Mörk road-movie

Filmen inleds med en närbild på lilla Olive som med beundran tittar på skönhetstävlingar på TV. Hon vill också bli en av dem. Tror hon. Filmen håller ett högt tempo från start. Mamma Sheryls bror som försökt att ta livet av sig flyttar hem till hennes familj, som består av ett brokig skara människor. Olives bror Dwayne har slutat att prata och kommunicerar genom att skriva på ett anteckningsblock. Snart får Olive reda på att hon är uttagen att medverka i en skönhets/talangtävling i Kalifornien, och för att kunna göra det, tar hela familjen sin skrotiga folkabuss för att köra de 220 milen som krävs. Det blir allt annat än en vanlig resa. Min favoritkommentar i filmen är då de blir stoppade av polisen och pappa Richard uppmanar familjen gång på gång att se så normala ut de bara kan, ”ingenting är konstigt”.

Mest är jag imponerad av dialogen och interaktionen mellan karaktärerna. Samspelet är speciellt och det finns en närhet till alla personerna. Familjen växer tillsammans, men utan att avslöja slutet så är det mycket som hänger i luften när eftertexterna börjar att rulla. Precis som i det vanliga livet.