Ett avtryck av
klasskampen i dagens
Sverige

Fackklubb 459 - sista striden på Bagarn
Regi: Susanna Edwards
Producent: Mikael Olsson
I rollerna: Frances Tuuloskorpi, Regina Norrby med flera
Sverige, 2003

Filmarna Susanna Edwards och Mikael Olsson har följt Livsklubben på Bagarn, som Skogaholmsbageriet kallas, under ett år. Ett år av konflikt och strid, där striden slutligen vinns, men kampen fortsätter.

Journalfilmernas dramatiska texter på svart bakgrund behålls i nutidsskildringen - nedräkning av dagar till nedläggning och avsked, "Företagsledningen säger nej till bud", "Seger", "striden fortsätter" och så vidare. Till detta har berättelsen om fackklubb 459 satts samman med dramaturgiskt handlag, där individens och klubbens situation vävs samman.

Filmen sätter fram fackföreningsrörelsens vägval - samförstånd eller kamp - för diskussion. Det finns också en uppviglingston, om man vill höra den. Kunde fattiga arbetare ta strid för 100 år sen kan vi det i dag också.

För att göra en dokumentär i långfilmsformat om fackklubben som ska visas på bio behövs nog en pågående strid. Företagsledningens agerande måste också ha påverkat upplägget av filmen. Efter en avbruten intervju med en av männen i företagsledningen, som på filmen säger lämnar intervjun eftersom han inte kan vara säker på att han framställs i bra dager och tror att filmarna tar parti för klubben. Filmarna får därefter inte filma inne på bageriet. Det gör i stället någon/några i fackklubben.

Fackklubb 459 är en rak skildring av facklig kamp på golvet, där det egna Livsmedelsarbetarförbundet högre nivåer får sin del av kritiken. Det är en bild av ett fackligt arbete som kryssar mellan bakslag och framgång, taktik och strategi. Ett envist slit, som ger belöningar, kamratskap och självkänsla. Men som emellanåt kantas av uppgivenhet och bräcklighet.

Livsklubbens ordförande Frances Tuuloskorpi förklarar, läser avtal, argumenterar, lyssnar, diskuterar och peppar. Utan Frances outtröttliga och livslånga engagemang och kampvilja skulle inte Livsklubben på Stockholmsbagarn ha haft sin ständiga driv. Frances står för energi och trygghet.

Men en fackklubbsordförande räcker inte för att skapa en klubb med udd. För att få udd behövs medvetenhet, kontinuerlig kunskapshöjning och stridbarhet. Utan alla medlemmarnas engagemang, ilska, stolthet och solidaritetskänsla skulle Livsklubben inte vara Sveriges mest radikala fackklubb. Och då betyder radikal inte fraser, utan en produkt av dagligt slit. Det lyckas filmen få fram.

Livsklubben på Bagarn är omtalad och omskriven, ibland i romantiserande ordalag. Den lokala Livsklubben har arbetat fram en folkrörelselinje för fackligt arbete och använt de metoderna i sådär 20 år. Metoderna gäller den klassiska motsättningen mellan kapital och arbete, arbetsköpare och arbetare. En motsättning som bemöts med omvandlingsargumentet "samförstånd är bäst för alla". Hur diskrimineringsfrågor kring kön, etnicitet, sexuell läggning och funktionshinder tacklas pratas det inte ofta om i beskrivningen av folkrörelselinjen. Men folkrörelselinjen är inte en färdiglagd linje utan är formbar för medlemmarna.

Många av de medlemmar i klubben som syns aktiva i filmen har jobbat på samma arbetsplats i lika många år. Flera av dem har fyllt 50 år. Får de sparken nu riskerar de att bli icke-anställningsbara.

Filmen dokumenterar därför inte bara fackklubb 459 utan en generation kvinnor och män i arbetarklassen, vars skarpa röster inte passar in i tv, paneldebatter eller ens på fackföreningskongresser. röster som i bland har svensk brytning och som tar exempel från en annan kultur än svensk.

Trots att dokumentären är ett stycke nutid kan det nog finnas åskådare som tycker att det är en tid som är förbi. Mycket beroende på att klasskamp inte syns i media, inte talas om i skolan, på jobb, i familjen eller bland kompisar. Bageriarbetarnas nattskift, som de åker till i ödsliga t-banetåg eller bussar och lämnar i gryningen, blir symboliska för den del i samhället som ligger i mörker.

Kampen finns och förs inte bara på arbetsplatser. Att göra klasskamp synlig kan puffa fram mer synlighet. Det kan få blickar och strålkastare att vridas fler grader.