Torsdag 15 december 2005
Regi: PeÅ Holmquist, Suzanne Khardalian
Bullshit
Sweden, 2005
Taket på Vandana Shivas ekologiska träningsinstitut är gjort av koskit, och ännu mer ligger och torkar på gården. Hennes institut har 20 000 medlemmar som alla arbetar för att skapa en hållbarare utveckling i Indien, och i världen. Bland annat samlar de olika säd sorter för att behålla den ekologiska mångfalden samt finna grödor som på naturlig väg är resistenta mot olika klimatförhållanden.
Vi får följa Shiva från institutet på resor över hela jorden. Hon deltar i protesterna mot en Coca Cola-fabrik som förstör grundvattnet, åker till WTO-mötet i Cancun, Mexico, och river upp ett patent som företaget Monsanto försökt ta på en viss typ av säd. Företaget hävdar att utsädet är deras uppfinning, Shiva bevisar att de försökt ta patent på något som naturen skapat.
Var Shiva än åker, vem hon än möter och vilket ämne hon än diskuterar så gör hon det med samma skärpa och till synes outtröttliga energi. I slutet av filmen är man inte bara imponerad av hennes person, utan också tacksam över att hon orkar och vågar vara den hon är. PeÅ Holmquist och Suzanne Khardalian förtjänar en eloge för att de har lyft fram denna kvinna, och gjort det på ett belysande och rättvist sätt.
Fotot från filmens fyra fotografer hålls samman på ett snyggt och ofta roligt sätt av klipparen Lisa Ekberg. Filmen är kanske inte alltid vacker, men hela tiden överraskande och underhållande i sin kreativa bild av Shiva. Vi får se henne på många platser, i många typer av situationer. Ibland blir det ett virrvarr av intryck, och man får aldrig riktigt känna närhet till Shiva. Det känns lite som att hon aldrig låter oss komma henne in på skinnet. Med kanske är det för att hon inte har tid med det; hon är för upptagen med att rädda Indien och Moder Jord.
Bullshit är en viktig och bra film om ett viktigt ämne. Vandana Shiva är en härlig människa, och hon söker också konstruktiva lösningar. Filmen är provokativ och fokuserad, man får en god bild av vem Shiva är och det hon gör. Det enda som var synd i filmen var att man visade för lite bakgrundsfakta. Den enda information man fick kom från det som folk sade, vilket ibland inte räcker. Men oavsett detta var det mycket intressant att se.
Läs mer:
Stor bredd på dokumentärfilmfestival
Om musikens betydelse för mänsklig frigörelse
Det här århundrandet blir kvinnors rättigheter respekterade
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion