Mer positiv hiphop

Kommunförbundets "informatör" är en av den handfull byråkrater som bär huvudansvaret för den etiskt, estetiskt och ekonomiskt totalt urspårade intoleranslinjen mot graffiti. Allt ska bort, bra som dåligt, lagligt som olagligt. Med demagogiska hugg och slag skall alla tvingas till underkastelse och att sprattla i den moraliska panikens paroxysmer. Alla sorters oseriösa överdrifter verkar vara tillåtna i propagandakriget: ungdomars målande beskrivs som det värsta av allt mänskligt handlande. I utlandet har denna typ av hysteri lett till flera dödsskjutningar av graffitimålare; senast i Kalifornien, och spöstraff har använts på andra håll. Låt oss hjälpas åt att motverka denna avhumaniserande utveckling innan den når Sverige! Och istället vända upprördheten mot de reella samhällsproblemen: ungdomsarbetslösheten, rasismen, nyfattigdomen, de ökade sociala orättvisorna. Där kunde en "nolltolerans" vara till nytta!

Vad krävs det då för att graffitin ska kunna "utrotas", som informatören vill? Ja , det räcker uppenbarligen inte med sanering för 1 miljard om året. I ett historiskt perspektiv krävs ett helt annat samhällsskick än det vi nu har. Det enda samhälle i modern tid som inte haft folklig, spontan och ocensurerad graffiti är Tredje Riket på 30-talet. Jo, det stämmer faktiskt. Jag har mycket svårt att föreställa mig en totalitär diktatur som ett efterföljansvärt exempel, hur graffitifri denna än må vara. I ett öppet och demokratiskt samhälle får man alltid räkna med att det förekommer graffiti i olika former, och lugnt och sansat hitta ett rimligt sätt att förhålla sig till det fenomenet.

Det intelligentaste sättet har gång på gång visat sig vara lagliga väggar, graffitiskolor och utställningsverksamhet. En saklig och konstruktiv dialog om offentlig konst och den urbana allemansrätten utan känslomässiga övertoner. Norrköpings kommun och föreningen Canslit har lyckats få hand med den illegala graffitin med dessa metoder. I utväxling mot lagliga väggar och annan ungdomskulturell verksamhet har man sluppit tags på olämpliga ställen. Alla norrköpingsbor har tjänat på detta och mellan målarna och myndigheterna råder ett positivt klimat.

Men i stället för att sprida detta exempel på uppenbart framgångsrik graffitipolitik över landet går kommuninformatören i taket (denna gång med påstått olämpliga bildmotiv som förevändning) och kräver med myndig stämma att alla skall ansluta sig till den fullständigt misslyckade och oerhört dyrbara politik han själv företräder. I andra hand vill han åtminstone själv få bestämma vad som skall målas, och hur! Han saknar varje uns av trovärdighet i denna fråga och borde snarast återgå till att bedöma kvaliteten på dricksvatten eller vad han nu sysslar med egentligen. Föreningen Canslit i Norrköping vore däremot en given kandidat för årets kulturpris. Mera positiv hiphop och färgsprakande väggmålningar är vad det provinsiella och cementgrå kulturklimatet i Sverige behöver.