Enögd gerilla-tv

GNN
Regi: Stephen Marshall med flera
USA 2002

Så här beskriver GNN sina videofilmer på sin sajt: "Musikfilmer för människor som tänker - minidokumentärer som kombinerar effektfullt bildspråk, spår från topprankade skivartister och intervjuer med ledande experter om viktiga ämnen som får lite utrymme i stora mediekanalerna. De är tänkta att rocka fett såväl som att informera, chockera och inspirera."

Flera av GNN:s filmer är bra tidsdokument. De tar ofta upp en kritik av statsmaktens och storbolagens metoder att manipulera eller underhålla information. Musikvideoformen används heller inte rakt av utan till exempel när till exempel professor Peter Dale Scott intervjuas är det i en tv-ruta och han får prata till punkt. Den i USA verksamma engelsmannen Dale Scott skrev boken The War Conspiracy 1970. Han avslöjade samarbetet mellan CIA och den amerikanska oljeindustrin och vilken lobbyverksamhet de förde i amerikansk utrikespolitik om Vietnamkriget. CIA stoppade utgivningen av hans bok.

Det är ändå filmerna med musiken som framträdande som jag minns bäst. I When the smoke Clearz kritiseras multimiljardrullningen i hip-hopindustrin, megastjärnor som går efter pengar och lyx och svarta som skjuter varandra. Poeten Teelam Acey kommer med snygga rhymes till Dead Prez musik.

Upplägget på att visa oss de goda och de onda grupperna i världen är passande för hur bildmedia framförs. I längden blir det något tröttsamt och enkelt. Men på sajten får vi förstås länkar till bakgrundsartiklar.

GNN:s videofilmer når inte upp till den kritiska nivå som den film de är inspirerade av - Manufacturing Consent. Orsakerna är flera: kritiken är mycket amerikansk studentvänster, känslan av ett självförverkligande blir för synlig och formen är lite för hip och grabbig.

De som jobbar med GNN är killar. I de nio videofilmer som ingick i GNN-presentationen på Stockholms filmfestival är de lyfts fram i videofilmerna män oavsett om de är hiphopare, kända skådespelare, professorer, forskare och författare (en av dessa är kvinna). Speakerrösten är en man och i filmerna skymtar vi ytterst få kvinnor.

Det är faktiskt löjeväckande att inbilla sig att det går vägen att försöka framställa sig som progressiva och ha en så enögd syn att femtio procent av befolkningen i samhället inte syns i filmerna. Det är ett så genomträngande drag att det drar ner trovärdigheten om opinionsbildningen hos GNN.