Det här århundrandet
blir kvinnors
rättigheter respekterade

Under skrivandet av denna recension letade jag efter information på IDFA:s hemsida. Jag upptäckte då att deras skribent hade valt att inleda sin artikel om filmen med samma fras som jag hade valt som titel till min recension. Nämligen domaren Hortense Bams ord till en åklagad hustrumisshandlare.

Regi: Farinaz Nikbakht
Zan
England, 2005

Regi: Florence Ayisi, Kim Longinotto
Sisters in law
England, 2005

Båda dokumentärerna Zan och Sisters in law inger hopp om att hon kommer att få rätt i att det här är århundradet då kvinnors rättigheter kommer att respekteras.

Zan och Sisters in law är nära, mänskliga porträtt, gjort av kvinnor om kvinnor och deras kamp för rättvisa och respekt. Helt enkelt fantastiska, ögonöppnande filmer som gör upp med bilden av den förtryckta kvinnan i Afrika och i Iran. Vilket också har varit regissörernas intention, och de lyckas helt. Det var länge sedan som jag lämnade en filmsalong så glad och hoppfull.

Zan

Som förfilm till Sisters in law visas den 9 minuter långa, intensiva Zan. Här möter vi tre kvinnor som öppet och ärligt berättar om hur de frigjort sig från olika former av förtryck. Det är den frånskilda prostituerade juridikstudenten Sahar, 21 år gammal, den 50-åriga Narges som numer dominerar sin man istället för tvärtom samt Miriam, en välkänd tatuererska som flydde från sitt äktenskap med tre barn vid 25 års ålder.

Under 9 långa minuter serveras vi dessa kvinnors historia i fragment, mycket närbilder och snabba intryck. Detta varieras med starka bilder av Irans stadsliv. På något vis lyckas regissören hålla ihop det hela, och filmen känns varken för kort eller för lång.

En av kvinnorna i filmen menar att en västerländsk kvinna aldrig skulle klara av att leva i det iranska samhället. Det är för hårt och svårt, menar hon. Genom deras berättelser får man känslan av att hon har rätt i det. Det är en hård värld som dessa kvinnor måste överleva i. Men Zan visar oss att de inte bara överlever, utan även gör det med styrka och självrespekt. Detta inger hopp om en annan framtid, en ny era där kvinnan tar sin rättmätiga plats i världen.

Sisters in law

I Kumba town i Kamerun håller också saker och ting på att förändras för kvinnorna. Men här händer det snabbare, effektivare och mer öppet än det gör under slöjorna i Iran. I denna film får vi följa domaren Hortense Bam och åklagaren Vera Ngassa i deras arbete. Vi möter en våldtagen 9-årig flicka, en muslimsk kvinna som misshandlas i sitt äktenskap och en sexåring som misshandlats under ett halvår av sin moster.

Alla dessa kvinnor lyckas genom stöd från Bam och Ngassa förändra sina liv, få respekt samt rättvisa. Det viktiga är att det sker genom lagen. I filmen blir mötet mellan den nya lagen och den gamla, traditionella lagen tydlig. Inte minst domare Bams ovanstående kommentar belyser detta möte. En förändring håller på att ske, och i Kumba Town i Kamerun drivs den av ett par fantastiska, starka kvinnor.

Filmen är, förutom både tekniskt och dramaturgiskt fulländad, en av de starkaste, hoppfullaste dokumentationer som jag har tagit del av på länge. Att den fick festivalens publikpris var för mig ingen överraskning och mycket glädjande, då den även var både min och min moster Sivs favorit på festivalen.

Sivs kommentar:

Zan var väldigt bra, speciell och välgjord. Sisters in law var en fantastisk film! Den är viktig eftersom att den handlar om människor som har konstruktiva lösningar, vilket är härligt och bra att se. De måste ha arbetat enormt hårt för att nå dit de är. Både advokaten och domaren i filmen hade en enorm förmåga att se, förstå och uttrycka det de såg. Det bästa med filmen var att man kom så nära personerna i den, att den var mänsklig, rolig och att man hela tiden fick se lite av vad som hände efter rättegångarna. Det var så underbart att se hur de förtryckta kvinnor som kom till domstolen växte under filmens gång. Helt enkelt var det en mycket bra och varm film, hoppfull och med ett konstruktivt budskap.

Samtidigt så skulle jag gärna se en del 2; vad hände sedan? Kan de kvinnor som skilt sig klara sig utan männen i det samhälle där de bor? Detta med försörjning och hur den ska gå till är en enormt viktig del i kvinnofrågan. Det skulle man göra film om!