Inte direkt förutsägbar

Jag brukar ha lite svårt för kinesisk film. Men det kanske är för att de pratar så gällt. Och att alla jag har sett är så ångestfyllda.

Isabella börjar ångestfylld. En meddelålders man raggar upp en ung tjej på ett diskotek. Efter en natt tillsammans söker hon upp honom, men han kallar henne bara för hora. Av en speciell anledning flyttar de ändå ihop.

Det är lite rörigt och samma scen spelas ibland upp igen fast med en annan utgång. Det är aldrig riktigt som man tror. Eller som karaktärerna tror. Det är det som gör den så häftig.

Isabella handlar om kärlek på ett alldeles unikt sätt. Det är absolut ingen vanlig kärlekshistoria utan på något sätt ännu högre.

Efter filmen var jag lite tveksam, men så upptäcker jag att den inte riktigt kan släppa taget, utan snarare växer.

Långt efter att jag lämnat salongen finns den kvar.