Dålig publikkontakt av
trött Radiohead

Det känns som om en hel stad vallfärdat för att se Radiohead. Gruppen väljer att spela väldigt få gamla låtar och en röst i publiken försöker få dem att spela Creap, låten som gjorde gruppen känd, fast de har sagt sig att de aldrig kommer att spela den låten live igen. Men de spelar My iron lung och Lucky från skivan Ok computer, som låg etta på skivlistan i Storbritannien i ett och ett halv år, låten som fick självaste Oasis att erkänna att Radiohead är bättre än dem själva.

När jag ser Radiohead live känner jag att de får mera spelrum, särskilt på en festival, eftersom de då kan få en chans att spela för nytt folk som kanske inte känner till gruppen så väl. Under spelningen är det något magiskt i luften. Det känns som om något skimrar över området - vilket kan göra det svårt att finna något dåligt med Radioheads spelning på Hultsfredsfestivalen. Ändå kan jag tycka att det är trist att gruppen väljer att spela så mycket från deras senaste skiva Hail to the thief, som kom ut den 10 juni. Man har inte riktigt hunnit lyssna in sig på de låtarna.

Fast intrycket av deras spelning på Hultsfred är inte enbart bra. Jag får intrycket av en trött grupp som spelar på scenen, men också att de inte söker efter kontakt med publiken. Det hela känns som en konsert för de fans som redan hunnit lyssna in i sig på den nya skivan.

För mig personligen är det svårt att recensera en Radioheadkonsert, eftersom jag har svårt att finna ord för deras musik - som kan få mig att börja gråta redan vid första tonen, musik som får några av mina vänner att försvinna i en värld där man inte kan nå dem förrän låten är slut.