HBTQ-filmer ska vara
nyskapande och
mångsidiga

Jag träffar Selina Robertson på Kombat queer & feministisk filmfestival som hölls i Stockholm i helgen. Där stod hon för kortfilmsprogrammet ACDC (som anspelar på bisexualitet). Hon var i fem år anställd som programsättare på British Film Institute, men är sedan ett år tillbaka frilans som programsättare för London Lesbian & Gay Film Festival,alternativa och konstfilmfestivaler och skriver om film.

Selina ser väldigt mycket film. Vad har har mest betydelse för att att filmen ska få Selina att ta in den i sitt program?

- Den ska vara fräsch, orginell och nyskapande i form och konstnärlighet.

Det görs mycket dokumentärer och videodagböcker, men Selina tycker att det ofta blir upprepningar och att det är inte blir tillräckligt bra. När hon hittat filmare som tycker är intressanta följer hon deras arbeten.

Vita hbt-personers erfarenhet

Hbt-filmer skildrar mestadels vita kvinnors och mäns upplevelser, erfarnheter och synsätt. I USA finns Black LGBT-filmfestivaler (Lesbian, Gay, Bi, Trans), vilka kan ses som en reaktion på vitheten i LBGT filmfestivalerna. Men ser vi på namnet får inte andra färgade än afroamerikaner utrymme i Black LGBT-filmfestivaler.

Filmfestivalen i London har blivit kritiserad för sin västerländskhet. Selina berättar att det diskuteras och att det nu finns en överenskommelse att ha en kulturell mångfald i blicken när programmet sätts ihop. Hon uppskattar att de lyckats till 40 procent de senaste festivalerna.

Bland de åtta kortfilmerna i programmet ACDC på Kombat visas den holländska You 2 av Pascale Simons. Det är en söt komma-ut-historia om en ung färgad tjej som jobbar i sin mammas frisörsalong, som är det centrala rummet i filmen, och med bara färgade som aktörer. Den handlar dock mer om färgades synlighet än att vända och vrida på färgades plats i samhället och i hbt-samhället.

- För filmare är det också en ekonomisk fråga. Det är svårt att få bidrag för filmare som är lesbiska och gör film om lesbiska. Är filmaren färgad har hon ännu svårare att få stöd, särskilt till en långfilm där det finns utrymme att problematisera en historia.

Kanada har bäst produktionsvillkor

Selina berättar att British Film Institute har haft en fond där en del pengar varit öronmärkta för film som handlar om homo-, bi- och transpersoner, men förra året drog regeringen in pengarna till fonden och nu måste alla filmare slåss om en kaka som blivit mindre.

De bästa villkoren för filmare utanför mainstreamfåran har Kanada. I USA är det icke-vinstdrivande Sundance Institute en betydande bidragsgivare. Det finns också möjlighet att visa filmerna på Sundance Film Festival som är en festival för oberoende film.

- I USA finns också organisationen Power Up, som ägs och drivs av lesbiska. Men filmerna som får bidrag av dem är mer mainstream.

Yngre generationen mer intresserad av politiserad film

- Publiken vill inte se politiserade filmer utan föredrar kärlekshistorier. Men nu när jag var i USA var det första gången under sex år som jag hörde en politisk diskussion under filmfestivalen. Och det handlar om äktenskap.[President] Bush har flera gånger försökt hindra samkönade äktenskap och nu är frågan uppe igen. Det har blivit ett engagemang inom hbt-röreslen för att driva igenom rätten för samkönat äktenskap.

Selina tror att intresserat för politisering i uttalat icke-heterosexuella filmer är en generationsfråga. Den största gruppen i publiken på London Lesbian and Gay Film Festival, som har funnits i 18 år, är män i 30-40 årsåldern. De äldre i hbt-samhället har gjort sin kamp och det har vunnits mycket.

Men politiserad film betyder ju inte enbart att upprepa homokamp som främst är formad av vit medelklass, utan ta in andra sidor som köns- och klassordningar, rasism och nedsättande syn på funktionshinder. Hur det läggs på lager av underordningar och att andra diskrimineringar än sexuell identitet skyms i hbt-rörelsen.

- Jo, och den yngre generationen är också mer intreserad av att kön, ras och klass problematiseras i hbt-film.

Kvinnor och män för sig

När jag tittar på filmprogram i hbt-filmfestivaler slås jag av en traditionell uppdelning i filmer om kvinnor för kvinnor, filmer om män för män, vilket också ger en könsuppdelad publik.

- Det är ofta så. Men i Spanien görs mer könsmixade långfilmer och med könsöverskridande i handlingen och det är nog Pedro Almodóvars filmer som inspirerat till det. Det har kommit fram många innovativa filmer i Spanien och vi brukar ha med 5-6 kortfilmer därifrån på London Lesbian & Gay Film Festival, men i år har det varit en svacka.

I ACDC-programmet på Kombat visas Phineas Slipped av Kerie Oakie (USA) där pojkars sexuella fantasier tas upp i en lekfull form. Under en lektion där läraren diskuterar romans i litteraturen fantiserar eleverna, i stället sex, och sexfantasierna blir filmatiserade inklippta i elevernas korrekta svar om litteraturtextens berättelser. Elverna spelas av pojkar, trannies och butchar. Vad jag kommer ihåg är alla aktörerna vita amerikaner.

- Vid tidigare visningar har en del tjejer och kvinnor reagerat starkt på den filmen.

Motstånd mot lesbisk porrfilm

Det finns ett motstånd mot sex och porr i filmer från kvinnor i publiken, också när det gäller lesbiska sexscener och lesbisk porr. I London Lesbian & Gay Film Festival ingår ett block med feministisk film och experimentell film.

- För två år sen hade vi ett arrangemang om lesbisk porr, där vi bland annat visade Mia Engbergs film Selma och Sofie. Bortåt 70 procent av kvinnorna i publiken gillade inte inslaget av lesbisk sex/porrfilm. Flera kvinnor kom fram och sa att de vill se feministisk film inte porr.

Brittiska filminstiutet ger stort finansiellt bidrag

London Lesbian & Gay Film Festival startade för 18 år sen. För några år sedan diskuterades namnet på festivalen och man kom fram till att det är historiskt och ska behållas, även om festivalen rymmer mer än enbart filmer av och för flator och bögar.

British Film Institute står för 70-80 procent av finansieringen av London Lesbian & Gay Film Festival, vilket tryggat att festivalen kunnat etablera sig och utvecklas. Andra årliga festivaler är Liverpool Lesbian & Gay Film Festival, Manchester Queer Up North Film Festival och Glasgay i Skottland, som innehåller musik, teater, bildkonst och film.