Wolf Krakowskis boogie

De här raderna härrör från HeadEm Off At The Pass på CDn Unbounded (Kamea Media, KAM 7002) med och av poeten, sångaren och gitarristen Wolf Krakowski. Precis som allting annat på det albumet är de djupt personliga och ger, liksom själva musiken, en nyckel till Krakowskis inspirationskällor.

Musiken på Unbounded kan klassificeras som modern country-blues - tankarna går gärna till Willie Nelson - men där finns också stråk av mörk, ursprunglig blues som påminner en om att upphovsmannen en gång lirade ihop med legendariske Big Joe Williams från Mississippis deltaområden.

För det gjorde han. På det hela taget har Wolf Krakowski levt ett händelserikt liv. Han är son till polska judar och född i ett österrikiskt uppsamlingsläger 1947. Kort därefter flyttade familjen till Sverige och Eskilstuna, där man stannade till 1954 ("Farsan trivdes, men mamma längtade efter en större judisk samfällighet"), då det bar vidare till "The Junction", en arbetarstadsdel i Toronto.

Musiken var Wolfs första kärlek. I ett e-brev berättar han för mig: "Du vet, jag är helt självlärd. Jag sög upp vad jag hörde runt omkring mig och så hade jag min första gitarr - den kostade 13 dollar och jag kan fortfarande se min kära mamma knäppa upp portmonnän för att betala den. Det var mycket pengar för min familj på 1950-talet. Men hon drog gränsen vid gitarrlektioner; det fanns helt enkelt inte pengar tillräckligt för att betala avgiften på två dollar varje vecka. Som med Prousts madeleinekakor, så är själva den gitarrens doft för evigt inpräglad i mitt sinne."

Senare rymde han hemifrån och reste runt med en cirkus, läste på universitet på dispens i två år, tröttnade och drog ut på vägarna igen, blev vad som på Wolfs modersmål jiddisch kallas för en luftmentsh, spelade med blues- och folkmusikanter varhelst han kom åt, engagerade sig i gatuteater och kooperativ och arbetade mellan varven som målare, snickare och gitarrbyggare. Allt det där hörs på Unbounded - det är musik som är trovärdig på ett grundläggande sätt, äger street credibility som jänkarna säger.

För några år sedan kom CDn Transmigrations, där Wolf presenterar valda delar av den östjudiska sångskatten i blues- och reggaetappning. Den är som sig bör helt på jiddisch och resultatet är en säregen och vacker musikupplevelse. Jag har skrivit om den tidigare på Chillis hemsida; här kan det räcka med att förmedla den svindlande tanken att så kunde det ha låtit om öst- och centraleuropas judiska musiker idag, om bara inte det här med Hitler och hans anhang hade kommit emellan.

Krakowski har haft den goda smaken att också på Unbounded omge sig med rockgruppen "The Lonsome Brothers", där speciellt multi-instrumentalisten Jim Armenti firar stora triumfer. Han spelar gitarr, mandolin, fiol, saxofon och bouzouki och samspelet mellan honom och Krakowski är i sanning kongenialt. Bland flera andra fina musiker märks också trumpetaren Raphe Malik; en man som vet hur ett obligato ska spelas.

Framför allt är det dock Wolf Krakowski själv som fastnar i minne och sinne. Hans uttrycksfulla, lite ljusa men ändå fylliga, tenor bär fram både djupt finstämda ballader som Well, My Heart och lite vassare sånger som Boogie in Motion med samma självklara ackuratess. Det finns över huvud taget en påtaglig personlig känslighet i Krakowskis material. Närvaro, stilistisk pregnans och musikalisk koncentration kännetecknar hela denna CD. Vare sig Wolf som i Carnival Song tolkar det djupaste missmod ("Seems like all the good things / Slip right through these hands...") eller ger uttryck för obändig livsglädje som i The Power ("Everybody got the power / To put an end to strife / Everybody got the power / To live their life / Everybody got the power / To rise above / Everybody got the power / To give sweet, sweet love"), så förstår lyssnaren strax att det hela framförs av en man som har varit där, som vet vad han talar om och som kan klä det evigt mänskliga - kärleken likaväl som hopplösheten - i nya och starka ord.

Det är inte lätt att få tag på Wolf Krakowskis skivor, i synnerhet inte i Europa. Smakprov kan njutas och adresser fås på Kamea Medias hemsida - till sist är här några ord på vägen:

"No technical difficulty
No police state
Can take the boogie out of
Me and my mate
No pound of flesh
No uptight emotion
Can stop the people
With a boogie in motion"