Marathon i regn

Bilder: Showbox

Marathon
Regi: Jung Yoon-cheol.
Medverkande: Jo Seung-woo, Kim Mi-suk, Lee Gi-yeong, Baek Seong-hyeon, Ahn Nae-sang, Kim Seon-jae.

Det verkar som om många som har fått kämpa mot svårigheter, också utvecklar en förmåga att handskas med motgångar. Själv får jag nog medge att jag som liten hade lätt för mig både i skolan och när det gäller löpning (fastän min gren var kortdistans). Det är inte konstigt om mina jämnåriga skolkamrater som tog seriöst på det, surnade till när jag gång på gång knep förstaplatsen utan till synes någon ansträngning. Men när jag sedan började möta motstånd lessnade jag och lade av.

Marathon är berättelsen om den autistiske killen Cho-won, som tidigt får lära sig att kämpa. Hans mamma Gyeong-suk, spelad av Kim Mi-Suk, har ett väldigt engagemang för äldsta sonen som kräver särskilda hänsyn. Det är delvis på bekostnad av yngre sonen (Baek Seong-hyeon). Cho-won har löpning som sitt stora intresse och Gyeong-suk vet att ge sonen det erkännande och stöd som behövs för att utveckla sin talang. Hon lockar honom med belöning om medalj och hotar med bestraffning (ingen favoritmat). Detta är ett försök att få honom att känna sig motiverad. När hon anlitar den före detta maratonlöparen, numer alkoholiserade Jung-wook (Lee Gi-yeong) att träna Cho-won i långdistanslöpning händer saker. Det visar sig vara utvecklande.

Men det gör också att Gyeong-suk konfronteras med sitt behov av kontroll och av att vara duktig. Samhällets syn på funktionshinder och skammen som är kopplad med den, ger också en förklaring till hennes beteende. Själviskheten hos Gyeong-suk kommer av att hon vill känna sig behövd som hon behöver honom. Det går upp för henne att hon också skrämmer Cho-won på ett allvarligare sätt.

När vi hejade på Malin Ewerlöf och de andra löparna på ett varmt Stockholm marathon tidigare i sommar, infann sig en fascination inför sporten. Ewerlöf som är svensk rekordhållare på både 800 och 1500 meter och numera förbundskapten för juniorlandslaget, menar inte att andra grenar är enklare bara kanske lite bekvämare. Precis som hennes tidsmål som elitmotionär flyttas neråt regelbundet är det för många amatörer ett mål att springa under tre timmar, så också för Cho-won. Maraton är egentligen för långt för de flesta, även de riktigt tränade. Men det är utmaningen. Det är roligare att träna med ett mål framför sig.

Vi kan känna frihetskänslan och Cho-wons glädje när han springer, förstärkt av stämningsfull musik och snygga bilder i detta guldkorn.