Landet där ingen ler

Jag har en lista med de bästa filminledningarna som jag har sett. Anslaget är viktigt i en film och kastar förhoppningsvis in tittaren i berättelsen. Wristcutters inledning hamnar på listan. Definitivt.

Zia har blivit lämnad av sin flickvän och bestämmer sig för att skära av handlederna. Från sitt bloddränkta badrum förflyttas han till en annan värld- den som befolkas av självmördare. Det finns tusen och många sätt gör han sig snart varse om.

Han far ut på en resa med sin nyvunne ryske vän Eugene och träffar snart Mikal. Hon är där av misstag då överdosen inte var menad som ett självmord.

I mitten av filmen dyker det upp en sällsam figur. Han gör entré genom att ligga och sova på vägen. Kneller spelas av en Tom Waits i sitt esse och ger filmen en ytterligare nerv just som man trodde att man fått grepp om den.

Wristcutters är mer än en love story. Det är en saga som är så skruvad det kan bli när Tom Waits är med. Jag kan faktiskt inte placera filmen i något fack. Det skulle vara "se den!"- facket i så fall.