Amazon skapar utrymme åt
kvinnor

Men en amazon är inte bara en skicklig krigare. Det är även ett feministiskt fanzine från Umeå. Och det är Amazon som står i tur för den feministiska gräsrotsföljetången på Yelah.

Fortsätt förresten att skicka in tips kring feministiska gräsrotsorganisationer som ni tycker får alldeles för lite uppmärksamhet i förhållande till deras brinnande engagemang. Kanske du själv är med i någon feministisk organisation? En feministisk skolförening, teatergrupp, poesiklubb eller ett antipornografiskt nätverk?

Över nu till Amazon.

Amazon

Jag fick tillfället att prata med Anna Burén, Hanna Hindriks och Linda Ingman, som alla är med i redaktionen för fanzinet.

Vilka är ni?

Amazon är ett feministiskt fanzine från Umeå som startade 1997. Vi är fyra i redaktionen, ungefär, och sedan har vi en hel del medarbetare som är utspridda över hela landet, vet inte riktigt hur många. Just nu är det ett tiotal personer som bidrar i olika stor utsträckning.

Fanzinet har än så länge kommit ut i elva nummer, det senaste med rubriken Tiden är inne. Det gemensamma i alla nummer är att de handlar om personliga upplevelser av att leva i det patriarkala samhället.

Vilka är era målsättningar?

Syftet med vårt fanzine är till stor del att genom personliga feministiska texter peppa tjejer och kvinnor att våga ta utrymme och berätta om just deras upplevelser av patriarkatet och att göra dem förbannade på hur de behandlas. Vi vill också lyfta fram och ge utrymme åt kvinnor som gör praktiska saker, som att fotografera och rita serier.

Arbetet med Amazon är också mycket för oss själva. Vi gör det för att det stärker oss själva. Men de hänger ju såklart ihop, för det personliga är politiskt. De upplevelser vi har är viktiga att sprida.

Det handlar också om att dokumentera våra tankar och analyser. Både för oss själva och för andra. Amazon är mycket av ett tidsdokument. För trettio år sedan var det helt andra frågor som var aktuella i den feministiska kampen, och om trettio år från idag har det antagligen återigen kommit andra frågor i fokus.

Vad gör ni konkret för att nå dessa målsättningar?

Vi gör en tidning vartannat år (alla skrattar). På senare tid har vi varit mer utåtriktade, själva tidningen har som fått stå lite vid sidan om. Vi har varit med på diverse temadagar om våld och pratat inför blivande poliser och läkare, bland mycket annat. Och så var vi med på Umeå Sociala Forum också.

Men tidningen är ju alltid med oss ändå. Våra framföranden består mest av olika texter som vi tagit från tidigare nummer av Amazon och som vi sedan läser upp. De är ju värdefulla texter i sig själva.

Så tidningen kommer ut ganska sällan. Men i nuläget hinner vi inte mer. Å andra sidan lägger vi längre tid på varje nummer. Den är mer innehållsrik nu. Så den betyder mycket när den väl kommer.

Vilken betydelse utgör er grupp för den feministiska kampen i stort?

Det är jättesvårt att säga. I början fick vi mycket direkt respons till oss personligen. Många kom fram till oss och peppade oss. Numera får vi inte lika mycket direkt respons, men å andra sidan säljer tidningen bra och eftersom vi får en hel del inbjudningar till diverse arrangemang har tidningen genomslagskraft. Och sen blir det en snöbollseffekt. När vi varit på ett ställe så får fler upp ögonen för oss och så blir vi inbjudna till fler ställen som i sin tur gör att ännu fler upptäcker oss och så vidare.

Något stärkande ni vill förmedla till era medsyskon?

(Hanna Hindriks): Dokumentation är jätteviktigt. Dokumentera allt ni gör och visa för omvärlden. Visa vad som händer runtomkring er.

(Linda Ingman): Vad ni än gör, vårda ilskan inom er och vänd den till något positivt i form av ökat feministiskt engagemang.

(Anna Burén): Att göra något kreativt politiskt tillsammans med andra ger så himla mycket. Och den feministiska kampen förs av en helt fantastisk rörelse, som det är helt underbart att vara delaktig i. Folk gör så himla bra saker. Det känns som att feminismen verkligen är hur stor som helst