Torsdag 08 mars 2007
Den 26 augusti 1910 hölls den andra internationella kvinnokonferensen i den byggnad på Jagtvej 69 som fram tills denna sorgevecka gick under namnet Ungdomshuset. Huset på Nörrebro byggdes av arbetarrörelsen 1897 och har sedan dess inhyst människor som kämpat för social rättvisa. Kvinnokonferensen är bara ett exempel, men ett väldigt talande sådant.
Under dessa dagar skedde någonting som kom att sätta Ungdomshuset på den vänster – och kvinnopolitiska kartan. Här föreslog nämligen den tyska socialisten Clara Zetkin att en internationell kvinnodag skulle utropas. Och så blev det. I första hand var denna dag ämnad för kampen för kvinnlig rösträtt, men syftet var också att uppmärksamma hela kvinnofrågan, i en anda av internationell solidaritet.
Den solidariteten är i högsta grad aktuell i dag. Kampen om Ungdomshuset påminner oss om den. Det är en kamp som fått stöd från alla världens hörn, av den enkla anledningen att den handlar om något så grundläggande som de maktlösas kamp mot makten. Ungdomshuset har varit en fristad för många som velat umgås i en miljö där sexism, homofobi och rasism inte tolereras. Att Köpenhamns socialdemokratiskt styrda kommun väljer att riva byggnaden just runt 8 mars säger någonting om socialdemokratins relation till arbetarhistorien och det säger någonting om deras relation till arbetarklassen.
Ungdomshuset finns inte längre i fysisk form, men en byggnad med en så stolt historia kan inte dö. Ungeren lever! Leve feminismen!