Poet och anarkoclown

Publikovationerna rev nästan ner taket efter Emils läsningar under den individuella finalen i Slam-SM. I rappa och fantasifulla ordvändningar talar hans dikter direkt till den nya generationen av politiskt engagerade aktivister som vuxit fram sedan Seattle 1999, en generation av samtida som han dock inte stryker medhårs. Det handlar inte om någon ytlig plakatpoesi, utan om livfulla diktmålningar av ofta komplexa situationer och samhällsproblem.

Jag ställde några frågor till Emil inför hans framträdande på Spoken Word-festivalen, som i år äger rum på Kulturhuset i Stockholm den 4-6 december.

Berätta något om dig själv! Vem är du?
- Emil Jensen heter jag och är krönikör, dramatiker, poet och musiker, artist kanske man kan samla det hela under. Förutom det är jag någon slags naiv anarkoclown som verkligen tror att jag kan förändra världen med lyrik och humor, bland annat.
- Jag är född i Skåne, bor i Visby men har däremellan varit verksam stor del av mitt liv i Stockholm och Linköping. Jag har jobbat som lieman på ekologiska gårdar, varit högstadievikarie och min utbildning är som litteraturvetare och filosof.

Emil Jensen vann årets upplaga av Poetry Slam. Foto: Paul Ström.

Vad har det betytt för dig att vinna Poetry Slam SM 2003?
- Ganska mycket, på gott och ont. Jag har insett vilket titelfixerat samhälle vi lever i. Jag gör ungefär samma saker som jag gjorde för ett halvår sedan, men nu är det plötsligt en stor efterfrågan på det jag gör. Det är ju roligt för mig just nu så jag ska inte klaga, men som ständig samtidskritiker kan jag inte låta bli att ifrågasätta fenomenet.
- Men hur absurt det än är, så kan man ju inte komma ifrån att det känns snitsigt att bli svensk mästare i någonting, även om ingen vet vad det är och även om det är en omöjlig tävling. Men ändå.

Du har publicerat dikter om Göteborgskravallerna, och läser dikter bland annat om djurrätt. Finns det en koppling mellan politisk aktivism och poesi för dig och hur ser den kopplingen ut?
- Eftersom jag hela livet varit politiskt aktiv i olika rörelser är det rätt naturligt att det även lyser igenom i mycket av det jag skriver. Samtidigt är det viktigt för mig att inte skriva någon på näsan, att inte stå och läsa några brandtal. I så fall hade jag skrivit flygblad i stället, eller blivit predikant. Min förhoppning är att med hjälp av att berätta historier, med hjälp av metaforer och humor, kunna nå in i människor och så lite frön, eller väcka vissa saker till liv.

Det finns de som hävdar att estradpoesi inte skulle hålla att publicera i tryck. Hur ser du på att låta trycka dina dikter?
- Jag tror inte man kan säga något generellt om det. Vissa estradtexter jag har skrivit bygger på kontakten mellan mig och en publik, bygger på min röst och min närvaro, och de skulle inte vara lika starka på papper. Andra dikter jag har skrivit fungerar utmärkt på papper, men förlorar sin tillgänglighet och udd om de framförs live. Men när man lyckats skapa en text som känns lika bra att uppträda med som att läsas från papper, så tycker jag man kan känna sig väldigt nöjd - när man lyckas vara omedelbar utan att ge avkall på djupet så att säga. Det är eftersträvansvärt för mig.

Vad har du på gång just nu? Reser du omkring mycket i landet och uppträder med dina dikter?
- Jag åker runt en hel del, men jag tror fortfarande att jag är okänd för den så kallade breda massan (för att inte tala om den magra eliten). Nu i höst gör jag en föreställning med estradpoesi, humor och musik på Visbys länsteater. I januari ska jag spela in en skiva, till våren har jag en pjäs som jag tror ska spelas i Gävle och så ska jag göra krönikor i ett program som heter "kulturriket" i P4.

Vad har du för förväntningar på Spoken word-festivalen?
- Jag förväntar mig en massa fantastiska poeter och artister som gör att Kulturhuset blir så fullt av folk att hela Sergels Torg fylls av kultur- och revolutionshungrande människor som framåt lördagsnatten möter upp med alla antifascister som varit ute i Salem och gemensamt tågar mot riksdagshuset i soluppgången. Minst. Sen ska det bli roligt att uppträda också.