Om musikens betydelse
för mänsklig
frigörelse

Regi: Ari Alexander Ergis Magnússon
Medregissör: Thor Eldon
Skrikande mästerverk Org. titel:Gargandi snilld
Island, USA, Danmark, 2004

Regi: Anna Boden och Ryan Fleck
Young rebels
USA, 2005

Musiken är frigörande och också ett medel för att vinna frihet. Detta är budskapet i båda de musikdokumentärer som jag lyckades se på IDFA 2005. I Skrikande mästerverk får publiken möta allt från Björk, Sigurd Rós och Múm till musik inspirerad av förgångna tider, som till exempel hos Odins Raven Magic. I Young Rebels lär vi känna hiphopscenen på Kuba, en scen som exploderat sedan Kubas ekonomiska kollaps på 1990-talet.

I båda filmerna talar musikerna och producenterna om att göra något unikt. Bland de isländska artisterna handlar det för många om att finna den isländska identiteten som delvis gått förlorad under alla de år som Island var en del av Danmark. Men det handlar också om den egna friheten, och att släppa själen fri att uttrycka det den vill. Eller som den unga Kristín Anna Valtýsdóttir i Múm menar; det handlar om att låta den inre rösten komma till uttryck.

Liksom för musikerna på Island är musiken en källa för att bygga en identitet och för att uttrycka något eget för rapparna på Kuba. De sjunger om sin verklighet, politik och Kubas problem. De möter både motstånd (genom censur och kontroll) och stöd genom att vissa av dem har njutit en stor både nationell och internationell framgång. Flera uttrycker en stor stolthet finns i att man inte har låtit sälja sig som de amerikanska artisterna. Den cubanska hiphopen har behållit en genuinitet som har gått förlorad i USA menar man. Med undantag av Dead Prez förstås.

Skrikande mästerverk är vacker, poetisk och full av referenser till natur och magi. Young Rebels är snabb, cool och skakig, med färgstarka bilder från musikernas egna bakgårdar och spelplatser. Budskapen är olika, men de är ändå samma: friheten, både till det inre och till det yttre är målet, och musiken kan vara ett medel att nå dit. Båda filmerna inspirerar, och lämnar en uppspelt och härlig känsla efter sig.

Tyvärr har regissörerna till båda filmerna gjort samma misstag; det är för mycket information som man får och efteråt minns man knappt namnet på en enda av de nya ansikten som man lärt känna. Synd, eftersom ingen av filmerna heller har en hemsida där man kan kolla upp det. Men oavsett detta är det två filmer som varmt rekommenderas!