"Varje människas frihet
är oändlig tills den
möter en annan
människas lika stora
frihet"

I den frihetligt socialistiska visionen är en persons samlade maktresurser lika stora som varje annans. Ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att närma sig detta mål är att demokratin utökas - dels genom att människor i större utsträckning än idag får en rättighet att delta i det politiska beslutsfattandet, dels genom att de resurser som genererar makt, främst kapital och produktionsmedel, läggs i folkets händer.

Det behövs ingen avancerad argumentation för att kunna hävda att verkligheten idag, precis som när Bakunin skrev dessa rader, har en bit kvar att släpa sig innan den nått detta mål. I verkligheten blir en persons makt och möjligheter ofta en annan människas fängslande boja.

Kapitalisten och dennes lönearbetare illustrerar på ett tydligt vis denna relation. Men hur ofta diskuteras frågor om makt, exploatering eller över- och underordning på allvar i den etablerade politiska debatten?

Fria val?

Ja, de få gånger som samhällsdebatten trots allt landar i en kritik - det kan gälla saker som övertydlig sexistisk reklam eller låglönearbete - formuleras oftast ett enkelspårigt försvar från höger.

Ni har hört valsen förut: Det är varje människas fria val att sälja sin kropp eller att ta ett lågt betalt arbete. Likaledes är det ett fritt val, utan moraliska implikationer, att konsumera sexism eller utnyttja arbetskraften.

Kort sagt: argumenterande klichéer, stundtals parade med antydningar om intolerans hos den som vågar kritisera dessa saker, som vågar antyda att alla dessa "fria" val faktiskt kan få konsekvenser för andra än den som gör dem.

Blunda om du inte gillar det!

Svenska Dagbladets PJ Anders Linder kommenterade exempelvis en debatt om sexistisk reklam med orden: "Ibland är den rimligaste reaktionen tystnad. Smaken är olika, och vad den ene finner stötande kan den andre finna kreativt och fantasifullt. Den skillnaden måste vi lära oss att leva med"(050330).

Visst måste vi acceptera att smaken många gånger skiljer sig åt mellan människor. Frågan är vad för slags smak vi talar om och vad det innebär ur ett maktperspektiv. Vad vi aldrig får sluta blunda för är orättvisor uppkomna och skapade i exkluderande strukturer.

För en rågblond svensk finns alltid, trots fattigdom, grupper under i hierarkin. Detsamma gäller en invandrad man i förhållande till invandrade kvinnor eller en kapitalist, alldeles oberoende cylinderhatt eller ej, i förhållande till sina anställda.

Dessa förhållanden av över-och underordning kan givetvis härledas till vissa valsituationer - men dessa val görs inom ramarna för maktmässiga strukturer.

Inga orättvisor i Stockholm?

Nämnde Linders meningsfrände på samma tidning, Susanna Popova, skriver på typisk liberalt livsstilistiskt manér "Att vara stockholmare är naturligtvis inte bara att välja mellan förorten och stenstan, bostadsrätt eller hyresrätt, terränggående fyrhjulsdrivet eller cykelbanan". Istället menar hon att det handlar om ”att leva i den känsla som finns i Stockholm". Vad hon nu menar med det.

Anmärkningsvärt är i alla fall att det, enligt Popova, inte finns några konflikter eller orättvisor relaterade till dessa i grunden ekonomiska och demokratiska frågor. Att Stockholm är en av Europas mest segregerade städer både vad gäller klass och etnicitet väljer hon, förutsägbart nog, att bortse ifrån.

Att de privilegierade grupperna i samhället på detta sätt försöker naturalisera eller åtminstone trivialisera andra gruppers underordning är inget nytt för dagen. I ett av sina mer sällan citerade avsnitt frågar sig 1800-talsfilosofen John Stuart Mill retoriskt om det "någonsin funnits någon dominans som inte förefallit naturlig för den dominerande".

Friheten gäller bara eliterna

När liberaler och konservativa idag talar om frihet landar de nästan alltid i företagandets eller den snäva individuella frihetens villkor, inte i samhällskollektivets intressen. Anledningen är givetvis att det som är bra för den avreglerade marknaden, med allt vad den innehåller av klassförtryck, rasism och könsstereotypisering, också är bra för de styrande eliterna.

Därför måste folk luras att tro framför allt två saker. Det första är att alla människor i samhället har lika stora möjligheter, och att det därför är upp till var och en att ta chansen att förverkliga sina drömmar och mål.

Det andra är att det som är bra för de styrande eliterna också gynnar folket. Det är svårt att uppskatta i vilken mån dessa enkla principer har sjunkit in i det allmänna medvetandet. Klart är dock att det arbetas hårt för att trumma in dem.

Att förutsättningen för min egen frihet från exploatering, samt friheten till inflytande och kontroll är alla andra människors lika stora frihet är en maxim som Bakunin och många andra människor genom historien burit och vårdat.

Vår kamp för de höga idealen, hierarkiernas fall, går vidare. Det återstår att motverka de massiva indoktrineringskampanjer högern riktar mot massorna…