Blodröd skräckfest för
Umeå

Årets upplaga av festivalen hade temat kannibalfilm planerat men det utgick eftersom man inte fick tag i kannibalfilmernas rolls royce, den skakande Cannibal holocaust. Och kanske var det lika bra. Det räcker gott med en tredagarfest där man möts av sönderskjutna skallar, uppskurna halsar, pulserande hjärtan, missbildade monsterbarn, jätteapor och satanister, allt skapat av skickliga (och i ärlighetens namn, inte så skickliga) makeupartister - inte ska man behöva kannibalfilmernas omoraliska och onödiga dödande av riktiga djur för underhållning också.

När festivalen slog upp portarna i fredags inledde man sitt femte år med den svenska filmen Evil Ed, om en filmcensor på Statens Biografbyrå som tappar greppet om verkligheten efter att ha granskat för många våldsfilmer. Yelahs utsände kom dock inte på plats förrän vid nästa filmvisning, den skräckgotiska Black Torment, gjord i Storbritannien 1964. Det är en klassiskt berättad historia om adelsmannen Sir Richard Fordyke som återvänder till sitt gods för att finna att hans avlidna hustru spökar på godset och att traktens unga kvinnor fått en mördare på halsen, som enligt vittnesmål ser ut precis som Sir Richard Forsdyke själv. En underhållande film, som man inte alls behöver skratta åt, som många i publiken gjorde.

Mest efterlängtad av fredagens filmer var den italienska House by the cemetery, en ultravåldsam historia om ett hemsökt hus som byggts på en kyrkogård. Tyvärr var filmens ljud dåligt långa stunder och det var ett av festivalens stora problem: dåliga visningskopior där ljudet stundtals krånglat och bilden ibland varit undermålig med blekta färger, repor och skräp. Blodröd saknar förstås de resurser som exempelvis jätten Umeå filmfestival har, men det skulle inte vara fel att gräva fram bättre visningsmaterial till nästa år.

Lördagen bjöd på den japanska King Kong-kopian Goliathon, där filmmakarna skamlöst stulit det mesta från förlagan och lagt till en lättklädd jungelkvinna i stället för Fay Wray. Under Exorcisten 2 som sedan visades fick publiken en nästan två timmar lång sömn. Filmen är ett sömnpiller och Blodröds Jonas Danielsson, som presenterade filmen, kommer nog även i fortsättningen att vara ensam om att tycka att det är en bra film. Mannen i bänkraden bakom mig håller nog med mig. Han sov nämligen djupt och var inte alltför imponerad.

En av höjdpunkterna på Blodröd var ironiskt nog en film som ett fåtal skulle klassificera som en traditionell skräckfilm. Det var österrikaren Michael Hanekes sociopatdrama Benny's Video. Filmen är ett inlägg i diskussionen kring videovåld som regelbundet blossar upp. I filmen är videovåldets effekt på unga människor glasklar, det trubbar av sinnena och raserar samvetet, hur väl man än byggt upp det. Filmen handlar om Benny, en pubertetsyngling vars främsta nöje är att titta på våldsamma filmer i sitt mörklagda tonårsrum. Favoriten har han spelat in själv med videokamera: en slakteriscen där en gris dödas med slaktpistol. Redan från början försätts tittaren i en obehaglig situation och filmen blir gradvis alltmer oroväckande tills Benny bjuder hem en okänd flicka i samma ålder. Föräldrarna är bortresta över helgen och kvar på köksbordet har de lämnat ett meddelande: ''Gör inget dumt'', och det är precis vad som väntar. Det är ingen våldsam film, men det finns en kväljande stämning som är effektivt störande och att komma in Bennys värld av oprovocerat våld är verkligt obehagligt.

Övriga filmer som visades på Bio Marx var David Lynchs Eraserhead, Wes Cravens The hills have eyes, Sam Raimis Darkman, Roger Cormans Masque of the red death och Pasquale Festa Campaniles Hitch-hike.