Måndag 24 maj 2004
Under den tiden rapporterade hon för Yelah.net från några av de dagliga demonstrationer som hölls i områden där den så kallade apartheidmuren planeras. Jag träffar Nina senare under veckan där hon i en intervju berättar om tiden i Palestina och hennes tredje resa dit som slutade innan den hann börja, på flygplatsen i Tel Aviv och en hastig hemskickning till Sverige igen.
Nina åkte till Palestina första gången för drygt ett år sedan. Då hon kom hem till Sverige blev hon medlem av ISM och arbetade under tiden med organisationens verksamhet från Sverige. Att sprida information, samordna aktioner och att samla in pengar till Palestina är exempel på det som ISM i Sverige arbetar med.
I mars i år åkte Nina tillbaka till Palestina och Budrus som ligger i västra Ramallah, där apartheidmuren konstrueras. Den månadslånga resan och arbetet på plats innebär för Nina som ISM-aktivist, att närvara vid demonstrationer, samtala med befolkningen och ha möten med ledningar från olika byar för att diskutera fram bättre sätt att protestera på.
Mötena gick ut på att komma fram till olika sätt att demonstrera på där folk inte fortsätter att komma till skada eller dödas. Situationen kring murbygget förändras från dag till dag och påverkar ständigt invånarnas dagliga arbete.
Nina berättar om de ständiga protester som genomfördes mot byggandet av muren och att de emellanåt ledde till att arbetet under olika långa tidsperioder kunde skjutas upp. Det hände vid ett fåtal tillfällen då Nina befann sig i Palestina.
- Det var bara en veckolång order men då pågick inte något arbete med muren där och även fast det var väldigt korta order om att stoppa muren så kändes det verkligen som en delseger.
Nina pratar varmt om mottagandet hon fick de två tillfällen hon vistades i Palestina. En situation som ibland kunde kännas komplex då det gästvänliga bemötandet kunde kännas som ett uppoffrande som invånarna egentligen inte hade ekonomisk möjlighet till.
- När man varit på protester, framförallt i en ny by, så ska man gå och köpa en dricka så är det nästan helt omöjligt att få betala. Samma med taxi, ofta är det någon i från byn som redan betalt taxin innan man satt sig i den, så det är lite en tråkig glorifiering av internationella samtidigt som det visar deras uppskattning. Men det slår liksom fel för de har inte så mycket, en stor del av befolkningen är arbetslösa.
Då jag frågar om den allmänna stämningen hon mött i de byar hon besökt fortsätter Nina att poängtera tillståndets negativa effekter som påverkar palestiniernas redan försvårade situation och försummade framtidsplaner.
- Det är en enorm kampvilja men samtidigt känns det uppgivet på något sätt. Ena dagen är bosättarna ett stort problem och andra dagen bygger dom en mur runt hela Västbanken så på nåt sätt så sitter dom och väntar på vad nästa smäll blir.
- Det är inte bara själva muren utan det är många människor som har blivit av med mark och vissa står utan några olivträd över huvudtaget. För dem är olivträden verkligen en framtidssatsning. Det är flera generationer framåt.
Eftersom att Nina träffade många andra ISM-aktivister på plats i Palestina frågar jag om hur organisationens arbete ser ut och hur viktig verksamheten känns. Nina menar att ISM:s arbete är oerhört betydelsefullt, bland annat eftersom det inte finns någon FN-trupp som skyddar palestinierna.
- Ockupationen som pågår där är väldigt våldsam, så jag tycker det är viktigt att det finns en inblick utifrån och att alla övergreppen tycker jag ska dokumenteras och komma ut även internationellt. Det känns ofta som att de är väldigt glada att se att hela omvärlden inte har vänt dom ryggen.
- Vi jobbar alltid utifrån att det är palestinierna som bestämmer. ISM går inte dit och tror att vi kan ändra deras sätt och göra någonting på utan det är deras kamp och om vi kan göra hjälpa till med någonting är det bra men det är alltid på palestiniernas villkor.
- ISM:s nytta räknas i saker som inte händer. När man har varit på en demonstration så kan man räkna att det var lyckat för att ingen blev skadad allvarligt, men det är också så att många journalister får ljuga för att komma in i landet så det är långt ifrån öppet på det sättet.
Då Nina kommer tillbaka till Sverige bestämmer hon sig för att återvända till Palestina redan efter några veckors tid på hemmaplan. På flygplatsen i Tel Aviv stoppas hon av vakter som under tre timmar förhör henne. Efter förhöret får Nina tillbringa ett dygn i häkte i väntan på nästa plan som ska skicka tillbaka henne till Sverige via Prag.
Nina poängterar under samtalet att hon inte blev illa behandlad vid förhören eller tiden i häktet men att det var viktigt för förhörspersonerna att få henne att erkänna att hon var ISM-aktivist. Händelsen menar hon måste poängteras då ISM:s arbete försvåras och att inblicken utifrån blir knapp då man nekar internationell insyn i landet.
ISM grundades av palestinier efter den andra intifadan. Då det palestinska upproret under upproret besvarades av våldsamma israeliska attacker startades ISM med målet att utländska aktivister skulle genomföra fredliga aktioner som palestinierna inte själva kunde fullfölja på grund av ockupationsmaktens våld.
Men när Yelah dessutom påpekar att det finns stora problem med sexism och machobeteende inom vänstern, så börjar RF spotta.
Varför så arga hörni?
Yelahs redaktion