”En fantastisk
möjlighet att göra
något meningsfullt
istället för att låta
publiken förbli
ignorant”

Cecilia Miniucchi.

Festivalhotellets korridorer på tionde våningen är fulla med liv. Festivalens medarbetare, pressfolk och inbjudna gäster gör det tydligt att det pågår en filmfestival. Jag hänger där i väntan på att få samtala med regissören Cecilia Miniucchi som är i Stockholm för att gästa filmfestivalen. Hennes spelfilmsdebut Expired är uttagen i tävlingssektionen. Filmdistributörens representant ger klartecken för intervjun vid avtalad tidpunkt. Det finns ingen tid att komma intill för att rigga upp i förväg, men det ger å andra sidan en andhämtning för regissören som passar på att ta en kort paus.

Hennes röst och person utstrålar värme och entusiasm, där hon sitter mitt emot mig i rummet. Miniucchi som bor i Santa Monica, och är född i Rom, åkte för många år sedan till Amerika för att gå på Harvard och en fil dr (filosofie doktor) i Litteratur. Publicerad i ung ålder, skrev hon poesi, noveller och pjäser som var avsedda för teater och film. Hon fotograferade och var intresserad av bild, videokonst och musik. ”Jag ville uttrycka något och tyckte att film för mig var det bästa sättet", säger hon. "Det är ett sådant totalt sett härligt, komplext medium, som jag ansåg var lämpligast, det mest eklektiska".

Miniucchi började göra narrativa kortfilmer. På den tiden arbetade hon också en del för National Radio och TV. Hon regisserade dokumentärer om såväl Robert Altman, Sidney Lumet och Francis Ford Coppola som John Sayles, independentfilmskapande i New York och undergroundfilmskapare. ”Jag var speciellt intresserad av Altman och självklart Francis, jag älskar hans verk", säger hon. "Och det var för mig ett sätt att, omedvetet, komma in i det amerikanska filmsystemet och lära mig".

Till Italien kom hon vid tillfällen och arbetade med Lina Wertmüller och Federico Fellini, och sedan tillbaka till skolan. Från Harvard gick hon till American Film Institute (AFI) i Los Angeles. De regissörer Miniucchi har jobbat med säger hon, har alla olika personligheter. De skapar olika klimat vid inspelningen och relaterar till människor på olika sätt. Lina Wertmüller är den filmskapare hon känner bäst, personligen. Miniucchi säger:

”Det var en ren tillfällighet, jag mötte henne i hissen i hyreshuset som jag bodde i, och hon sa: ’Vad gör du i morgon?’ Och jag svarade: ’Jag vet inte, hurså?’ Och då sa hon: ’Varför kommer du inte till min inspelning och hjälper mig?’ Och det var så det hela började".

”När jag gjorde den här filmen var hon i LA, och hon kom ut till inspelningen. Första gången jag var på en inspelning, var på hennes. Och så kom hon för att säga hej på min. Det var härligt. Cirkeln sluts. Att arbeta med Lina, det var mycket bra. Hon lärde mig mycket och det hon lärde mig mest, var att allt du behöver är vilja. Du kan vara filmskapare, och det har ingen betydelse om du är kvinna.” Miniucchi är här nära att bryta ut i skratt åt formuleringen, och tillägger: ”Hon är livlig.”

(Spoiler-varning!)
Filmen Expired blev väl mottagen vid Sundance Filmfestival. Den har ett skarpt manus och bra casting. Expired är rolig, med en mörkare underton och snygg med element som kan beskrivas som neo-noir. När jag ser om filmen på visningen i samband med Face2Face-samtalet senare på kvällen, noterar jag i eftertexterna att Miniucchi också har gjort musik som är med i filmen. Miniucchi är involverad i allt angående filmproduktionen. Hon säger: ”Speciellt när det gäller independentfilmer får du göra mycket själv”. Förutsättningarna var att de inte hade så mycket pengar och inte mycket tid att filma på. Miniucchi beslutade enligt det smidigaste sättet att genomföra det på.

Hela filmen sköts på Super 35 mm, färg, med en Steadicam. Och det var Miniucchis beslut, därför att hon ville skapa mycket frihet för skådespelarna att röra sig, så att filmen skulle bli så uppriktig som möjligt. ”Det fanns ett visst naturligt, mer sanningsenligt sätt att vara, som jag ansåg var rätt för berättelsen", säger Miniucchi. Hon har tidigare gjort videodokumentärer i digital video. ”Nästa film kanske jag gör i HD (High Definition)", säger hon.

Utmärkta skådespelarprestationer präglar utförandet. Miniucchi säger: ”Samantha Morton är en av de få skådespelare i sin generation som kan spela en vanlig människa, utan att vara för söt, för smal, som många amerikanska kvinnliga skådespelare är. Det var därför jag valde henne. Någon som kameran älskar, och som du ändå känner är en vanlig person. En av oss.”

Huvudkaraktärerna jobbar som parkeringsvakter i samma område i LA. Båda kommer från isolering och ensamhet. Snälla Claire (Samantha Morton) är högst medveten om att ingen människa gillar att få böter och att genomdriva lagen hela tiden är för henne snarare en skymf. Men hon är duktig på sitt jobb. ”Jag vet inte vart jag ska ta vägen” säger Claire när hennes vän försöker peppa henne att bryta rutinerna och göra något nytt.

”Jason, tyckte jag var perfekt för rollen, begåvad avseende temperament och närvaro", säger Miniucchi. "Och när jag träffade honom tänkte jag, 'yes!' Och jag sa till Samantha, ’hur känner du angående Jason?’ Och hon sa, 'visst, perfekt'”. Stockholms filmfestivals utmärkelse för Bästa skådespelare gick också till Jason Patric för Expired. Patrics karaktär är självupptagne Jay, vars jobb är ett perfekt utlopp för hans frustration och ilska.

Regissören och manusförfattaren säger själv att en inre innebörd av filmen är uppmaningen till människor att ”åtminstone leva och inte bli isolerade, denna vanliga företeelse i västvärlden.”

”Och när det gäller den inre kopplingen till karaktärerna, jag tror att vi alla har olika sidor av personligheten inom oss: en god, mer blyg, mer förlåtande, vänligare sida men också en som är lite mer arg, dominant och arrogant. Självklart är det här fiktiva karaktärer, extrema och dragna till sin spets. En av anledningarna till att jag tror att människor kan relatera mycket till den här filmen är att den förkroppsligar vanliga, mänskliga sidor, behov och önskningar som vi alla har.”

Filmen Expired blev möjlig genom så kallade equity money. Minucchi förklarar: ”Privat finansiering, privata investerare, som min producent Jeffery Caulter, som också är filmens kompositör, fann. Och vi fann pengarna för att göra filmen, och sen mer pengar för att avsluta filmen”. Miniucchi brister ut i skratt.

Det knackar på dörren, ett huvud sticker in genom dörröppningen och meddelar: ”En minut kvar!”. ”Det är ok, fortsätt du.” säger Miniucchi lugnt till mig. ”Jag är ledsen, tiden är ute!” hörs genom dörröppningen. ”Jag måste avsluta en mening!”, svarar Miniucchi resolut, fastän i vänlig ton och tillägger snabbt: ”Sorry, hejdå!” Hon vänder åter uppmärksamheten till vårt samtal. ”För dig… Låt mig säga något till dig, när jag gör en film tänker jag aldrig på någon annan film eller någon annan regissör, men jag vet mycket om människor, jag kan mycket om böcker och film, så jag är säker på att jag omedvetet är influerad.”

”Jag tycker det är ett otroligt medium som når ut till många människor, ett stort, kraftfullt medium. Och ett bra sätt att göra ett uppriktigt arbete, och presentera det för många. Om det används på ett sådant sätt. Det är en fantastisk möjlighet att göra något meningsfullt, som verkligen kan hjälpa människor istället för att låta dem förbli ignoranta.” Expired är också något annat än den typiska Hollywoodfilmen.

Vi avslutar intervjun. Därefter kommer folk in i rummet och signalerar att det är dags för nästa intervju. ”Vänta ett tag!” säger Miniucchi till festivalvolontären Hanna. ”Skulle du vilja ta en bild åt mig?” Hon tar fram sin kamera. ”Åh, bra!” Miniucchi tittar på skärmen där vi båda ler stort mot kameralinsen.

Samantha Morton och Teri Garr i Expired.