Ockupationer och
demonstrationer mot
fascister i Österrike

Den första februari ockuperades ÖVP:s partihögkvarter av 40 antifascister i protest mot regeringskoalitionen. Dagen efter, när ockupationen skulle avslutas, kunde de lämna lokalen utan att ens bli identitetskollade av polisen. Eftersom 20 000 människor demonstrerade utanför, vågade polisen helt enkelt inte gripa dem.

D.A. ställde några frågor till den antifascistiska organisationen Rosa Antifa Wien, som har varit involverade i protesterna. De berättar att det har varit förvånande lätt att mobilisera folk till demonstrationerna:

- Mycket har varit väldigt spontant. Även om protester har organiserats av allt från vänstergrupper (anarkister och kommunister), till katolska och liberala organisationer, har det hela burits upp av alla de tusentals människor som tagit sig ut på gatorna varje dag.

Rosa Antifa anser att FPÖ/ÖVP-koalitionens politik är fruktansvärd, och att den påminner om Thatcherism.

- De är mot invandrare, kvinnor, äldre människor, de fattiga och mot alla sina politiska motståndare. Det här är bara deras första planerade steg mot en kanske kommande Haider-regim. Saker och ting kan alltid bli värre än man trott.

Hur har den antifascistiska kampen sett ut i Österrike innan?

- Det har varit några mindre kampanjer mot FPÖ och, främst, mot fascistiska studentorganisationer under de senaste åren. Men i alla fall i Wien, så finns inget speciellt problem med militanta nazister. Så det finns ingen direkt antifascistisk rörelse utan alla vänsterrörelser arbetar med antifascism.

Vad tycker ni om EU:s sanktioner?

- Vi är fortfarande motståndare till EU. Men det är bra att sätta tryck på Österrike från alla håll. Så vi tycker att sanktionerna är okej. Men fienderna till våra fiender är inte alltid våra vänner. Det är bra att att folk i andra länder demonstrerar utanför Österrikes ambassader, bojkottar resor och varor som är österrikiska. Det är viktigt, inte bara på grund av vår situation, att bekämpa fascismen överallt.

Hur saker och ting kommer att utvecklas vet ingen, men protesterna fortsätter och det demonstreras dagligen.

- Demonstrationer utomlands ger mycket styrka till motståndsrörelsen här. Men det är nödvändigt att forma protesterna till bred, social protest, där arbetarrörelsen deltar aktivt.

Marianne Orbinski
Mikael Boberg

D.A. kommentar

Jörg Haider och FPÖ är inte nazister. Men det finns ändå skrämmande tydliga paralleller till hur det gick till när Hitler och NSDAP kom till makten i Tyskland 1933. Då som nu hamnade ett rasistiskt parti i regeringsställning, tack vare den etablerade högerns makthunger. Att högerpartier bildar regering med fascister för att få behålla makten själv är allt annat än ovanligt. I Sverige hände det på lokal nivå efter senaste valet, när de fyra borgerliga partierna allierade sig med Skånes Väl, en sammanslutning av högerextrema och populistiska partier, och tog makten i Skåne. Och nu i Österrike var det de konservativas makthunger som släppte in FPÖ. ÖVP hade kunnat låta socialdemokraterna bilda regering, men ville hellre sitta vid makten i några futtiga år själva, och var beredda att samarbeta med fascisterna för att få göra det.

Men självklart är det inte bara de vanliga högerpartiernas fel när fascister hamnar i regeringsställning. Det finns ju en anledning till att folk röstar på högerextrema partier. I Österrikes fall är det faktiskt inte speciellt konstigt att 27% gjorde det.

Där har de konservativa och socialdemokraterna delat makten mellan sig så länge folk har kunnat minnas. De har fört i stort sett samma politik, och någon riktig opposition har knappt funnits. Förr eller senare tröttnar folk på ett sånt politiskt dödläge, och om inte en radikal vänster lyckas fånga upp missnöjet, är risken stor att en skicklig missnöjespolitiker som Jörg Haider gör det. Genom ett populistiskt program som lovar förbättringar för de flesta och målar upp en yttre fiende - invandrarna - har han nu kommit en bra bit på väg mot makten. För det är makten FPÖ vill ha. De kommer inte att nöja sig med en liten del av kakan, de vill styra helt själva. För att nå dit krävs att de etablerade partierna först släpper in dem i maktens korridorer, så att de blir accepterade som ett politiskt parti bland andra.

Att EU inlett symboliska sanktioner mot Österrike har ingen större betydelse. Det riskerar till och med att få motsatt effekt, eftersom det är genomdrivet av höga politiker och inte av en folklig opinion. Jörg Haider får då en chans att bygga på sin image som motståndare till etablissemanget. Dessutom är det självklart ett hyckleri av EU att kritisera Österrike, medan man själv stänger gränserna allt hårdare för asylsökande från omvärlden.

Andra regeringars avståndstagande från koalitionen bygger inte på de faktiska följder i politik den kommer att få, utan bara på Jörg Haider som person. Och visst säger det en hel del om FPÖ att deras partiledare flera gånger flörtat med nazismen, men det väsentliga nu är hur situationen kommer att bli för de grupper som FPÖ attackerar - invandrare, fackföreningar, politiska motståndare.

Nu är det dags för de österrikiska socialdemokraterna att välja sida. Risken tycks dessvärre vara stor att de prioriterar sin egen makt framför sina ideal, och väljer att gå högerextremisterna halvt till mötes för att fånga upp deras väljare. Det är vad socialdemokratiska partier i olika länder gjort om och om igen i liknande situationer, ända sen första världskriget. Då svek de tyska socialdemokraterna arbetarrörelsens avståndstagande från militarismen och sällade sig till krigshetsarna. Ett tydligt exempel från senare tid, är när Ny Demokrati kom in i den svenska riksdagen. Några år senare hade NyD:s omänskliga flyktingpolitik genomförts - av socialdemokraterna!

Folk har med rätta tappat tilltron till det politiska systemet. Makten hamnar allt längre bort, och det blir allt svårare att se någon avgörande skillnad mellan riksdagspartierna. Därför är, med dagens politiska situation, risken stor att det som hänt i Österrike upprepas i fler länder. Europas socialdemokratiska partier förvandlades under 90-talet till mittenpartier, anförda av Tony Blairs New Labour i Storbritannien. Ord som socialism ströks och den sista kopplingen till arbetarrörelsen klipptes av.

När alla stora partier, oavsett vad dom kallar sig, förespråkar olika varianter av högerpolitik med nedskärningar i offentlig service, social utslagning och arbetslöshet, kommer folk förr eller senare att söka sig till något annat. Vänstern är självklart det naturliga alternativet, men om de traditionella vänsterpartierna blir allt mer slätstrukna och det inte finns någon stark utomparlamentarisk opposition, då kan välformulerade högerpopulister kamma hem segern. Partipolitikens cyniska maktspel och följderna av den högerpolitik som nu förs i de flesta europeiska länder, är de två bägare som högerextrema missnöjespolitiker suger sin näring ur.

Vänstern har ett stort ansvar för att förhindra att det som hände i Österrike upprepas. I dessa tider är det helt enkelt livsviktigt att det finns ett starkt, radikalt och trovärdigt vänsteralternativ!

Ursprunglingen publicerad i tidningen Direkt Aktion nummer 21.