Svart humoristisk
episodfilm

Occident
Regi: Cristian Mungiu
I rollerna: Anca-Ioana Androne, Alexandru Papadopol , Valeriu Andriuta, Michael Beck med flera
Rumänien, 2002

Det är olika personer som har huvudrollerna i de tre avsnitten, vilka återberättar samma historier från början, men ur olika synvinklar. Luci och Sorina återkommer i de övriga avsnitten, och de slutsatser man dragit om deras relation efter första avsnittet ställs på huvudet i det andra, och ställs på ett annat huvud i den sista delen.

Cristian Mungiu har använt sig av rolig klippning och tidshopp filmen igenom, vilket gör Occident till en mycket underhållande film. Eller som han själv sade innan visningen: "Don't draw any conclusions about the movie until the end".

Genomsyrande är den svarta humorn, de korta replikerna och den uppriktiga värme som finns mellan karaktärerna; föräldrarna som desperat vill gifta bort sin dotter, mormodern som vill återse sonsonen som rymde till Västtyskland, skolbarn som lärt sig sjunga "if you're happy and you know it clap your hands" och tvingas göra det om och om igen.

Ibland blir porträtten lite väl dråpliga, och då känns det som om regissören vill våldföra sig på alla rollfigurerna i turordning. Ingen av karaktärerna kommer undan utan att göra bort sig. Trots det reduceras personerna i filmen inte till karikatyrer av bittra människor och allvaret i deras situation är påtagligt. Det är krocken mellan det gamla och det nya, mellan omtanke och egoism, och skulle det inte ha varit så personligt porträtterat hade det kanske blivit för uppenbart för att vara en bra film. Men det blir bra. Skådespelarna är bra, Ljudet och musiken är bra.

Jag har vissa reservationer, men om jag talade om dem skulle jag avslöja för mycket och förstöra för dem som tänker se filmen. Så vill du ha reda på dem får du mejla mig, helt enkelt.