Om alienation och
frihetssträvande

Marjane Satrapi.

Satrapi har tillsammans med kollegan Vincent Paronnaud skrivit manus och regisserat. Persepolis vann Juryns stora pris i Cannes. Dessutom gick Stockholm filmfestivals nyinstiftade pris för bästa originalmusik till filmkompositören Olivier Bernet.

(Spoiler-varning!)
Filmen skildrar uppväxten i Iran och exilåren i Europa, sedd genom den unga Marjanes ögon. I Teheran 1978, möter vi åttaåringen som upprättar sina egna budord och protesterar mot det hyckleri hon upplever i skolundervisningen. Punk, Bruce Lee, ett kassettband med Iron Maiden, blir hennes respirator. Marjane upplever både regimens förföljelse av oliktänkande och Iran/Irak-krigets fasor, innan föräldrarna för att skydda dottern skickar henne som 14-åring till Wien för studier.

Det är ett möte med ”udda existenser, nihilism och alternativa kulturer”. Och det är en introduktion till Sartre, Bakunin och Freud. Det är annorlunda. Samtidigt ställs Marjane inför fördomar och att passa in. Alienationen i exiltillvaron omfattas i orden ”La liberté a toujours un prix, friheten har alltid ett pris”.

Satrapi säger i en intervju att av sin öppensinnade familj i Iran har hon fått det viktigaste: friheten att tänka och bestämma själv. Hon föreslår att alla dessa pengar som läggs på vapenindustrin, i stället skulle kunna användas till stipendier för unga så att de kan plugga utomlands.

Satrapi som i dag är bosatt i Paris, tyckte att den bild av Iran som förmedlades via nyhetsprogrammen på tv inte stämde överens med hennes erfarenhet. Hon fann ett medium för sina berättelser, och senare en samarbetspartner i Paronnaud, vars serier och animerade kortfilmer hon gillade.

Filmskapare Marjane Satrapi och Vincent Paronnaud.

Inspiration till filmen säger sig filmskaparna bland annat ha hämtat från italiensk neo-realism. Gällande den grafiska designen, har bakgrunder skapats till filmen. Paronnaud säger att han hade referensbilder från Teheran och Wien att utgå ifrån. Bakgrunderna växlar mellan blågrå och gulbrun, sepiafärgad ton. Gråtoner används till exempel för skuggor. I filmen finns enstaka färgstråk.

Filmskaparna har avseende karaktärerna valt att behålla den svartvita grafiska stilen från Satrapis serieroman. Delvis är det för att alla människor kan relatera till det tecknade uttrycket. Det kan låta som motsägelse, men det finns en logik i det. En live-actionfilm skulle, enligt Satrapi, i bästa fall ses som en ”exotisk berättelse” och i värsta fall som en ”tredje världen-historia”. Det är också med tanke på de drömlika sekvenser som finns i Persepolis. Det svartvita uttrycket hjälper i det avseendet, liksom abstraktionen av miljöer.

Persepolis består främst av 2D - handritade karaktärer tecknade på papper - vilket ger ett mer levande uttryck. Satrapi tecknade filmens alla 600 olika karaktärer, framifrån och i profil. Dessa bearbetades sedan av designer och animatörer, som utvecklade karaktärernas ansiktsuttryck och rörelser. För att hjälpa dem i det arbetet agerade Satrapi, som filmades.

Filmskaparna använde sig av de inspelade rösterna för att matcha animationen, rörelserna och ansiktsuttrycken med skådespelarnas dialog och agerande. Medverkar gör bland annat Chiara Mastroianni som ger röst åt Marjane som tonåring och vuxen, Catherine Deneuve som Marjanes mamma Tadji och Danielle Darrieux som Marjanes mormor.

Medan sorgen och svärtan i det förflutna outplånligt är en del av Satrapi, verkar hon optimistisk inför framtiden. “Jag vill heller inte att de iranier som förlorat sina liv i fängelser, som dog i kriget mot Irak, som led under olika förtryckande regimer, eller som tvingades lämna sina familjer och fly sitt hemland, ska glömmas”.

Persepolis.

Skådespelare:
Med röster av
Chiara Mastroianni (Marjane som tonåring och vuxen)
Catherine Deneuve (Marjanes mamma, Tadji)
Danielle Darrieux (Marjanes mormor)
Simon Abkarian (Marjanes pappa, Ebi)
Gabrielle Lopes (Marjane som barn)
François Jerosme (farbror Anouche)

Manus och regi av Marjane Satrapi och Vincent Paronnaud
Baserad på serieromanen av Marjane Satrapi
Producerad av Marc-Antoine Robert och Xavier Rigault
Originalmusik: Olivier Bernet
Art Director: Marc Jousset
Redigerare/Compositor: Stéphane Roche
Production Designer: Marisa Musy
Trace: Franck Miyet
Layout artist: Jing Wang
Ljud: Thierry Lebon
Animation studio: Perseprod
Speltid: 95 min.