Zapatisterna mobiliserar
sig civilt

Syftet med denna civila mobilisering är att få till stånd en dialog med den mexikanska kongressen och det civila samhället om ett konstitutionellt erkännande av ursprungsfolkens rättigheter. Zapatisterna hoppas genom marschen få ett brett och starkt stöd från det mexikanska och internationella civila samhället för att få igenom en lagförändring. Zapatisterna passerar genom 13 delstater och på vägen kommer sympatisörer att ansluta sig till karavanen. I delstaten Michoacán ska Ursprungsfolkens Nationella Kongress, CNI, hålla möte. Bland annat ska lagförslaget om ursprungsfolkens rättigheter diskuteras och man räknar med ett stort och brett deltagande. Internationella sympatisörer ska också delta under marschen, bland annat från den italienska zapatistinspirerade rörelsen Ya Basta.

Hot och dödsdomar

Säkerheten runt marschen och dess fria passage genom delstaterna är en stor fråga. Lång ifrån alla är positivt inställda till mobiliseringen. Guvernören i Querétaro ogillar zapatisternas genomfart i sin delstat och har efterlyst dödsdomar över "landsförrädarna" i den zapatistiska delegationen. Risker för attacker från högerextremister och andra zapatistfientliga har nämnts. Ännu är det inte klarlagt om zapatistdelegaterna kan anhållas av de mexikanska rättsliga myndigheterna. Delegaterna hänvisar själva till den lag om dialog och fred som garanterar dem immunitet, och påpekar att de reser maskerade men inte beväpnade.

De tre villkoren

EZLN och CCRI har ställt tre villkor innan de går med på fortsatt dialog med den mexikanska regeringen. Sju militära läger i konfliktzonen ska läggas ned, alla zapatistiska fångarna ska släpps fria från fängelserna och San Andrés-avtalet ska genomföras och infogas i konstitutionen. Av de sju strategiskt och symboliskt viktiga militärlägren har hittills fyra lagts ned. Av de drygt hundra politiska fångarna har 38 hittills släppts. Ett enormt arbete krävs innan en konstitutionsändring kan komma till stånd. Senaten och parlamentet måste enas runt ett lagförslag och konstitutionsändringen ska godkännas av de mexikanska delstaterna. Sedan återstår det att se om ursprungsfolken tillåts tillämpa lagen i praktiken.

Cocopas lagförslag från 1996 som ska tas upp i parlamentet, bygger på San Andrés-avtalet som slöts mellan den dåvarande regeringen och EZLN, men som aldrig genomfördes. Avtalet garanterar ursprungsfolken rätten till självbestämmande, autonomi och sin egen kultur. EZLN ställer sig bakom Cocopas förslag, men ännu finns ingen överenskommelse i parlament och senat. Ett antagande av lagförslaget skulle få stor internationell betydelse; Mexiko skulle bli det första landet i världen att ge konstitutionellt erkännande för ursprungsfolkens rättigheter i denna utsträckning. Även för ursprungsfolk i andra delstater än Chiapas skulle konstitutionsändringen vara av stor vikt. I dag praktiseras autonomi också av grupper i bland annat delstaterna Oaxaca, Veracruz och Campeche.

Fox lovar stort

Mexikos nya president Vicente Fox har gett stora löften om en lösning av konflikten. Innan han kom till makten uttalade han sig om att fred kunde uppnås på en kvart. Nu har han förlängt tiden till "inom några veckor". I sina uttalanden runt zapatisternas marsch lovar han att arbeta för att lagförslaget ska antas i parlament och senat. Samtidigt fortsätter han genomdriva den nyliberala ekonomiska politik som hans högerregering står för och som zapatisterna säger sig kämpa emot. Elektricitetssektorn står på tur för privatisering. Fox och hans parti är storföretagens politiska bundsförvant och det finns starka nationella och internationella ekonomiska intressen över de naturresurser och den jord som zapatisterna ockuperar. EZLN:s och Fox' definition av begreppet "fred" verkar inte stämma överens med varann.

Utan tvivel har det politiska maktbytet i delstaten och på presidentposten efter valet år 2000 inneburit ett tillfälle för zapatiströrelsen att hämta andan. Zapatistbyarna och EZLN:s ställningar i Chiapas har varit hårt utsatta av sex års lågintensiv krigföring. Ännu är det dock för tidigt att uttala sig om ett slut på det lågintensiva kriget. Det är oklart om presidenten har kontroll över militären eller om hans avsikter verkligen är att ta en annan väg än krigföring. Den avmilitarisering av Chiapas som Fox skryter med att han genomför syns mer i massmedierna än i delstatens byar. Enligt rapporter från byar inom konfliktzonen är soldaterna kvar. För syns skull har de militära avspärrningarna på några ställen endast flyttats några meter bort från vägarna. På andra ställen har trupper endast förflyttats till närmaste högkvarter, men inte ut ur Chiapas. I områdena runt EZLN:s ställningar mobiliseras fortfarande trupper och zapatistbyarnas invånare trakasseras av soldater.

Många byar har också rapporterat om fortsatta paramilitära hot. Las Abejas, den pacifistiska organisation vars medlemmar drabbades av massakern i Acteal 1997, påpekar att mördarna fortfarande går fria. I den norra delen av konfliktzonen där den paramilitära makten varit starkast beräknas 160 personer vara mördade eller försvunna. Nyligen hittades i området tre nedgrävda lik, försvunna sedan 1996. Människorättsgrupper som engagerat sig i efterforskningarna av liken har hotats av Paz y Justicia, den paramilitära grupp som med högsta sannolikhet står bakom morden och försvinnandena.