Sagan om Márkomeannu

FREDAG

På någon vis hamnade jag på festival i Harstad utanför Narvik i Norge. Här har jag aldrig varit och trots många festivaler i bagaget har inget liknande tidigare skådats. Och alla är där på något vis. Alla som ska vara där. Från hela Sápmi.

Med massa nytt material var Niko Valkeapää på bästa humör en tidig fredagkväll.

Elektroakustiskt och vackert berättar Valkeapää sina sagor.

Márkomeannu har ett besökarantal på runt 1000. De som kommer är en trogen publik.

Scenen ligger precis vid branten och den här festivalen kan nog stoltsera med att ha en av världens bästa utsikter.

Alit Boazu betyder Blå ren och är emo/ rock på samiska. När den är som allra bäst.

Det sista som händer på scenen på fredagen är ett jojkbattle.

Anmälda deltagare lottas och tävlar mot varandra tre och tre.

Med eller utan beats får de improvisera sin jojk på bestämd tid.

Det är blandade jojkar

Deltagarna slås ut en efter en

Och till slut kan en vinnare koras.

Runt scenen finns marknaden

Det är lite av varje till försäljning

Efter konserterna väntar fest hela natten lång. Och natten har som bekant inget slut på sommaren.

LÖRDAG

Först ut på lördagen är Simon Marainen som ganska nyligen haft skivsläpp.

Den tvåfaldiga silvermedaljören i Sami Grand Prix ger en klockren konsert med sina finstämda jojkar.

Sofia Jannok blir bara större och större som artist, och också hon har hittat till festivalen med sin jazztrio.

Sofia sjunger både på samiska och engelska och lotsar oss med säker hand genom alla hennes världar.

Publiken tar emot med öppna armar

Med ett skrik tar Duolvar Duottar scenen i sittining

Det är hiphop på samiska

Ni som tror att koltar och gangstas inte går att kombinera har fel.

Duolva Duottars texter handlar om precis vad som helst, och publiken älskar dem. Det är viktigt att ta samiskan på de ungas sätt och föra den vidare.

Aigi ger oss hård rock och mycket elgitarr

Angelit är det sista som spelas på lördagen.

"Max" med gitarren ger aldrig aldrig upp.

Långt bortom fjällen mil och mil från var jag står finns en helt annan historia. Men den är inte här hos oss nu. Än lever Márkomeannu och det kommer inte mörkna idag heller.