Socialismens framtid -
Varken parti eller fack!

Tidningen hade en något punkig start. Men från en spretig A4-produkt med sladdrigt papper där längre akademiska alster blandades med kortare anarkistiska pamfletter har man nu tagit steget fullt ut. Nya numret består av tre översatta essäer av den nutida vänsterteoretikern Murray Bookchin och den 64-sidiga tidningen i A5-format, med bestruket omslag och helt utan foton, är trots att man behållit det lite missvisande namnet numera rakt igenom teoretisk.

Revolutionär livsbana

Murray Bookchin föddes 1921 i New York City och hans livsbana kan ses som en provkarta för den revolutionära 1900-talsvänstern.

De äldre släktingarna i den ryska arbetarfamiljen påverkade tidigt Bookchin till vänsterpolitiskt engagemang. Trots sin ringa ålder engagerade han sig i början av trettiotalet i det amerikanska kommunistpartiets ungdomsförbund med gatuagitation, hyresstrejker och organisering av arbetslösa. Stalins "folkfrontspolitik" och svek i det spanska inbördeskriget 1936-39 fick honom dock att lämna stalinismen och ansluta sig till trotskisterna i kretsen kring Josef Weber. Efter skolan började han arbeta inom bil- och stålindustrin och blev nu facklig aktivist i New Jersey. Men sakteliga fjärmade han sig även från trotskismen och påbörjade istället sitt eget idébygge - en blandning av marxistisk kritik av kapitalismen och anarkismens decentraliserade syn på samhällets organisering. Från den nya ekologiska vetenskapen fann han också miljörelaterad kritik av kapitalismen. Denna syntes av vänsteridéer skulle han senare kalla "socialekologi".

Endast en bok av Bookchin har översatts till svenska, "Ekologi och Anarki" (Nordan, 1983). Det nya numret av Frihetlig Press är därför ett mycket välkommet bidrag till att introducera Bookchins teorier till en bredare svensk läsekrets. De tre essäerna är också utvalda för att ge en snabb överblick av Bookchins tänkande i de vida traditioner han fritt rör sig emellan.

Varken parti eller fack

Essän "Marxism och anarkism", från 1969, är en uppgörelse med statssocialistiska föreställningar. En teknologisk boom som Marx och Engels knappast kunde föreställa sig har enligt Bookchin fört oss till ett samhälle där knappheten inte borde vara ett hinder för demokratisk utveckling. Marxismens teorier är dock grundade i vad Bookchin kallar "överlevnadens", inte "livets", "rike". Marx sysselsatte sig med frihetens förhandsvillkor så som tekonologisk utveckling, nationellt enande, materiellt överflöd etc. I dagens samhälle, och för en modern vänster, borde det snarare fokuseras på frihetens verkliga villkor, som Bookchin menar ligger i sådant som decentralisering, kommunbildning, mänskliga proportioner och direkt demokrati. Även om Bookchin hyllar Marx för sina historiematerialistiska insikter finns det enligt honom all anledning att med historiens erfarenheter begrava idéer som industriproletariatets betydelse i den revolutionära processen, proletariatets diktatur, Marx sammanblandning av statskapitalism och socialism och hans försvar av parlamentariska partier.

Men inte bara den parlamentariska utan också den fackligt utomparlamentariska vägen är återvändsgränder för socialismen menar Bookchin. I essän "Anarkosyndikalismens våldnad" från 1992 angriper han "en av de mest klosterliknande tendenserna" inom den frihetliga vänstern idag. Och han skräder inte orden. När Bookchin på 1990-talet hör upprepningar av vad den anarkosyndikalistiska teoretikern, tillika redaktören på tidningen Arbetaren, Helmut Rüdiger skrev 1949 - att syndikalismen är den enda ideologi som kan relatera anarkistiska idéer till arbetande människor - verkar det för honom som "ett grymt skämt".

För Bookchin har arbetarklassen sedan länge upphört att vara den hegemoniska revolutionära klass i vars händer socialismens framtid vilar. Man kan tycka att Bookchin är något småsint när han försöker plocka ned glorian på den "obefläckade" arbetarrörelsen genom historiska exempel på syndikalistiska rörelsers och dito personers politiska tillkortakommanden. Men trots det ligger det något i att även fackföreningar kan spela en bromsande roll i revolutionära processer. Liksom alla organisationer kan de egna framstegen korrumpera och taktiskt kanske man tvekar i en revolutionär utveckling - allt för att behålla organisationens uppnådda samhälleliga inflytande. Fackföreningsrörelsen, som till sin natur ofta förstås måste förhålla sig pragmatisk för att försvara de arbetandes villkor i dagsläget, kan bli en byråkratiskt stel organisation och visionerna förpassas allt för fjärran.

Socialism via lokalsamhällen

Istället för att ta avstamp i konflikten mellan arbete och kapital ser Bookchin socialismens utvecklingsmöjligheter i lokalsamhället. I essän "Frihetlig kommunalism" från 1995 beskriver han i generella ordalag hur återerövrandet och utvecklingen av politiken måste ta sin utgångspunkt från medborgaren och dess omedelbara omgivning. Det är klassisk konfederalism som förespråkas med hänvisningar till såväl det antika Greklands demokrati som anarkismens urkunder. Direktdemokrati på lokal nivå och ett nätverk av rådsförsamlingar där delegaternas mandat är strikt bundna och möjliga att återkalla. Mot syndikalismens krav på kollektivisering av industrin och arbetarnas självförvaltning av företagen och mot marxistiska partiers förstatligande och centraliserad makt till "klassens parti", ställer Bookchin kommunaliseringen av ekonomin. Ekonomiska beslut ska formuleras av hela samhället - "genom medborgarnas strävan att, ansikte mot ansikte i sina församlingar, uppnå ett allmänintresse som överskrider det separata, yrkesmässiga särintressena".

Det är svårt att se något nytt i detta. Såväl anarkismen som syndikalismen har både i propagandan som i de praktiska tillämpningarna tillmätt lokalsamhällena mycket av den roll Bookchin önskar. Skillnaden ligger snarare i tyngdpunkten än i ett motsatsförhållande till andra frihetliga rörelser. Kommunalismen menar att det socialistiska projektet både ska ha sin början och sitt slutmål i lokalsamhället. Över hur det praktiskt ska gå till är dock Bookchin svävande i denna text. Historiska revolutioner har, oftast på ett omedvetet plan, enligt Bookchin varit beroende av att en dubbelmakt skapats. Att lokalsamhällena, eller låt säga en kommunalistisk konfederationen, växt i en dialektisk spänning gentemot staten. Mycket riktigt påpekar också Bookchin det klassöverskridande lokala engagemang som många frågor kring miljö, transporter, tillväxt, kulturens förfall och det urbana livets kvalitet i allmänhet har frammanat de senaste åren.

Även om Bookchin inte i Frihetlig Press essäer ger någon tydlig kommunalistisk agenda förtydligar han många av de problem som parti- och facklig vänster idag brottas med och i en tid när varenda politruk pratar om "subsidaritet" och "närdemokrati" känns Bookchins idéer om den revolutionära potential ett lokalt engagemang kan innebära som en tröst i snålblåsten från höger.

Frihetlig Press har med sina översättningar av Bookchin lyckats med ett nummer som med behållning kan läsas av såväl gråssossar med fondsparardrömmar som bokstavstroende trotskister. Och med en ny snygg hemsida (se nedan) som främsta marknadsföringsmöjlighet för en fattig tidskrift så är det bara att hoppas att läsarna surfar in.