Dokumentär om
"reality-turism" i
Bolivia

Filmen handlar om silvergruvan i Potosí, Bolivia och om så kallad "reality-turism", i det här fallet backpackers som åker till silvergruvan i Potosí för att uppleva arbetsförhållanden som inte har förändrats speciellt mycket på hundratals år.

Filmen är gjord av Charlotta Copcutt, Anna Klara Åhrén och Anna Weitz som gått en dokumentärfilms kurs på folkhögskolan Biskops Arnö och den har tidigare visats på Göteborgs Filmfestival.

-Vi ville göra en film om turism eftersom det är en så stor industri, liksom sex-och vapenhandel, säger Anna Weitz.

- Turism säger ganska mycket om oss själva och om maktstrukturer, fortsätter hon.

I filmen får man följa några turister på deras besök i gruvan och deras funderingar före och efter besöket. Många av dem har hittat dit genom en av de välkända guideböckerna eller så har de fått höra från andra backpackers och vänner att det varit en av de "häftigaste" målen under deras resa.

Vi får även följa guiden Efraín Mamani som tidigare varit gruvarbetare men nu fått "möjligheten" att istället guida utländska turister och hans känslor inför sitt arbete och gruvarbetarnas syn på hans och andra guiders ställning.

I filmen intervjuas även en av gruvarbetarna, en representant för Koala Tours som anordnar de guidade turerna till gruvan och planeringschefen i Potosí.

Planeringschefen pratar om stadens satsningar på att få dit fler turister och om olika strategier för att göra gruvan mer attraktiv som turistmål, bland annat att få arbetarna att återgå till att bära tidigare typer av arbetskläder.

Representanten för Koala Tours tror att det i framtiden kommer att anläggas nya gruvor endast för turisterna, så dessa skonas från smutsen och den förorenade luften i gruvorna.

Gruvarbetaren Tomas Isla är en av de få gruvarbetare som vågar uttala sig kritiskt mot turisterna.

- Men man märker hur han tystnar när någon person som antagligen är högre upp i hierarkin i gruvan går förbi, säger Anna Klara Åhrén.

-Ni kommer och tittar på hur vi livnär oss. Vi vet inget om er och varför ni kommer, säger han.

När han får frågan om han frågat turisterna om varför de kommer svarar han:

-Vi har inte tid att prata med dem, vi måste arbeta.

Filmen följdes av en diskussion kring denna allt vanligare formen av resande och dess del i upprätthållandet av exploateringen av fattiga länder och i det här fallet gruvarbetarna, vilka känslor som fanns inför att själva göra liknande resor.

Filmmakarna pratade även om sina funderingar och problematiken med att göra en film där dem själva kände sig som att vara en del av det de kritiserade.