänsliga eftersom vi inte hittat kopplingen till elektromagnetiska fält. De vägrar acceptera det, säger Kjell Hansson Mild.

"De elöverkänsliga skadar sin egen sak"

Samma sak gäller de mobiltelefonmaster man vill bygga i Umeå kommun och redan börjat byggas på andra håll i Sverige. Elöverkänsliga världen över säger att de blir sjuka av masterna men det går inte att bevisa. Det finns inga bevis för att de orsakar de problem som de elöverkänsliga upplever, enligt Kjell Hansson Mild, som medger att det behövs mer forskning om mobilmasternas påverkan på människor. Hotet mot de elöverkänsliga anser han vara något helt annat.

- Det största är dem själva, säger han, eftersom de så starkt hävdar att det är elen som är upphov till deras problem. Det blir en låsning mellan elöverkänsliga och forskare. Jag tror de skulle vinna på att vara mer öppna för andra åsikter.

Kjell Hansson Mild sitter i Telias vetenskapliga råd

Kjell Hansson Mild uppfattas inte som trovärdig av en del elöverkänsliga eftersom han sitter med i Telias vetenskapliga råd. Det anses skada hans trovärdighet. Man tycker att han sitter i industrins knä, vilket han bestämt förnekar.

- Det handlar inte om att jag vill saluföra Telias produkter. Jag sticker inte under stol med att vi haft Teliapengar men om vi skulle ställa oss utanför vem skulle då ge dem råd - de är ju inte insatta i den vetenskapliga biten själva.

- Det är beklagansvärt att vi inte har större förtroende bland de berörda.

Blev sjuk när fläktarna stängdes av

En av dessa är Ann-Britt Åström. Hon sitter i styrelsen för Elöverkänsligas förbund i Västerbotten och är i dag sjukpensionär. Hennes problem började när hon arbetade på företaget Teli i Skellefteå mellan 1978 och 1986. På den tiden var det ett dotterbolag till Telia och Ann-Britt Åström arbetade med att härda skarvkablar, en arbetsuppgift som ger mycket ångor i luften.

Besvären fick hon efter att fläktarna en dag stängdes av. Hon och fyra andra kvinnor som arbetade där fick stanna hemma i en vecka på grund av ögonproblem. Sedan dess var hon kroniskt dålig på arbetet. Hon fick problem med lysrör och datorer, kallades för "stoppljuset" för hon var helt illröd i ansiktet och hon tappade närminnet.

Hon vill att kommunerna ska börja ta ansvar för sina innevånare.

- Kommunen ska hålla reda på masterna. Vi vill ha en bra miljö för framtiden, säger hon till Yelah.

Kanske kan det innebära att införa lågstrålande zoner, där mobiltelefontrafiken är bannlyst.

- Får vi inte det får vi elöverkänsliga köpa ett område där vi kan leva.