Fredag 16 februari 2007
Handlingen kretsar kring S´bu - prästen Jakobs son – som är navet kring vilken handlingen utspelar sig. Den forne gangstern Manyisa får efter avtjänat fängelsestraff flytta hem till Jacobs familj och får en andra chans i livet. Men hans förflutna gör sig snart påmint och de gamla vännerna dyker objudna upp i hans nya liv. Speciellt scenerna som utspelas i skumma kvarter känns otroligt realistiska.
– Vi jobbade hårt med dessa scener. Ljuset fixades till med speciallampor, säger regissör Angus Gibson.
Heartlines är en moralfilm. Det är tydligt vilken som är den goda respektive onda sidan och när prästen Jakob konfronterar Manyisas gamle ledare gangsterkungen Bra Stone blir de två sidorna nästan pinsamt uppenbara. Å ena sidan ett fromt liv med körövningar i kyrkan, avhållsamhet från alkohol, prydliga kläder, arbete, medan Manyisas gamla liv står för det dåliga i livet: droger, droghandel och fängelsestraff.
Men filmen känns angelägen och utan att ha ett uppenbart politiskt syfte känns den otroligt radikal när jag hör Angus Gibson berätta om bakgrunden till filmen.
– Historien spökar. Det var mycket som förstördes och togs ifrån oss under Apartheid. Sydafrika försöker fortfarande hämta sig från denna fruktansvärda tid och denna film ska vara en del i läkeprocessen efter Apartheid. Den visar upp en del av Sydafrika som behöver fram i ljuset och debatteras.
Jag tycker det är vågat av regissören att våga lita på den unge Thabo Tshabalala som spelar S´bu. Gibson gör det med rätta, Thabo Tshabalalas skådespelarinsatser är briljanta liksom de flesta andra i filmen.
Poliskommissarie Obed Baloyi spelar en underlig karaktär, som med sitt stela kroppsspråk, minimala ansiktsrörelser och knappa repliker bryter av de annars så jordnära, runda och kärleksfullt utformade karaktärerna.
Denna film för tankarna tillbaka till fjolårets Oscarsvinnare Tsotsi, och det är ingen dålig jämförelse. Jag fascineras av Heartlines som trots få starka kvinnoroller vinner mitt fulla intresse.
Fotnot: Heartlines var en av totalt sju afrikanska filmer som visades på Göteborgs Filmfestival. Totalt visades cirka 450 filmer på festivalen.