Våldsfri reggaefestival
i kärlekens tecken

Förutom hotande regn låg lugnet i luften. Det var tydligt att festivalbesökarna hade kommit hit för att njuta. Njuta av musik, trevligt folk, god mat och en bra atmosfär.

Foto: Anna Ekström

Tyvärr var det krångligt för veganer att njuta på samma sätt som andra av ett mål mat inom festivalområdet.

Foto: Anna Ekström

Vissa njöt istället på säkert avstånd.

Bland den åttonde reggaefestivalens publikmagneter fanns Lee ”Scratch” Perry, Sean Paul och Burning Spear. Om man vill söka sig bort från stora namn fanns istället mer intressanta artister som norrländska Glesbygd’n, blott trettonåriga Junior Natural och uppsalabandet STGK att tillgå.

Foto: Anna Ekström

En av festivalens bästa var karismatiska Ventrice Morgan, alias Queen Ifrica. Ventrice Morgans, dotter till skalegenden Derrick Morgan, texter rör sig kring jämlikhet, rättvisa och incest. Låten Daddy don’t touch me som handlar om styvfadern som förgrep sig på Morgan när hon var ung, är stark och tragisk. Hennes provocerande klarspråk har väckt diskussioner och kritiserats flitigt.

Under en timma bjöd Patrik ”Partillo” Alexandersson på sina egenproducerade låtar i tältscenen. I samband med releasen av samlingsskivan Högre standard volym 1 + 2 fick vi se många av artisterna från skivan uppträda. Jr Eric, Papa Dee, Diegojah och Ols från nedlagda USCB Allstars var några av de som varvade sina låtar i snabb takt.

Foto: Jörgen Pettersson

Roffe Ruff – son till en rufflare, hatad av hippies - trotsade festivalreglerna och valde att maskera sig.

Foto: Jörgen Pettersson

Whales sjöng ljuvt om ”my number one”.

Foto: Jörgen Pettersson

Syster sol tillängnade låten När vi kommer till alla poliser som vill förstöra för alla ungdomar som försöker ha kul.

Foto: Jörgen Pettersson

Serengeti & Etzia hyllades när de tillsammans framförde dancehallåten Ladies Night.

Foto: Anna Ekström

Mellan alla konserter kan det vara skönt att slå sig ner i tältlägret en stund.

Foto: Anna Ekström

Och kanske passade några artister på att vila i turnébussen.

Foto: Anna Ekström

Samtidigt som OS i Peking pågick var Amnesty på plats för att bryta tystnaden. Andra som passade på att informera, försöka frälsa eller bara småprata med festivalbesökarna var Afrikagrupperna, RFSU, Naturskyddsföreningen och miljöpartiets ungdomsförbund.

Foto: Anna Ekström

Akesse Quade och de andra inom projektet ”Kultur och Liv i Guinea Bissau” (läs mer här) ville att festivalbesökarna skulle dricka mycket vatten och hjälpa folket i byn Dabatiar i Guinea att kunna bygga nya brunnar för att få tillgång till rent dricksvatten. Projektet hade monopol på festivalens flaskvatten och flera av artisterna uppmanade publiken att dricka vatten för den goda sakens skull.

Foto: Anna Ekström

Chezidek uppmanade ett tämligen glest men entusiastiskt publikhav att lämna träden ifred och sluta förstöra miljön. Trots att konserten var kort och att han hoppade över singeln Inna di road verkade publiken mer än nöjd.

Alborosie lyckades få en stor publik att trotsa spöregnet.

Foto: Jörgen Pettersson

Trots att personer över 60 år fick komma in gratis var de klart underrepresenterade på festivalen. Barnfamiljer fanns det däremot gott om.

Enligt Upsala Nya Tidning beräknas festivalen ha lockat omkring 5 000 besökare vilket är aningen färre än tidigare.