Jag har inget emot att en
kvinna arbetar och en
annan är chef

Hur går dina tankar efter Fi:s första årsmöte?

- Ja, mina tankar går som så att jag tycker att det var ett mycket bra årsmöte på många sätt. Vi fick ett uppdrag och det fattades en massa politiska beslut som vi ska följa upp. Det jag längtar efter nu är att vi ska sätta igång med att forma vår politik och börja gå ut till människor.

När får vi se ett färdigt program?

- Nu har vi dokumenten från årsmötet som håller på och sammanställs utifrån de beslut som fattats där. Sen så har vi våra arbetsgrupper som jobbar med specifika problemområden. Allt detta kommer till i början på februari.

Klass är en annan kamp

Vad är det som profilerar er politiskt?

- Det som profilerar oss är att vi har en feministisk analys. Vår politik bygger på att enbart utgå från den feministiska analysen. Klass är en annan kamp. Det finns en tydlig underordning av kvinnor och den analysen har man inte haft som sin politiska utgångspunkt. De frågor som handlat om kvinnor har varit bifrågor. Vi menar att kvinnofrågorna är en av de viktigaste maktfrågorna i vårt land idag där kvinnor fortfarande tjänar 82 % av männens löner, där kvinnor fortfarande misshandlas och slås ihjäl, där kvinnor fortfarande inte har rätt över sina kroppar, och där kvinnor måste arbeta dubbelt så mycket som män. Vad vi menar är att vi behöver en politik som handlar om den maktanalysen, som handlar om könsmaktsordning.

Enligt er analys så skär könsmaktsordningen genom andra maktstrukturer i samhället. Då är frågan: Vad vill ni göra åt de andra maktstrukturerna?

- Du pratar till exempel utifrån sexualitet, utifrån ekonomi, rasism

Jag tänker exempelvis på Schyman som brukar prata om att könsmaktsordningen brukar drabba kvinnor på alla nivåer i samhället, i alla samhällsklasser. Det många från vänstern undrar är hur är det med de här nivåerna.

- Man kan gå in och läsa vår politiska plattform, man kan läsa de dokument som vi haft under årsmötet. Där man tydligt pratar om två saker: det ena är det som förenar kvinnor, det som är gemensamt, som handlar om könsmaktsordningen. Det andra handlar om de olika positioner som kvinnor finns på inom patriarkat. Det handlar om ekonomiska villkor, sexualitet, ålder, etnicitet, vart i landet man bor, bland annat. Som handlar om att vi lever i ett heterosexistiskt samhälle som i princip förutsätter att kvinnor måste leva tillsammans med en man för att klara av sin vardagsekonomi idag.

- Och om man ska gå tillbaks till årsmötet så kan man till sin överraskning upptäcka att det intersektionalistiska perspektivet, som just handlar om hur de olika förtrycken upprätthåller varandra. Det intersektionalistiska perspektivet har genomsyrat vårt årsmöte. Mer än något annat parti eller organisation talar vi väldigt tydligt om antirasism, om hbt, om antiheterosexism. Om man nu är orolig som vänsterkille så ska man sätta sig ner och läsa på lite grann.

Det är tydligt att ni har lyft fram hbt och etnicitetsperspektiv. Och ni kämpar för att kvinnor inte ska vara underordnade män, men är det ok att en kvinnlig arbetare är underordnad en kvinnlig kapitalist? Det handlar om makt och inflytande.

- Det där är ett typiskt vänsterinfall. Jag tycker att det är klart att människor inte ska exploatera varandra. Men jag har ingenting emot att en kvinna arbetar och en annan är chef. Det som spelar roll är att jag inte känner mig exploaterad. Att min kropp inte slits sönder.

Men du definierar inte kapitalism som exploatering? Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle. Om vi skulle säga att det var 50-50 män och kvinnor i bolagsstyrelser.. Vi säger att vi når det samhället där kön inte längre har någon betydelse...

- Om vi nu skulle komma dithän. Att kön inte var viktigt längre, då kan man börja prata om andra förtrycksformer. Men man måste erkänna kön, det förtryck, det otroligt tunga liv som kvinnor lever, och se det som en stor och viktig befrielsekamp. Annars har man gått miste om en massa saker med maktanalys. Om man ser kapitalismen som den största orsaken till kvinnors förtryck

Jag säger inte att det är den största orsaken. Det finns många typer av maktordningar, det finns en könsmaktsordning, och det finns de som handlar om klass, etnicitet, sexualitet, det finns många former av hierarkier i samhället

- Precis och vi utgår från den hierarkin som handlar om könsmaktsordning. Det är den vi vill bekämpa och förändra.

En folkrörelsebaserad organisation

Kritiken mot er under och efter årsmötet har handlat om att strukturen på organisationen som ni antog på årsmötet liknar den traditionella hierarkiska partimodellen. Vad säger du om det?

- Jag tycker att den är ganska huvudlös. Det här är ett försök att starta en rörelse som inte är uppifrån. Tanken med Fi är att det här ska genomsyras av en bred folkrörelse, där människor startar sina lokalgrupper, och jobbar med att dels formulera sina egna politiska krav därifrån och dels genom att påverka den politik som vi för här. Och därför har vi till exempel väntat till årsmötet för att överhuvudtaget prata om vad vår politik kommer innehålla. Så det är årsmötet och medlemmarna som varit med och beslutat i den processen. Och fortfarande fortsätter den processen. Vi har 8 eller 9 arbetsgrupper man kan anmäla sig till. Det är arbetsmarknad, det är samhällsbygge utifrån ett feministiskt perspektiv, det är feministisk samhällsekonomi. Det är också ett sätt att påverka politiken, att vi i styrelsen inte ska sitta där och bestämma. Fi är inte ett färdigt koncept. Fi påverkas och förändras av medlemmarna.

Ni ser inget problem med att er partimodell liknar de andra partiernas?

- Vi har inget parti, vi har ett feministiskt initiativ. Det är en folkrörelsebaserad organisation. Jag vet inte nåt parti där man har lokalgrupper som är med och bestämmer den politik som man för här. Där man ständigt har en kommunikation med breda mailinglistor. Ingenting sånt finns i nåt annat parti jag känner till. Det här är nytt i sitt slag.

Kritikerna menar ändå att makten koncentreras i styrelsen. Man säger att styrelsen är de enda med nationell överblick, styrelsen sköter nomineringar till riksdagslistan.

- Nej, det stämmer inte. Det där är en total missuppfattning. Det som ska hända med riksdagslistan är att vi ska ha ett stort medlemsmöte i februari, där medlemsmötet bestämmer och inte styrelsen. Styrelsen har aldrig haft någonting och kommer aldrig att ha någonting med namnen att göra. Det gör en valberedning, sen är det medlemsmötet som bestämmer.

- Och jag vet inte vad som menas med nationell överblick över organisationen. Om man i en lokalgrupp är intresserad av hur andra lokalgrupper fungerar så har vi ett väl fungerande intranät där man kan söka kontakt med varandra. Vi vet också att det här uppdraget att få in Fi i riksdagen är bara är ett av delmålen. Vårt viktigaste mål är en feministisk folkbildning. Att förändra människors syn på feminismen. Medvetandegöra människor om kvinnors livsvillkor och ändra dem. Detta tror inte vi kommer uppifrån utan nerifrån.

Så ni menar att en plats i riksdagen inte är det enda sättet att åstadkomma förändring. Är riksdagen det bästa sättet?

- Vi har aldrig trott att en plats i riksdagen skulle vara det enda sättet att åstadkomma förändring. Det är inte den enda, det är inte den bästa. Men vi tror att man måste vara på flera olika platser samtidigt. Man måste stå i talarstolen i riksdagen, men måste kommunicera med de andra riksdagspartierna och ständigt prata om kvinnors liv, kvinnors arbete, kvinnors livsvillkor, kvinnors kroppar. Samtidigt som man måste arbeta brett med kvinnor i deras vardag, med att medvetandegöra både kvinnor och män i vad feminism är och att vi behöver den här förändringen. Det här går hand i hand. Och den tredje prioriterade frågan är den demokratiska utvecklingen. Vi är inte heller helt nöjda med denna organisationsform, det är någonting vi ständigt utvecklar och vill förändra.

Vi är pragmatiker

Feminismen är i grunden en antihierarkisk ideologi. Ser ni någon motsättning i att jobba med hierarkiska verktyg, exempelvis genom parlamentarism, där det finns maktkoncentration och exkluderande strukturer, om man gör anspråk på att representera en gräsrotsrörelse?

- Vi är pragmatiker. Hade vi enbart trott på riksdagen, så hade vi också format oss på ett helt annat sätt, fortfarande uppifrån. Men vi tror att riksdagen också kan vara viktig i detta. Vårt arbete i riksdagen skulle aldrig kunna göras särskilt bra om inte vi också ett brett folkligt stöd och en bred folkrörelse som ställer frågor och krav. För jag vet från min kvinnohistoria att de förändringar som man fått igenom, som handlar om lagstiftningar till exempel, har kommit inte för att några snubbar i riksdagen har bestämt det. De har kommit utifrån den kamp som kvinnor fört i detta land. Så att det är inte så att vi sitter där och räknar dagarna till riksdagen. Vi arbetar utan några som helst förutsättningar och alla vi som arbetar förutom Gudrun Schyman är ju aktivister, inte politiker.

- Vi kommer att fortsätta att arbeta med underifrånperspektiv. Men vi kommer också att sitta i riksdagen, där vi vill vara med och påverka, där vi vill vara, där vi vill gå upp och säga, ok nu har ni pratat tillräckligt men ingen har fan nämnt några kvinnor. Men jag har inte någon blind tro på parlamentarismen som lösning på de problem som kvinnor drabbas av, som inte förändras. Det finns en oföränderlighet trots att vi har pratat om jämställdhet. Det är klart att vi inte kommer låta det ena ta över det andra, för att vi vet att de här två sakerna måste finnas och vi har en enorm tyngdpunkt på gräsrotsarbete och folkbildning redan nu.

Det mesta av det som skrivits och sagts om er i etablerade medier har ju i huvudsak varit negativ. Mycket har varit rena osakligheter. Hur ser ni på medias sätt att behandla er?

- Det finns ett massivt motstånd mot kvinnors organisering i vårt land. Det är klart att vi känner till och har varit beredda på det här motståndet. Det som jag förvånas över är den enorma homofobi som det har getts uttryck för. Det var inte jag lika beredd på. Jag vet mycket väl att vi lever i ett homofobt land och hur mycket invandrarhat vi har i vårt land. Men det var över förväntan vidrigt. Jag var inte beredd på att det skulle vara så öppet hatiskt mot homosexuella kvinnor. Det gjorde mig mycket ledsen.

Vi på Yelah har skrivit både positivt och negativt om FI. Men kritiken har utgått från en feministisk värdegrund medan de etablerade medierna ju i huvudsak inte är intresserade av att ta feminismen på allvar. Finns det någon motstrategi?

- Nu är det intressant, nu vet inte jag vad det här med feministisk värdegrund betyder vad gäller Yelah, jag vet inte vad ni är för samling av unga män...

Nej det är kvinnor också

- Kvinnor också kanske, det vet inte jag, kanske skulle Aftonbladet säga att de utgår från någon slags feministisk värdegrund när de skriver detta, jag vet inte. Vi beskrivs på alla håll och kanter som vänster och det tycker jag är jättekonstigt. För om man tittar på den breda vänstern så finns där en enorm kritik och rädsla för vad vi skulle kunna vara för några och vad det är att driva feministiska frågor.

- Jag tycker man måste vara mycket mer generös med att se på människor som finns i underordnade positioner som vill organisera sig och vill förändra en maktordning. Jag tycker att man ska ha stor respekt för denna intention. Och detta mål.