Kamp för demokrati i
Vitryssland

När Sovjetunionen kollapsade 1991 bildades en rad nya stater som i de flesta fall skulle komma att styras av mer eller mindre folkvalda despoter. Gemensamt är att de liksom sina sovjetiska föregångare varken har haft något större intresse för grundläggande mänskliga rättigheter eller av ett bredare folkligt deltagande i styrandet.

De flesta av dem omfamnade genast marknadens principer och accepterades därför av Väst. Några, som Rysslands president Vladimir Putin, har på senare tid råkat i viss onåd, men först efter att ha hotat "stabiliteten", alltså satt skräck i börsen och äventyrat utländska investeringar.

En som alltid har varit avskydd är Vitrysslands ledare Aljaksandr Lukasjenka. Han genomförde till skillnad från många av sina gelikar ingen snabb, marknadsliberal "chockterapi" med privatiseringar och avregleringar för att skapa en kapitalägarklass bestående av ledarens vänner och sponsorer.

Istället har han behållit den statliga makten över en stor del av produktionen och han har själv en mycket stor makt över staten. Genom att dra in mindre på offentliga utgifter som pensioner och löner än grannländernas ledare har han kunnat hålla sig kvar med stöd från bland annat landets pensionärer och glesbygdsbefolkning. Meningsmotståndare förtrycks, vilket effektivt hindrar många från att se några realistiska alternativ till Lukasjenkas auktoritära styre.

Demokratiaktivist på Sverigeturné

Jag träffar demokratiaktivisten Olga Karatj från organisationen Zubr i oktober. Hon är då på Sverigeturné med aktivistföreställningen Gomorron Sverige. Hemma arbetar Olga Karatj som lärare och sitter även i kommunfullmäktige i sin hemstad Vitebsk. I föreställningen berättar hon om sina erfarenheter i kampen mot regimen. Hon hoppas att hennes publik lär sig något om situationen i Vitryssland, samt att man egentligen inte kan uppnå något alls utan kamp.

- Situationen i Vitryssland är verkligen mycket svår. Vi måste verkligen arbeta mycket, på olika sätt. Just nu är vår viktigaste uppgift att sprida information, därför att Lukasjenka har påbörjat en massiv kampanj mot alla sorters information. Mot tidningar, mot Internet. Han försöker nu genom vårt parlament att få igenom ett lagförslag om att man ska vara tvungen att registrera hemsidor vid hans ministerium.

- Så ministeriet kommer att sitta och säga: "denna hemsidan, den är dålig, för den är liksom politisk. Men den här hemsidan är bra". Han vill stänga Internet, det här världsomspännande nätet, för det vitryska samhället. Och tidningar och TV också. Mer och mer stängs ner.

- Det finns i praktiken inga oberoende medier kvar. Det finns några registrerade demokratiska tidningar kvar, men de är under sådant tryck, så mycket förtryck, så många problem, att de helt enkelt har svårt att överleva. De har så små upplagor. Oberoende TV-kanaler finns inte, det är uteslutet, förstås. Den enda radiokanalen som Lukasjenka inte kontrollerar är (USA-ägda) Radio Svoboda. Naturligtvis sänder den olagligt. De journalister som arbetar för Radio Svoboda trakasseras och får olika problem.

- Vi gör många små aktioner också. Vi försöker använda sådana hål i lagstiftningen, sådant som varken är tillåtet eller förbjudet. Och det lyckas mycket bra. Ibland hamnar då milisen helt enkelt i en återvändsgränd. De vet inte hur de ska reagera, för de vet inte vad lagen säger om det vi gör.

Till och med kaktusälskarna bekämpas

Att vara politisk aktivist i Vitryssland är inte lätt, eftersom man motarbetas så hårt av myndigheterna.

- Varje dag blir den demokratiska situationen värre och värre. Om det för några år sedan hände i enstaka fall att, den här personen är aktiv, det måste göras något åt henne - nu görs det mot alla. Det har startats ett krig av staten mot alla. Och det spelar ingen roll, om du sysslar med funktionshindrades problem, eller om du sysslar med en klubb för kaktusälskare, eller om du är medlem av ett politiskt parti, det kvittar.

- Varje aktivitet utgör en fara för staten. Och därför är det många fall när de stänger olika samhälleliga organisationer som redan från början har deklarerat att de är opolitiska.

Hon menar att det finns flera skäl till att Lukasjenka väljer att utöva ett sådant förtryck mot dem som öppet visar att de inte håller med honom.

- Det första skälet är att han hade en mycket svår barndom, hur underligt det än verkar. Jag vet inte om det finns något annat land med en president med ett sådant förflutet och en sådan familj. Han litar helt enkelt inte på någon och han måste själv bli allt starkare. Han vill visa att han är den viktigaste. Det här är psykologiska problem, framför allt.

- Den senaste lagen som han stiftade i Vitryssland gick ut på att ingen annan får kallas president. Det får bara finnas Vitrysslands president, en. Alla ledare för företag och organisationer, alla som har titeln president, alla måste gå igenom omregistrering och alla måste kalla sig något nytt, som direktör eller något annat. För det finns bara en president, förstår du?

- Det andra skälet är att han tappar popularitet. Han tappar popularitet något fruktansvärt. Och han vet det. När han tappar popularitet så bildas det naturligtvis ett vakuum. Någon kan bli mer populär än han och det är mycket farligt. Det betyder att han kan bli av med sin befattning. Men problemet är att han har begått så många brott och har så mycket blod på sina händer att han inte kan träda tillbaka.

- Om han påbörjar demokratiska reformer blir det nödvändigt att öppna upp samhället och det blir nödvändigt att prata om korruption hos dem vid makten, om politiker som har "försvunnit" och om många andra saker. Nu stängs det helt enkelt. Den viktigaste frågan just nu är att behålla makten. Det spelar ingen roll på vilket sätt, för det finns ingen annan utväg. Antingen kommer han att vara i fängelse, eller så kommer han att vara president. Han har klivit över det streck när han inte kan träda tillbaka.

Stödd av pensionärerna, hatad av de unga

Olga Karatj säger att det finns ett tydligt mönster för vilka grupper som stödjer Lukasjenka och vilka som är emot honom. Framför allt är det pensionärerna som står för hans stöd.

- Han spelar på deras känslor och deras strävan att återvända till Sovjetunionen. Men på grund av våra höga kommunala avgifter, för el, för gas, för vatten, kan våra pensionärer inte betala längre och de börjar bli besvikna. Men i huvudsak är det pensionärer. Medelålders inte särskilt. Bland de unga är alla mot, för de unga är orienterade mot Europa, mot demokrati och de vill leva under bättre ekonomiska förutsättningar än nu. För nu finns det inga utsikter för unga. Ingenting.

En fråga som engagerar oppositionen är en stärkt union med grannlandet Ryssland. Trots regeringarnas synbara skillnad i ideologi och retorik har de relativt god kontakt med varandra.

- Många vitryssar är emot en union med Ryssland. Av några anledningar. Många vill ha ekonomiska band inte bara till Ryssland, utan till alla länder. Varför ska man stänga sig och bara rikta sig mot ett land? Men den viktigaste anledningen till att vi är emot unionen är kriget i Tjetjenien. För om det blir en union, så kommer det direkt att uppstå en fråga om vitryska killar måste kriga i Tjetjenien. Det vill ingen att våra söner, vänner, bröder, makar till slut dör.

- Det andra problemet är att det ryska affärslivet är mycket kriminellt. Mycket kriminellt. Ni hade ett mord på utrikesministern, Anna Lindh. Det är en sådan ovanlig situation för Sverige. I Ryssland händer sådana mord mycket, mycket ofta. Affärsmän mördas, politiker mördas nästan var och varannan dag, ständigt. Vi vill inte att den spända situationen överförs till Vitryssland. En union med Ryssland betyder fara.

Tillstånd att resa utomlands

Hon kan inte svara på om hon kommer att få fler problem när hon kommer hem på grund av det hon har gjort i föreställningen Gomorron Sverige.

- Jag vet inte. Vår regering försöker ständigt komma på något nytt åt oss. Så att vi inte har det tråkigt. Jag hade problem innan jag reste. Vi har ett sådant här system att en gång vart femte år måste vi fråga staten om vi har rätt att resa ut ur landet. Och man får då en speciell stämpel på fem år. Min gick ut i somras.

- Jag samlade ihop en hög med dokument och lämnade in en ansökan om förlängning av tillståndet. Det departement som sysslar med det skickar i sin tur många brev till olika statliga myndigheter, säkerhetspolisen, skattemyndigheten, sociala myndigheter. Och alla myndigheter sade att, ja, självklart, Olga, du får åka, inga problem, vi ger tillstånd till en stämpel.

- Men säkerhetspolisen sade - vi ska fundera på saken. De drog ut på det till max. De sa inte ja, inte nej. Jag gick dit varje dag. Det spelade ingen roll att jag sitter i kommunfullmäktige. De drog ut på beslutet tre veckor mer än de fick. Jag visste inte om jag skulle få åka. De letade efter en anledning hur de skulle kunna förbjuda mig att resa. Det hittade de inte och jag kunde åka.