Det har sagts att Härjedalen är det mest "syndikalistiska" landskapet i Sverige, vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom att under 1920-talet så var, var 10:e Härjedaling med i en Syndikalistisk LS (Lokal samorganisation). Paradoxalt nog så har inte historien bakom det påståendet utforskats ordentligt.

"Men fastän barrikadstriderna inställts på grund av bristande uppmuntran, så fortgår som bekant det ihärdiga och målmedvetna mullvadsarbetet i Sveg, och själva marken man går på är ihålig av minor och kontraminor. I municipialfullmäktige stå syndikalister och borgerliga så gott som jämnstarka mitt emot varandra - det är ej dag, det är ej natt, det väger mellan dem båda. Runt omkring i trakten arbeta syndikalisterna med giftiga vapen, med lögn och svek, grym förföljelse och lumpen misshandel; det är det råa våldet och den rena anarkien, som söka spränga samhällsbyggnaden."
Citat av Fredrik Böök, Resa i Sverige - 1924.

Var det en rättvis syn på syndikalismen i Härjedalen som han gav oss?, eller är det en typisk nidbild som tecknats av en som inte förstår?

Sveg "den svenska syndikalismens helgedom", där det en gång i tiden utspelat sig en mer eller mindre proletär revolution år 1918, som hade bjudit på "fönsterkrossning, skrän och ofog". Syndikalismen i Härjedalen betecknades som "den typiska ödemarks bolsjevismen" för att lättare kunna förstås på ort och ställe. Men några bolsjeviker var inte syndikalisterna och det har inte odlats någon som helst bolsjevism och knappast i "fylle bråket" 1918, i efterhand benämnt som "revolutionen i Sveg". Skulden för "revolutionen" fick syndikalisterna. även en av rörelsens agitatorer dömdes till fängelse för att vara anstiftare till händelsen. Syndikalismen i Härjedalen var en fråga om ett ihärdigt och målmedvetet syndikalistiskt mullvadsarbete för att verka för en revolution.

Syndikalismens utveckling i Härjedalen.

I samband med rörelsens uppsving 1917-1924, så var utvecklingen den samma i Härjedalen, av totalt 33 LS i landskapet så bildades 23 under den perioden. Medlems antalet ökade också kraftigt under denna period, från ca 200 medlemmar år 1917 till över 1100 medlemmar år 1924. Nedgångsperioden för SAC i slutet på 1920-talet verkade slå väldigt hårt i Härjedalen. Ett dussin LS står still ända in på 1930-talet, där dom senare återbildas igen. På ett par år så lyckas SAC ta upp de förlorade positionerna, genom att nya "Lokala Samorganisationer" bildas. Från mitten av 1930-talet och tjugo år framåt så ligger antalet LS stabilt kring 20 st, medan medlemsantalet pendlar fram och tillbaka mellan 500 st och 700 st.

Syndikalistiska arbetare har alltid förknippats med radikalitet och autonomi. Man kan ofta beteckna dem som en egensinnig arbetar grupp, och visst har syndikalister i alla år agerat egensinnigt och propagerat för direktaktion och mer egensinniga strategier.

Denna text är hämtad från en annan hemsida men jag har glömt bort vilken. Skicka ett e-post meddelande om ni känner igen den.

Okänd

Fler texter av Okänd

Sök på Yelah

För kännedom

Till organisationen Revolutionära Frontens tidigare revolutionerande upptäckter hör: "Att vara arbetarklass som social kategori är inget som bara kan tillskrivas män".

Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.

Varför så arga hörni?

Yelahs redaktion