Hämnd gör krig till
evigt kretslopp

Den elfte dagen i september kom något fruktat. Pentagon råkar ut för bumerangeffekten. Vad vi ser är den evinnerliga vedergärningsmentaliteten i ett nötskal, med oskyldiga barn och föräldrar som ständiga offer för all terror i världen. Dessa rader handlar inte om antiamerikanism eller antiislamism. Snarare ord utan maktbegär, för att sprida frön till utvecklad demokrati, humanism och möjlighet till ett pluralistsikt myller och rätten till egna vägar så länge ingen blir kränkt.

I tvillingtornen arbetade 50 000 människor. Det var morgon så alla hade inte hunnit anlända till sina kontorstolar. Terroristerna kunde valt att styra de gigantiska molotovcocktailarna, med en hastighet på 400 km/h, mot fyra utvalda kärnkraftverk.

Förenta staterna ska portionera ut 400 miljarder kronor till offren, till återuppbyggnad och till terroristbekämpning. Vad var det nu det stod på de gamla pappersvikta sparbössorna från Lutherhjälpen under uppväxten på sjuttiotalet? Inte var det många kronor per dag det behövdes för en drägligare tillvaro åt barnen.

Hundratals miljarder kronor! och så plussar vi på några hundra till från länder som vill vara med i kampen och vips så har vi några tusen miljarder. In med dem i global social upprustning - den kanske bästa garanten mot terrorism.

Hundratals miljarder för terroristbekämpning med militära medel kan riskera att göda nya terrorister - och vem vet, kanske ännu mer sofistikerade mardrömsvarianter med bakteriologiska, kemiska eller neutrona små läckande behållare utplacerade i statskärnor där miljontals människor cirkulerar.

De tysta minuterna glömde jag bort. I fredags jobbade jag hemma och på skivtallriken snurrade New York-hjälten Lou Reed. Vad jag nu ska samla på hög är alla fördömande ord mot orättfärdigt galenskap och rättfärdig sentimentalitet -som ett nyhetsinslag på radion om barn på dagis som inte blivit hämtade av sina föräldrar sedan de blev lämnade i tisdags morse. Om fem år ska jag plocka fram de tysta minuterna och tårarna och påpeka att det ser ut på samma sätt nu hösten år 2006, fast på andra håll lite överallt.

Det brukar heta att i en demokrati ska man försvarar demokrati med demokratiska medel, annars är man antidemokrat och lika god kålsupare. Men vid krigsförklaringar slipper krigshetsare en massa humanistiskt tjafs. Retoriken är skrämmande avhumaniserande. Det primitiva ociviliserade hämndbegäret är en realitet men likt förbannat en katalysator för terror och krig till ett evigt kretslopp.

I dag ska alla vara med USA annars är man deras fiende. Neutralitet existerar inte upprepar radionyheterna. Funderar nu på att läsa både koranen och bibeln för att neutralisera mig ännu mer. Fast först och främst drar det ihop sig för ett avdammande av den historiska antimilitarismen. Utbryter nu ett hämndlystet generaliserande bombardemang blir ett engagemang mot krig och terrorism en logisk tredje väg. Att bomba oskyldiga är alltid terror. Som enda supermakt, som världspolis, som storebror och med allierade över hela världen går det att visa musklerna utan att använda dem. Skyldiga ska självklart straffas, men med värdiga medel och likhet inför lag i förhållande till all terror.

Och angående vykortet. Hon är fortfarande välförtjänt i livet efter en omskakande semestertripp.